Hamnarbetarförbundet varslade den 14 januari om landsomfattande stridsåtgärder för att tvinga arbetsköparna, Svenska Hamnar, att teckna kollektivavtal med förbundet.

Bakgrunden är Svenska Hamnars systematiska trakasserier mot Hamnarbetarförbundet under 2018. Hamnarbetarförbundet, som organiserar majoriteten av hamnarbetarna i Sverige, utestängdes från information, förhandlingar och samverkan; Svenska Hamnar kastade ut förbundet från deras lokaler, liksom fråntog förbundets skyddsombud deras befogenheter.

Den formella motiveringen från Svenska Hamnars sida var att Svenska Hamnar inte har något kollektivavtal med Hamnarbetarförbundet utan enbart med LO-förbundet Transport. Svenska Hamnar driver linjen att Hamnarbetarförbundet ska teckna ett s.k hängavtal, som inte ger  något inflytande alls.

I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver Hamnarbetarförbundets ordförande, Eskil Rönér, att ett hängavtal är en ”ordfattig papperslapp”, eftersom ett hängavtal inte innehåller några lönenivåer, arbetstider eller ordningsregler.  Transport motsätter sig en trepartslösning mellan arbetsköparna, Hamnarbetarförbundet och Transport och ställer sig därmed i praktisk handling på arbetsköparnas sida. Transports stadgar tillåter inte den typ av medlemsdemokrati som gäller i Hamnarbetarförbundet.

I motsats till Transport är nämligen Hamnarbetarförbundet en demokratisk fackförening. Hamnarbetarförbundet genomförde under hösten en medlemsomröstning, varvid 84 procent av medlemmarna gav förbundsstyrelsen mandat att varsla om stridsåtgärder när detta befanns vara lämpligt.

Punktstrejker kommer att genomföras i tolv hamnar den 23 – 24 januari och övertids-, nyanställnings-  och inhyrningsblockader i tre hamnar den 23 januari – 6 februari. Nu har arbetsköparna svarat med att varsla om lockout, d.v.s en total utestängning av hamnarbetarna från deras arbetsplatser. Lockouten träder i kraft den 23 januari och gäller i 15 hamnar.

Det är uppenbart att Svenska Hamnar försöker krossa Hamnarbetarförbundet med benäget bistånd av den socialdemokratiska regeringen och Transports ledning. Den socialdemokratiska regeringen beställde en utredning om att begränsa strejkrätten just för att tillmötesgå arbetsköparnas önskemål. Senare överläts frågan till ”arbetsmarknadens parter”, d.v.s ledningarna för de fackliga centralorganisationerna och Svensk Näringsliv, att frivilligt begränsa strejkrätten. Det ska till exempel bli omöjligt för en fackförening, som saknar kollektivavtal, att just strejka för ett kollektivavtal. Det är en bestämmelse som kan drabba alla fackföreningar eller öppna upp för gula fackföreningar, fackföreningar som är kontrollerade av arbetsköparna.

Hamnarbetarna har alltid varit militanta. Glöm inte att hamnarbetarstrejken 1969 följdes av gruvarbetarstrejken och en strejkvåg, som varade till 1975! Hamnarbetarnas militans beror på att de är medvetna om vilken nyckelroll de har för ett lands export och import. Dessutom arbetar hamnarbetarna i lag och alternerar mellan lagen. Till slut känner alla hamnarbetare varandra. Därför är sammanhållningen mycket stark mellan hamnarbetare.

Hamnarbetarna utmärker sig också genom en stark internationell solidaritet dem emellan. Om hamnarbetarna i ett land hamnar i konflikt, så kan de nästan alltid räkna med praktiskt stöd från hamnarbetare i andra länder. Den internationella hamnarbetarorganisationen, International Dockworkers Council (IDC), förbereder redan sympatiåtgärder.

Allt stöd till hamnarbetarna!

Gör facket till en kamporganisation! Enhet på klasskampens grund!

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)