Alla inlägg under december 2009

Av NAT:s redaktion - 10 december 2009 18:29



Uttalande antaget av Kommunal Stockholm län: Rör inte konflikträtten! Försvara Lex Britannia!


Som en följd av EU-domstolens avgörande i Lavalmålet - den fackliga blockaden mot ett skolbygge i Vaxholm - föreslår den borgerliga regeringen att facket inte får tvinga gästande företag att betala samma löner och villkor som svenska löntagare har. Det blir endast tillåtet att kräva minimilön och vissa andra minimivillkor. Kan det utländska företaget visa, genom ett kollektivavtal eller lagstiftad minimilön i hemlandet, att minimikraven uppfylls har facket inte rätt att kräva kollektivavtal eller vidta konfliktåtgärder.


Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) föreslår att Lex Britannia, som ger facken konflikträtt för att tvinga fram svenska kollektivavtal, i praktiken ska avskaffas. Lex Britannia tillkom i början av 1990-talet efter att Sjöfolksförbundets blockad mot det utlandsflaggade fartyget Britannia förklarats ogiltig av domstol. Lex Britannia gjorde det möjligt för facket att tillgripa stridsåtgärder mot ett utländskt företag i syfte att driva igenom ett svenskt avtal.


Regeringens lagförslag innebär ett dråpslag mot den svenska fackföreningsrörelsen och ett grundskott mot den svenska kollektivavtalsmodellen. Förslaget röjer väg för låglönekonkurrens och utnyttjande av underbetald arbetskraft från andra EU-länder i Sverige. I förlängningen hotar detta alla löntagarnas löner och arbetsvillkor i Sverige. Inte utan anledning anser Svenskt Näringsliv att Lavaldomen är ”mycket tillfredställande”.


Vi kräver att regeringen drar tillbaka sitt lagförslag och att våra folkvalda politiker vägrar att anpassa svensk lagstiftning efter EU-domstolens antifackliga avgörande i Lavalmålet. Sverige har inte överlåtit några befogenheter till EU att överpröva arbetsrättsliga lagar som tillkommit i demokratisk ordning i Sveriges Riksdag. En förutsättning för Sveriges medlemskap i EU är de garantier som gavs inför folkomröstningen 1994 om att kollektivavtalsmodellen skulle förbli oantastad.


Rör inte konflikträtten! Försvara Lex Britannia!



Kommunal Stockholm län den 26 november 2009.
(Kommunal Stockholms län har 78.000 medlemmar)


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)





Av NAT:s redaktion - 10 december 2009 13:28



Från 1900-talets början till slutet av 1970-talet gick utvecklingen i Sverige åt rätt håll.

Klassklyftorna minskade och välfärden ökade. I början av 1970-talet gick arbetsgivarna och högern till offensiv mot de folkliga segrar som präglat utvecklingen från 1900-talets början fram till slutet av 1970-talet. Arbetarklassen och arbetarklassens politiska och fackliga organisationer klarade inte av att möta offensiven. Resultatet av offensiven är att utvecklingen går åt fel håll nu. Klassklyftorna ökar och välfärden sönderfaller.


Ginikoeffcienten är ett mått för att mäta ekonomisk jämlikhet. Gini mäts från noll till ett. Noll är lika med en jämlikhet, ett är lika med ojämlikhet. 1975 var Gini 0,217, 2007 var Gini 0,333. Gini fortsätter att gå åt fel håll. (Källa :www.scb.se.)


Hälsa är ett mått på klasskillnader. Från 1986 till 2003 ökade livslängden för män med kort utbildning med 2,2 år. Under samma tid ökade livslängden för män med lång utbildning med 3,7 år. Det är en skillnad på 1,5 år. För kvinnor med kort utbildning ökade livslängden med 0,7 år. För kvinnor med lång utbildning ökade livslängden med 3 år. Det är en skillnad på 2,3 år. (Källa: LO-rapporten Arbete, liv och hälsa, 2009. Rapporten kan laddas ned från www.lo.se.)


Ett grovt mått på välfärd är skatternas andel av BNP. År 1900 när högern hade den parlamentariska makten på grund av att den allmänna rösträtten inte fans så var skatternas andel av BNP 7,7 procent. 1945 var den 18 procent. Från 1945 till 1978 steg den till 52,5 procent. 2008 var den 47.1 procent. (Källa: www.ekonomifakta.se .) Sedan 1982 har alla regeringar – alltså både röda och blå- arbetat för att minska den offentliga sektorns andel av BNP.


I del 4 av Den svenska välfärdens uppgång och sönderfall kommer jag att skriva om de händelser och politiska beslut som ligger bakom att välfärden sönderfaller.


Bengt-Olof Lindbergh


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)







Av NAT:s redaktion - 7 december 2009 10:44



Gud hjälpte inte

Rosa.

Vi hjälpte inte

Rosa.

Det var därför

män fick köpa

Rosa.

Det var därför

Rosa

inte fick penicillin.

Det var därför

Rosa

bara blev 11 år.


Bengt-Olof Lindbergh

som har diktbloggen: http://bol.bloggplatsen.se


 

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)



Av NAT:s redaktion - 5 december 2009 21:20



Från april 2010 vill den moderatledda regeringen införa nya regler för hur kollektivavtal ska träffas mellan svenska fack och gästande utländska företag. Som en följd av EU-domstolens utslag i Lavalmålet - den fackliga blockaden mot ett skolbygge i Vaxholm - får inte facket vidta konfliktåtgärder för att tvinga gästande företag att betala samma löner och villkor som svenska löntagare har.

Det blir endast tillåtet att kräva minimilön och vissa minimivillkor när det gäller till exempel arbetstid och semester. Kan arbetsgivaren visa, genom ett utländskt kollektivavtal eller lagstiftad minimilön i hemlandet, att minimikraven uppfylls har facket inte rätt att kräva kollektivavtal eller tillgripa stridsåtgärder.

EU-domstolen skriver i Lavaldomen att EU:s utstationeringsdirektiv ska tolkas så att värdmedlemsstaten inte kan kräva ”arbets- och anställningsvillkor som går utöver” de minimiregler som anges i direktivet. En annan tolkning, såsom att kräva normallön och inte enbart minimilön, skulle enligt EU-domstolen ”innebära att direktivet förlorade sin ändamålsenliga verkan”. Klartext; direktivets ”ändamålsenliga verkan” är låglönekonkurrens.


Regeringen föreslår att Lex Britannia, som ger facken konflikträtt för att tvinga fram svenska avtal, ska avskaffas. Lex Britannia tillkom i början av 1990-talet efter att Sjöfolksförbundets blockad mot det utlandsflaggade fartyget Britannia förklarats ogiltig av domstol. Lex Britannia gjorde det möjligt för facket att ta till stridsåtgärder mot ett utländskt företag i syfte att tvinga fram ett svenskt kollektivavtal även om det finns ett utländskt kollektivavtal på arbetsplatsen.

Lex Britannia underkändes i Lavaldomen eftersom EU-domstolen befann lagen vara direkt diskriminerande mot företag från andra EU-länder - trots att syftet är att motverka social dumpning och att säkerställa principen lika lön för lika arbete. Så här formulerar sig perukstockarna i Luxemburg: ”Denna rätt att vidta stridsåtgärder kan göra det mindre lockande och till och med svårare för nämnda företag att utföra bygg- och anläggningsarbeten i Sverige och den utgör därmed en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster i den mening som avses i artikel 49 EG.” Smaka på det; ”mindre lockande”!?


Om regeringen, anförd av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, får som den vill så kommer den svenska fackföreningsrörelsen att vingklippas och den låglönekonkurrens som var fallet i Vaxholm hösten 2004 att sättas i system. Detta måste fackföreningsrörelsen sätta stopp för, annars gräver man sin egen grav. Vägra att erkänna EU-domstolens antifackliga Lavaldom. Kräv att våra folkvalda politiker slår vakt om de lagar som riksdagen har stiftat.


Det är alldeles utmärkt att även LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin numera tycker att Sven Otto Littorin ska dra tillbaka regeringens Lavalproposition. ”Regeringens nuvarande lagförslag slår undan benen för kollektivavtalsregleringen”, konstaterar Wanja Lundby-Wedin i ett pressmeddelande.


Men för att sätta kraft bakom kravet måste kampanjen ”Rör inte konflikträtten! Försvara Lex Britannia!” inte bara fortsätta utan intensifieras. Det är bara trycket underifrån, från arbetsplatserna, arbetslöshetsköerna och de lokala fackliga organisationer, som kan tvinga Wanja Lundby-Wedin och LO-ledningen att gå från ord till handling.


Gösta Torstensson

 

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Av NAT:s redaktion - 3 december 2009 17:43



Jag har köpt kvinnor

med fjäsk och smicker.

Ibland har det varit prisvärt

ibland inte.


Bengt-Olof Lindbergh

som har diktbloggen: http://bol.bloggplatsen.se



(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Av NAT:s redaktion - 2 december 2009 21:59


Onsdagen den 2 december klockan 14.00 meddelade Arbetsdomstolen (AD) dom i det så kallade Lavalmålet (mål A 268/04). Enligt AD:s dom ska fackförbunden Byggnads och Elektrikerna betala 2,5 miljoner kronor i skadestånd och rättegångskostnader till det lettiska byggbolaget Laval med anledning av konflikten i Vaxholm hösten 2004.


– Först beslutar AD att konflikten mellan Byggnads och Laval är lovlig och inte behöver avbrytas. Fem år senare beslutar samma domstol att man nu ska betala ett omfattande allmänt skadestånd. Dagens dom strider mot sunt förnuft. Det är obegripligt att facket ska betala skadestånd när man följt gällande svensk rätt och beslut i AD, säger Byggnads ordförande Hans Tilly i en kommentar till domen.

Arbetsdomstolen har samtidigt kommit fram till att Laval inte kunnat styrka att det har lidit någon ekonomisk skada till följd av konflikten. Facket behöver därför inte betala något skadestånd för ekonomisk förlust.


Arbetsdomstolen är splittrad. Fyra av AD:s sju ledamöter står bakom domslutet. I minoriteten finns bland annat vice ordföranden som anser att facken inte ska betala något skadestånd alls.

– Arbetsdomstolens dom i Lavalmålet är mycket allvarlig och får i förlängningen stora konsekvenser för svenska löntagare. När nu fackföreningar godtyckligt kan komma att tvingas betala stora skadestånd blir det svårt att arbeta för justa villkor för utländska byggnadsarbetare, säger Hans Tilly.

- Men vad som är värre är att hela Lavalmålet, från EU-domstolens dom i Vaxholmsmålet till regeringens förslag till Lavallag, öppnar för lönedumpning, fortsätter Hans Tilly.


För ett par veckor sedan lade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin fram en proposition med anledning av EU-domstolens underkännande av den svenska kollektivavtalsmodellen i det förhandsavgörande som den svenska Arbetsdomstolen begärt med anledning av konflikten i Vaxholm.

Littorin föreslår bland annat fackförbundens konflikträtt inskränks och att utländska kollektivavtal eller lagstiftning ska bli gällande på svensk arbetsmarknad om de uppfyller på förhand bestämda minimikrav när det gäller löner och andra arbetsvillkor.


– Dagligen stöter vi på företag som tummar på arbetsmiljön och som i kollektivavtalet uppger en lönesumma och betalar ut en annan lön till byggnadsarbetarna. Det pågår en villkors- och lönedumpning på dagens arbetsmarknad. Risken är att företag som sköter sig blir utkonkurrerade av företag som sparar in på arbetsmiljön och betalar ut lägre löner, konstaterar Hans Tilly.


Självklart ska Byggnads och Elektrikerna vägra att betala något skadestånd till Laval, helt enkelt därför att de har följt gällande svensk lagstiftning. Byggnads krävde att Laval skulle skriva under ett svenskt kollektivavtal och när byggbolaget vägrade att göra detta satte Byggnads arbetsplatsen i blockad och strax därefter utlöste Elektrikerna en sympatiåtgärd, helt i enlighet med den så kallade Lex Britannia som riksdagen instiftade 1991. När blev det ett brott att tillämpa gällande svensk lagstiftning? Vilka andra svenska lagar är det förenat med skadestånd att följa?


Lika självklart ska Byggnads, Elektrikerna och hela den svenska fackföreningsrörelsen vägra att underordna sig EU-domstolens antifackliga avgörande i Lavalmålet och med alla medel bekämpa de antifackliga lagändringar som den moderatledda regeringen nu (med illa dold förtjusning) har lagt på riksdagens bord.


EU har ingen rätt att tafsa på den svenska arbetsmarknadsmodellen. Inför folkomröstningen om medlemskap i EU för 15 år sedan utfästes det garantier från såväl Carl Bildt som Ingvar Carlsson, från såväl SAF och Industriförbundet (idag Svenskt Näringsliv) som LO och TCO, att ett eventuellt medlemskap i EU inte skulle påverka kollektivavtalen eller fackföreningarnas konflikträtt. Det hade vi fått garantier för under medlemskapsförhandlingarna.


Senast idag, onsdagen den 2 december klockan 10.21, hävdade Wanja Lundby-Wedins medarbetare Anders Larsson i ett mejl att ”Sverige [fick] garantier inför medlemskapet i EU att vi skulle få ha vår modell i fred”.


När, om inte nu, ska de fackliga och politiska makthavarna använda sig av dessa garantier och meddela berörda EU-institutioner att vilka lagar och regler som ska gälla på svensk arbetsmarknad bestäms av den folkvalda riksdagen och inte av ickevalda byråkrater och lagvrängare i Bryssel och Luxemburg. Stå upp för den svenska modellen!


Gösta Torstensson

 

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30 31
<<< December 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards