ÅRHUNDRADETS SKATTEREFORM

1990 hade Bengt Westerberg, som då var partiledare för folkpartiet och Kjell-Olof Feldt, som då var finansminister, en underbar natt tillsammans. Den underbara natten lade grunden för vad som kom att kallas århundradets skattereform.

1990 före skattereformen så hade de 10 procents rikaste 20,3 procent av den totala inkomstsumman.1991 efter skattereformen hade de 21,3 procent.(Källa: Sidan 24 i Klappjakt på välfärden, Joachim Israel, Ordfront 1993.)

Budgetåret 1989/90 så var:

BNP 1 357,5 miljarder

Statlig inkomstskatt 107,5 miljarder

Skatten i procent av BNP 7,92.

Budgetåret 2004/05 så var:

BNP 2 611 miljarder

Statlig inkomstskatt 56 miljarder

Skatten i procent av BNP 2,14.

Mellan budgetåren 1989/90 och 2004/05 minskade skattens andel av BNP med 5,78 procent (7,92 minus 2,14 blir 5,78) Om den statliga inkomstskatten andel av BNP varit lika hög 2004/05 som den var 1989/90 så hade den skatten varit 207 miljarder. Det verkliga utfallet var 56 miljarder. Skillnaden blir alltså 154 miljarder. (Källa: Sidan 222-223 i Marknadsmyter, Daniel Ankarloo, ETC-förlag 2008.)

Resultatet av århundradets skattereform blev att staten fick mindre pengar i skatteinkomst. Det minskade inkomsterna drev fram nedskärningar.

Bengt-Olof Lindbergh

( Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)