Karl Marx tar upp frågan om personkult i ett brev till Wilhelm Blos i Hamburg november 1877:

"Ingen av oss ger ett jota för popularitet. Bevis, t.ex., emot all personkult, emot de talrika berömmelsemanövrar som jag sedan tiden i Internationalen har molesterats av från åtskilliga länder, har jag aldrig dragit fram något på publicitetens område och har inte heller svarat dem, bortsett från då och då genom utskällning. När Engels och jag först gick med i det hemliga kommunistsällskapet så skedde det endast på villkor att allt som leder mot en vidskeplig auktoritetstro skulle raderas från statuterna. (Lassalle verkade senare i rakt motsatt riktning.)"

Lenin hade samma inställning, men kunde naturligtvis inte förhindra framväxten av personkulten efter sin död. Stalin uppmuntrade t.o.m personkulten av sig själv under sin levnad och därmed grundlades ett primitivt och vedervärdigt fenomen i den kommunistiska rörelsen.

Rickard B. Turesson

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)