Jag ska aldrig glömma 1970. Jag var 21. Roger Gross höll på att trycka lite valpropaganda åt oss unga ml-are från Örebro. Frank tog sig tid att försöka sondera vad vi var för lökar. Fast han var bra mycket äldre tog han oss på allvar, prackade inte på oss något utan förhörde sig om hur vi såg på världen.
Redan samma år gick vi skilda vägar vid sprängningen av KFML. Enhetsfronten var den avgörande frågan.
Men när han nu kritiserar KP, det statsfinansierade parti han själv skapade, för att vara småborgerligt och för att ha släppt in feminismen, kan man bara hålla med:
"Denna småborgerliga avvikelse kommer naturligtvis följas av fler... Den promenad ut i det medelklassiga politiska träsket som partiet anträtt får göras utan min medverkan. Jag har tappat förtroendet för partiledningen och tidningen Proletärens redaktion och ber härmed att få meddela mitt utträde ur partiet", avslutar han sitt utträdesbrev.
Jag har stor respekt för dem som hållit KP och Proletären gående i en svår tid. Men om de är kloka tar de Franks brev som en varningssignal.
För övrigt är det hög tid att KP och SKP slås ihop. Då skulle man kanske ha en chans att göra något. Men för att en sådan fusion skulle lyckas krävs en tredje ingrediens: en riktig enhetsfrontspolitik, som ingendera har idag.
Stefan Lindgren