Alla inlägg under april 2011

Av NAT:s redaktion - 28 april 2011 16:38


    

1

Är du rädd

för demoner?

frågade jag en vän

som supit i 40 år.

Vännen log och sa:

Och det ska du fråga

du som blivet poet.


2

I dag var jag

på systemet.

Jag var inte rädd

för spriten.


3

De första nyktra åren

var de drömda fyllorna

så verkliga

att jag vaknade

bakfull.


4

När jag varit nykter

i några veckor

vällde känslor och tankar fram

det tog några år

att smälta och förstå

alla känslor och tankar.


Jag kom fram till

att jag supit

i tolv år

för att skydda mig

från insikten

att jag är

en vanlig människa.


5

Demonerna är här.

Jag är på min vakt:

dricker inte sprit.


Demonerna är här.

Jag är på min vakt:

umgås bara med nära vänner.


Demonerna är här.

Jag är på min vakt:

lagar det som är trasigt.


Demonerna är här.

Jag är på min vakt:

tänker på hur jag tänker.


(Diktsviten har varit publicerad i Mål och Medel nummer 4/2010.)


Diktsvit och målning

Bengt-Olof Lindbergh


Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.



Av NAT:s redaktion - 24 april 2011 01:57

 
 
 

LO-distriktet i Stockholms läns representantskap antog på sitt årsmöte den 13 april 2011 följande uttalande:
______________________________________________


Sverige – ett land på väg mot social dumpning?


Regeringens så kallade jobb- och utvecklingsgaranti, där fler och fler människor nu hamnar, leder inte till fler jobb. Långtidsarbetslösheten håller på att bita sig fast och regeringens insatser har istället för att få fler i arbete visat sig bidra till en regelrätt social dumpning.


Fas 3 har blivit en återvändsgränd för dom som inte kan beredas arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Tanken var att insatserna skulle leda till ökad sysselsättning. Men i stället för att regeringen satsar på utbildning och kompetensutveckling som gör de långtidsarbetslösa bättre rustade för arbetsgivarnas krav, skapar man en statligt finansierad ”andrahands-marknad” där oseriösa företag kan få billig arbetskraft utan krav på avtalsenliga villkor. Det är ett misslyckande för regeringen att inte kunna tillgodose arbetsmarknadens efterfrågan på arbetskraft.


Regelverket för arbetskraftinvandring har i sin tur bidragit till en rovdrift på utländsk arbetskraft. Utländska arbetstagare ges arbetstillstånd av Migrationsverket bara dom kan uppvisa sig ha en anställning. Arbetstagare som sedan utnyttjas hänsynslöst av många företag och hamnar i en orimlig beroendeställning till sina arbetsgivare. Krav på att det ska finnas kollektivavtal ställs, men innebär ingenting i praktiken, då arbetstagaren tvingas till tystnad för att inte riskera att bli av med jobbet och därmed förlorar sin rätt att vistas i Sverige.


Med den politik som nu förs kan vi aldrig komma åt problemet med hög arbetslöshet eller det faktum att arbetsgivare utnyttjar anställda. Arbetsmarknaden är inte en privat spelplan för regeringen. För en väl fungerande arbetsmarknad krävs att samtliga parter involveras. Och det är hög tid för regeringen att bjuda in arbetsmarknadens parter till ett gemensamt ansvarstagande för både de långtidsarbetslösa, den migrerade arbetskraften och mot social dumpning.


LO-distriktet i Stockholms län kräver att regeringen;


• Tar initiativ till att samla arbetsmarknadens parter för att tillsammans utveckla en gemensam handlingsplan mot social dumpning


• Ändrar lagen kring arbetskraftsinvandring.


• Ger Migrationsverket ett tydligt uppdrag att följa upp och granska arbetsgivaren och anställningserbjudandets seriositet.


• Vidtar arbetsmarknadspolitiska åtgärder som leder människor in i meningsfullt arbete


• Vidtar utbildningspolitiska åtgärder för att matcha arbetstagares kompetens med arbetsgivares efterfrågan


LO-DISTRIKTET I STOCKHOLMS LÄN

 

(Den här bloggen är knuten till   Nya Arbetartidningen .)                     



                                                  
         

Av NAT:s redaktion - 20 april 2011 15:23

 

Upprop från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Arbetarnas Kulturhistoriska sällskap och Svenska Spanienfrivilligas vänner

För 75 år sedan revolterade de fascistiska krafterna i Spanien mot den folkvalda regeringen. Med massivt stöd av Nazityskland och det fascistiska Italien skulle den demokratiska republiken krossas. När det spanska folket tog upp kampen mot fascismen begav sig närmare 50 000 frivilliga från ett femtiotal länder till Spanien för att vid det spanska folkets sida försvara demokratin. I oktober 1936 bildades de Internationella Brigaderna och de frivilligas deltagande i kampen mot Franco-fascismen blev det främsta uttrycket för den internationella solidariteten med det spanska folket. Från Sverige deltog uppemot 550 frivilliga – av dem skulle en tredjedel bli kvar i den spanska jorden. Nästan alla var arbetare, många sjömän. Merparten kom att tillhöra Georg Brantingkompaniet.


Men den antifascistiska solidariteten tog sig också uttryck i en omfattande humanitär hjälpaktion. Den 9 oktober 1936 bildades Svenska Hjälpkommittén för Spanien, till ordförande valdes Georg Branting. Fackföreningsrörelsen blev snabbt den samlande kraften i hjälparbetet och det bildades efterhand 431 lokala Spanienkommittéer. Det blev en till sin omfattning och aktivitet unik folkrörelse. De fackliga klubbarna och avdelningarna ordnade insamlingar av pengar och förnödenheter, åtog sig fadderskap för spanska barn och ett intensivt opinions-arbete bedrevs till stöd för det kämpande spanska folket. Den främsta enskilda hjälpinsatsen blev det sjukhus som svenska och norska hjälpkommittéerna gemensamt inrättade i staden Alcoy.


Solidariteten med Spaniens kamp mot fascismen hör till det främsta i arbetar-rörelsens historia och minnet av detta lever vidare. Varje första majmorgon samlas fackligt och politiskt aktiva vid de två skulpturala verk som rests för att hedra minnet av de stupade – La Mano på Södermalm i Stockholm och minnes-märket på Mathuggstorget i Göteborg. I korta appeller, sång och musik påminns deltagarna om de Spanienfrivilligas insats och nödvändigheten av att vi fortsätter deras kamp idag, när fascismen åter framträder i olika former.


I samband med 75-årsminnet av bildandet av de Internationella Brigaderna planerar vi en skrift med ett urval av dikter ur den tidens fackförbundspress, texter som speglar den stämning och starka känsla av solidaritet som rådde när den svenska arbetarklassen gjorde Spaniens sak till sin.


Stöd utgivningen genom att sätta in ett bidrag på AKS plusgiro 1725-1,

märk talongen ”Spanien”.


Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap, AKS

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, ARAB

Svenska Spanienfrivilligas Vänner, SSV

 

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidnigen.)

Av NAT:s redaktion - 19 april 2011 13:12

(Information från Nej till EU.)


EU-domstolen har i en rad löntagarfientliga avgöranden, varav Lavaldomen är mest känd i Sverige, undergrävt det som är kärnan i facklig organisering; rätten att bekämpa social dumping genom kollektivavtal och fackliga stridsåtgärder.


LO:s  och Europafackets ordförande Wanja Lundby Wedin utlovade på LO-kongressen 2008 att LO ”tillsammans med våra europeiska fackliga kamrater skall driva på för ett socialt protokoll kopplat till fördraget”. Även TCO:s ordförande Sture Nordh konstaterade att Lavaldomen var oacceptabel och uttalade att det ” krävs ett socialt protokoll, som stärker de fackliga rättigheterna i EU, kopplat till EU:s fördrag”.


Men både Lundby Wedin och Nordh uttryckte att fördraget det är fråga om, Lissabonfördraget, först skulle träda i kraft, och menade att chanserna skulle vara större att få igenom ett socialt protokoll efteråt. De utlovade att protokollet ”måste antas så snart det är dags att se över” Lissabonfördraget. Allianspartierna och socialdemokraterna i riksdagen godkände Lissabonfördraget praktiskt taget utan offentlig debatt i november 2008.


Nu vet vi att Lissabonfördraget inte har inneburit någon som helst förbättring för fackliga rättigheter och sociala framsteg.


Med eurons kris har ekonomin i många medlemsländer (Grekland, Irland, Portugal, Spanien etc) gått i botten och EU har tvingats upprätta en tillfällig krisfond för euroländer i kris. På EU-toppmötet i mars i år beslutade EU:s regeringschefer att denna fond skall bli permanent från 2013.


Detta  kräver en ändring av artikel 136 i Lissabonfördraget som måste godkännas av samtliga medlemsstaters parlament, även av den svenska riksdagen. Varje enskilt medlemsland har alltså vetorätt.


För löntagar- och fackföreningsrörelsen har nu chansen kommit att villkora en fördragsändring i riksdagen med att det sociala protokollet skall läggas till Lissabonfördraget. Europafacket har redan tagit fram en text till socialt protokoll.


Ett socialt protokoll innebär att grundläggande sociala rättigheter väger tyngre än EU:s ekonomiska friheter och konkurrensregler. Det innebär att social dumping och angrepp på kollektivavtal och arbetsrätt inte längre blir möjlig att göra i namnet av marknaden.


Vi uppmanar fackliga organisationer att på medlemsmöten och i styrelser ta uttalanden som skickas till statsminister Fredrik Reinfeldt med innebörden att Sverige kan inte godta en fördragsändring såvida det sociala protokollet inte läggs till Lissabonfördraget.


Folkrörelsen Nej till EU:s Fackliga Nätverk





Stöd Folkrörelsen Nej till EU:s verksamhet


Bli aktivist, teckna medlemskap, ta prenumeration på Kritiska EU-fakta eller ge ett bidrag –  pg 4330207-4.

 

Medlemskap 200 kr/år (stud/pens/icke förvärvsarb 150 kr), Familj 300 kr/år, Pren Kritiska eu-fakta 100 kr/år

 

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

 

 

 


Av NAT:s redaktion - 19 april 2011 00:15

Ett 30-tal medlemmar deltog i årmöte på ABF-huset lördag 16 april. Till ny styrelse valdes
 
Lars-Gunnar Liljestrand, of, Älvsjö
Stefan Lindgren v of, Skarpnäck
Sixten Andréasson, kassör, Everöd
Staffan Ekbom, Stcokholm
Love Flygren, Malmö
Kjell-Arne Johansson, luleå
Robert Pedersen, Umeå
Klas Sandberg, Stockholm
Hans Söderling, Skarpnäck
 
Till revisorer valdes Björn Wållberg, Enskede och P-O Tellander, Falun.
 
Till valberedning valdes Claes Engelbrand, Nacka; Clara Lindberg, Solna och Bengt-Olof Lindberg, Bromma.
 
(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Av NAT:s redaktion - 19 april 2011 00:01

Den 16 april höll Afghanistansolidaritets ordförande Lars-Gunnar Liljestrand ett föredrag på ABF-huset i Stockholm med rubriken: Gäller folkrätten även för kriget i Afghnistan? Föredraget kan läsas här.


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.

Av NAT:s redaktion - 15 april 2011 10:46

(Information från LO och Handikappförbunden.)

Utförsäkringarna från sjukförsäkringen måste stoppas omedelbart. Vi föreslår ett övergångssystem i väntan på att den parlamentariska socialförsäkringsutredningen blir färdig.

Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen ska inte leverera sitt slutbetänkande förrän 2013. Riksdagsbeslut kan förväntas först året efter och eventuellt ikraftträdande ännu senare. Men alla de som drabbats och hotas av utförsäkring och ekonomisk katastrof på grund av utebliven rehabilitering eller brist på lämpligt arbete ska inte behöva vänta så länge på en osäker ändring av sjukförsäkringen.

Självmord och andra katastrofer har rapporterats som konsekvenser av utförsäkring och ekonomisk utblottning. Många långtidssjuka lever i ständig oro vilket försvårar deras rehabilitering. De som inte kan återvända till arbetsmarknaden har rätt till ekonomisk trygghet och ett värdigt liv.

De strikta tidsgränser i sjukförsäkringen för utförsäkring som genomfördes den 1 juli 2008 har minskat ohälsotalet men inte antalet sjuka. De långtidssjukskrivna har inte blivit friskare och målsättningen att få dem tillbaka till arbetsmarknaden har misslyckats. Bara drygt en procent av dem som utförsäkrades första halvåret 2010 och skrev in sig på Arbetsförmedlingen har lämnat Arbetsförmedlingen för ett arbete utan stöd.

Tidsgränserna lägger ansvaret för att komma tillbaka till arbete på den sjukskrivne. Någon motsvarande press på arbetsgivare att leva upp till sitt lagenliga ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering har inte införts. Det behövs balans i kravställandet på de enskilda, arbetsgivarna och samhället. Istället för kontrollstationer med risk för avbruten sjukpenning bör rehabiliteringskedjan innebära förstärkta rehabiliteringsåtgärder.

Socialförsäkringsutredningen behöver ges vidgade direktiv och resurser att skyndsamt föreslå ändringar i sjukförsäkringssystemet så att berörda myndigheter får direktiv och resurser för rehabiliteringsåtgärder utan hot om tvångsåtgärder och att arbetsgivarens ansvar för rehabiliteringen förstärks genom utbildning och tillsyn.

I väntan på socialförsäkringsutredningen ska de största bristerna i sjukförsäkringssystemet tas bort. Vi föreslår följande förändringar omedelbart:

  • Tidsgränserna för bibehållen sjukförsäkringsersättning upphör snarast. Regeln om 364 dagar, efter förlängning 550 dagar, som maxgräns oavsett sjukdomsgrad och arbetsförmåga tas bort.
  • De som redan utförsäkrats trots att intygsskrivande läkare bedömt att arbetsförmåga saknas återförs till sjukförsäkringen.
  • Nollningen av SGI, sjukpenninggrundande inkomst inför återgång till sjukförsäkringen tas bort, och eventuellt bostadstillägg bibehålls. Även de som tidigare fråntagits sin SGI vid återgång till sjukförsäkringen återfår den retroaktivt.
  • Den så kallade rehabiliteringskedjans kontrollstationer omvandlas till stödpunkter för den sjukskrivnes rehabilitering.
  • Svårigheter att på grund av sjukdom utföra de arbetsuppgifter som finns på arbetsplatsen får inte vara skäl till uppsägning.
  • Rätten till ersättning från sjukförsäkringen ska individanpassas, vara mer generösa och ge trygghet även för personer med fleråriga, men inte nödvändigtvis livslånga sjukdomstillstånd.
  • Arbetsförmågan ska bedömas av personer med medicinsk kompetens, arbetsmiljökompetens, kunskap om sjukförsäkringsreglerna och god kännedom om patienten.
  • Den medicinska rehabiliteringen genom rehabiliteringsgarantin ska omfatta alla diagnosgrupper samt individanpassas och kvalitetssäkras.



Ulla Lindqvist, vice ordförande LO
Ingrid Burman, ordförande för Handikappförbunden

 

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)








 

Av NAT:s redaktion - 13 april 2011 08:08



Nästa år genomförs det femte jobbskatteavdraget. För femte gången får jag mer pengar i plånboken. Att jag får mer pengar är jobbskatteavdragets framsida. Jobbskatteavdragets baksida är att det blir mindre pengar till vård, skola och omsorg.


Enligt en prognos från Statistiska centralbyrån, SCB kommer 200 kommuner – av totalt 290 – ha problem med att klara välfärdskostnaderna som främst består av kostnader för vård, skola och omsorg (1).


Enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL:s analysgrupp behöver skatterna höjas med 13 kronor  fram till 2035 för att klara av att finansiera en välfärd på den nivå som vi har nu (2).


I LO-Tidningen (nätsidan den 4 mars 2011) gör Martin Klepke en sammanfattning av jobbskatteavdragets baksida. Jag citerar:


”Avdraget gör att kommuner och landsting, de som tillhandahåller vård, skola och omsorg, får slita hårt för att få verksamheten att fungera på mindre pengar, utan att lyckas. I det korta perspektivet händer ingenting, men snart så står vi inför ett verkligt val, att på allvar se över dagens skattesystem eller acceptera nedskärningar i skola och vård.

 

Det är ett val som alla partier mycket snart måste göra.”

 

Bengt-Olof Lindbergh

 

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

 

Noter:

1. Är skatter skadliga? Anna-Marie Lindgren, Arbetarrörelsens Tankesmedja.

2. Samma källa.





Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards