Jag läser just nu Zhao Ziyangs utsmugglade självbiografi "Statens fånge". Självbiografi och självbiografi - den behandlar egentligen bara tiden från Deng Xiaopings maktövertagande och fram till demonstrationerna på Himmelska fridens torg maj 1989 och konsekvenserna för  Zhao Ziyangs vidkommande.

Det mest intressanta med boken är skildringen av beslutsprocesserna och maktspelet inom det kinesiska kommunistpartiet. Det var inte så noga med att följa stadgar, exempelvis genom att kalla till möten på ett korrekt sätt eller se till att man var beslutsmäktiga. I stället vann den linje som till sist kunde förankras hos Deng Xiaoping. Gjorde han tummen ner, öppnades falluckan. Det var vad som till slut hände med Zhao Ziyang; Deng Xiaoping tröttnade på Zhao Ziyangs mjuka linje gentemot studenterna på Himmelska fridens torg. Observera att arbetare också anslöt sig till protesterna. Zhao Ziyang förespråkade nämligen att partiet skulle lyssna på studenterna och ta deras kritik mot korruption och bristande demokratiska fri- och rättigheter på allvar. I stället gav Deng Xiaoping militären order om slå ner protesterna med våld - med en massaker som resultat.

När det gäller den ekonomiska politiken, d.v.s införandet av marknadsekonomi och profitintresset, var dock Deng Xiaoping och Zhao Ziyang helt överens. Den kinesiska arbetarklassen lyser nästan helt med sin frånvaro i ledarnas makroekonomiska visioner.

Zhao Ziyang fick efter sin avpollettering sitta resten av sitt liv i husarrest.

Rickard B. Turesson

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

I Flamman publiseras ett utdrag ur Jan Myrdals kommande bok Röd stjärna över indien. Läs utdraget här.