Den störtade presidenten Manuel Zelaya har återvänt till Honduras och befinner sig, när detta skrives, i Brasiliens ambassad i huvudstaden. Men kuppmakarna utlyste undantagstillstånd och gick loss på Zelayas anhängare, som hade samlats till en fredlig demonstration invid den brasilianska ambassaden. I Guardian den 23/9 skriver Mark Weisbrot:

"En viktig aktör, det enda större land som har haft en ambassadör under diktaturen, har vidmakthållit en öronbedövande tystnad om detta övervåld: USA:s regering. Obamas adminstration har inte yttrat ett enda ord om de massiva kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Honduras."

USA:s grundläggande politik ändras inte för att USA har fått sin förste färgade president. Det hjälper heller inte om USA nästa gång väljer en kvinna...

Rickard B. Thuresson

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

I en krönika i Aftonbladet den 20/9 tar Åsa Linderberg upp det kvalificierade hyckleri, som den statsunderstödda institutionen "Forum för levande historia" och vissa borgerliga ledarskribenter ger uttryck för i samband med forumets utställning "Middag med Pol Pot". Hon skriver bl.a.:

"Varför är det så intressant att Jan Myrdal stödde Pol Pot, men inte att Ronald Reagan gjorde detsamma? Forum uppmärksammar aldrig brott begångna av regimer Sverige handlar eller samarbetar med. Det är därför förra årets utställning om Kina gör halt vid 1989. Det är därför Forum inte ”informerar” om USA:s krig mot Vietnam, Kambodja och Laos, som skördade långt fler offer än Pol Pots styre gjorde – det kallas inte ens folkmord – eller USA:s alltjämt pågående brott i Irak och Afghanistan. Det är därför Forum inte larmar om Israels ockupation av Gaza och Västbanken.

Det är också därför man inte gör utställningar över alla svenska resenärer som frotterat sig med diktatorer. 1977 åkte handelsministern och folkpartisten Hadar Cars till Indonesien för att äta middag med Suharto, som vid det laget hade lågt räknat en miljon avrättningar på sitt samvete: kommunister, fackföreningsledare, radikala präster, jordlösa, medborgarrättsaktivister, nunnor och östtimoreser. Med sig hade Cars ett gäng hungriga vapenkrämare från bland andra Bofors. Man kan säga mycket om Jan Myrdals resa – vi har pratat om den i 31 år nu – men han har trots allt inte levererat några vapen eller slutit några handelsavtal med en massmördare."

Läs också vad vi tidigare skrivit på denna blogg: "Bombade USA någonsin Kambodja?" och "Mer om terrorbombningen av Kambodja".

Rickard B. Thuresson

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)