Efter Mao Zedongs död 1976 gick Albaniens Arbetarparti (AAP) under ledning av Enver Hoxha till öppet angrepp mot Mao Zedong och splittrade därmed den internationella marxist-leninistiska rörelsen. Detta angrepp kommenterades senare av Nagalingan Sanmugathasan. Denne var en av grundarna och ledarna av Ceylons Kommunistiska Parti, men uteslöts ur partiet 1963 på grund av sitt stöd till Kinas Kommunistiska Partis och Mao Zedongs anti-revisionistiska linje.  Han tog initiativ till ett nytt parti, populärt benämnt Ceylons Kommunistiska Parti (Peking) för att skilja det från det moskvatrogna partiet. 1976 efter Mao Zedongs död och “de fyras gängs” fall försvarade Ceylons Kommunistiska Parti (Peking) och Sanmugathasan arvet efter Mao och kulturevolutionen. 

Denna text är en översättning av ett utdrag från ”Enver Hoxha refuted”.  I boken ”Mao Zedong om filosofiska frågor”, som utgivits av Oktoberförlaget,  finns också en artikel, ”Några tankar om Maos filosofi”,  av Sanmugathasan.

”En av de allvarligaste politiska anklagelserna från Enver Hoxha mot Mao är att denne hade förkastat den marxistiska uppfattningen om proletariatets ledande roll i revolutionen och i stället tilldelat bönderna den rollen. Detta är en både felaktig och illa grundad anklagelse som lätt kan besvaras. I alla sina teoretiska skrifter har Mao alltid betonat proletariatets ledande roll och hänvisat till bönderna som huvudkraften. Han har aldrig avvikit från denna position.

I sin allra första essä i band I av hans Valda verk, i vilken han besvarade frågorna: Vilka är våra fiender? Vilka är våra vänner?, har han uttalat i sin Analys av klasserna i det kinesiska samhället" att "den ledande kraften i vår revolution är det industriella proletariatet." I sin uppsats om 4 maj-rörelsen har han uttalat: "Det är omöjligt att genomföra den antiimperialistiska, antifeodala demokratiska revolutionen utan dessa grundläggande revolutionära krafter och utan arbetarklassens ledning." Han har ytterligare analyserat denna fråga i detalj i sin uppsats Om den kinesiska revolutionen och det kinesiska kommunistpartiet. Däri säger han att "Det kinesiska proletariatet är den kinesiska revolutionens grundläggande drivkraft. Om den inte leds av proletariatet, kan den kinesiska revolutionen omöjligen lyckas.” Han har återvänt till denna position flera gånger i sina skrifter. Också i praktiken har han gett en framträdande plats åt arbetarnas organisering, t.ex de i kolgruvorna i Anyuan.

Men Enver Hoxha tar till ett oärligt trick. Han citerar två meningar från Maos berömda Rapport om en undersökning av bonderörelsen i Hunan i ett försök att bevisa att Mao hade sagt att alla andra politiska partier och krafter måste underkasta sig bönderna och dess åsikter. Detta är vad Mao sa i den berömda rapporten: "Miljoner bönder kommer att resa sig som en mäktig storm, en kraft så snabb och våldsam att ingen makt, hur stor som helst, kommer att kunna hålla tillbaka den", och "de kommer att sätta varje revolutionärt parti och grupp, varje revolutionär på prov, så att de accepterar deras åsikter eller förkastar dem.

Mao skrev denna uppsats inte för att förorda böndernas hegemoniska roll i den kinesiska revolutionen, utan för att uppmana det kinesiska kommunistpartiets dåvarande ledning att ge ledarskap åt den redan framväxande bonderörelsen på landsbygden. Det måste påpekas att det kinesiska kommunistpartiets dåvarande ledning endast var intresserad av alliansen med den nationella bourgeoisien och försummade uppgiften att bilda en arbetar-bondeallians. Mao ville helt korrekt att denna policy skulle ändras. Han ville ha en ordentlig uppskattning av böndernas roll, som utgjorde mellan 80 och 90 % av befolkningen, som den kinesiska revolutionens huvudkraft. Han förklarade att "utan de fattiga bönderna skulle det inte bli någon revolution." Han argumenterade aldrig för böndernas hegemoniska roll i revolutionen.

Enver Hoxha citerar vidare tesen om de "revolutionära byarna" och att "landsbygden måste omringa staden" som bevis på att Mao hade upphöjt bönderna till ledande roll. Men vad menade Mao? Såvitt vi kan förstå det påpekade Mao att i nutidens halvkoloniala länder var fiendens styrkor överlägsna folkets från början underlägsna styrkor och att de fientliga styrkorna var koncentrerade till städerna – t.ex regeringshögkvarteren, militären, polisen, radion, järnvägen, postavdelningen etc. fanns alla i städerna.

I en sådan situation var fiendens styrkor till en början överlägsna de från början svagare folkstyrkorna. I ett sådant sammanhang föreslog Mao att det skulle vara dumt att stånga våra huvuden mot stenmuren av fiendernas överlägsna makt. I stället föreslog han att folket skulle förflytta sig så långt som möjligt, från fiendernas maktcentra. I länder som Kina där majoriteten av folket bodde utanför städerna skulle detta innebära att gå ut till folket, organisera dem och bygga upp revolutionära baser inom vilka en folkarmé kunde skapas och tränas. Detta skulle förändra en nackdel till en fördel och skulle tvinga fienden att skicka sina styrkor på jakt efter folkets styrkor. I en sådan händelse bör fienden lockas djupt bland folket och förstöras genom att använda taktiken att ställa tio mot en. Folkarmén kommer att lära sig och växa i faktiska strider med fienden tills en kvalitativ förändring uppnås när folkets styrkor skulle ha blivit överlägsna fiendens styrkor. Detta är teorin som kallas utdraget gerillakrig. När folkets styrkor hade blivit överlägsna fiendens, skulle det vara möjligt att omringa städerna och slutligen befria dem.

Detta var den briljanta militära strategin och taktiken som Mao utarbetade för vägledning av den kinesiska revolutionen. Den förnekar inte på något sätt proletariatets ledande roll eller tilldelar bönderna en sådan roll. Proletariatets ledande roll förverkligas genom marxismen-leninismens proletära ideologi och som den uttrycks genom kommunistpartiet. Det betyder inte att proletariatet numerärt ska vara den överordnade kraften eller att alla handlingar måste ha sitt ursprung eller äga rum i städerna. Detta beror på att proletariatet i ett outvecklat och stort land som Kina är numerärt svagt, medan den vidsträckta landsbygden ger gott om utrymme för folkets styrkor att manövrera. Inte heller innebär denna taktik att man inte gör något arbete eller mindre arbete i städerna. Under de illegala förhållanden som rådde i det förrevolutionära Kina, har Mao sagt att i de fiendens ockuperade Kuomintang-områdena borde deras politik vara att ha väl utvalda kadrer som arbetar underjordiskt under en lång period, för att samla styrka och bida sin tid.

Dessutom, när vi betraktar den kinesiska revolutionens praxis, finner vi att den större delen av de styrkor som bildade den första arbetarnas och böndernas röda armé som Mao ledde till Ching Kang-bergen 1927 var sammansatt av kolgruvarbetare från Anyuan, bland vilka Mao hade arbetat tidigare. Ändå erbjöd Mao inte denna taktik som en universell lösning för alla länder. Den 25 september 1956, i ett samtal med representanter för några latinamerikanska kommunistpartier, hade han sagt att de kinesiska erfarenheterna i detta sammanhang kanske inte är tillämpliga på många av deras länder, även om de kan tjäna som referens. Han rådde dem att inte mekaniskt kopiera  kinesiska erfarenheter.”

Läs vidare här!

RBT

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Texten är hämtad härifrån: https://icspwindia.wordpress.com/2022/05/01/cpi-maoist-may-day-declaration-jointly-signed-by-maoist-parties-and-organizations/

Länge leve den röda första maj!

Världsproletariatets och de marxist-leninistiska-maoistiska krafternas omedelbara uppgift är att utnyttja det revolutionära tillstånd som utvecklas på det internationella planet, förstöra den destruktiva imperialismen och upprätta socialism där det inte finns någon väg för krig!

Första maj är den dag då världsproletariatet uttrycker sin beslutsamhet att kämpa. Det är den dag då proletariatet bedömer sin styrkebalans för frihet, oberoende, jämlikhet och suveränitet och mobiliserar hela sin styrka för att kämpa outtröttligt och med ytterligare beslutsamhet. På denna dag lovar det för att de proletära revolutionerna i sina länder ska lyckas och därmed den socialistiska världsrevolutionen. Med anledning av första maj framför vårt partis centralkommitté röda hälsningar till världsproletariatet som obevekligt kämpar mot imperialismen.

Det ligger i imperialismens natur att förstöra världen, miljön och människorna. Den håller sig vid liv endast genom ihärdig förstörelse. Imperialismen har skapat den destruktiva Corona, omstrukturerar ekonomierna som en del av globaliseringspolitiken för att övervinna sin ekonomiska och finansiella kris och lägger hela bördan på folket. Den samarbetar med den byråkratiska kompradorbourgeoisin och de stora jordägarklasserna i de efterblivna länderna i Asien, Afrika och Latinamerika och plundrar urskillningslöst naturresurserna, arbetskraften och marknaderna i kapitalets och teknikens namn genom tvingande och ojämlika avtal. Den verkar dock inte återhämta sig från krisen. Depressionen, inflationen och arbetslösheten intensifierades. Hela folkets livsvillkor, inklusive hälsa och utbildning, är i kris och folk står inför extrema svårigheter. Klyftan mellan rika och fattiga ökar. USA:s krigsberoende ekonomi utlöser många krig i alla delar av världen för att göra supervinster och säljer vapen. Livet har blivit fruktansvärt och folk gör uppror. Imperialismen stöder fascistiska krafter för att förtrycka dem. På grund av imperialismens destruktiva politik intensifieras de grundläggande motsättningarna på det internationella och inhemska planet och därmed utvecklas revolutionära förhållanden.

Motsättningen mellan imperialism och förtryckta nationaliteter och folk

Människor i flera länder kämpar mot imperialistiska globaliseringen och de efterblivna priserna som inte ger sysselsättning, utbildning, hälsovård och andra sådana grundläggande faciliteter och som orsakar en kraftig ökning av priserna. Förtryckta nationaliteter kämpar mot förtrycket av nationaliteter. Tillbakadragandet av de amerikanska vapen som har förtryckt Afghanistan under de senaste 20 åren är en av de viktiga händelserna under det senaste året. Förenta staterna mötte ett nederlag i Afghanistan 2021, precis som i Vietnam 1975. Denna utveckling visar att det finns en beslutsamhet att om folket kämpar med fasthet måste moderna imperialistiska arméer avvecklas. I Indien pågår militanta strider från olika förtryckta klasser, sektioner, stammar och förtryckta nationaliteter mot den nyliberala, företagsstödda politiken från den brahmaniska Hindutva Modi-regeringen. Arbetstagarna för en gemensam kamp mot de fyra koder som ersätter arbetslagstiftningen, mot privatisering, systemet med tillfälliga kontrakt, artificiell intelligens, arbetsbördan för arbetstagarna - ökad arbetstid, sjunkande reallöner, fruktansvärda arbetsförhållanden och nedskärningar i välfärdsprogrammen - och för minimilöner och sysselsättningsgarantier. Den exempellösa framgången för den landsomfattande strejk som fackföreningarna genomförde den 28-29 mars med ett brett stöd från jordbrukarorganisationer är ett tecken på enighet mellan arbetstagare och bönder.

Motsättningen mellan bourgeoisi och proletariat i de imperialistiska länderna

Imperialismen exploaterar proletariatet och medelklassen för att övervinna sin kris. Den använder sig av teknik för artificiell intelligens och gör nedskärningar i fasta jobb och välfärdsprogram. Den lägger extrem skattebörda på folket. COVID:s begränsningar till följd av krisen i Corona, borttagande av arbetstillfällen, fler arbetstimmar, sänkta löner och höga priser leder proletariatet, anställda, studenter och miljöaktivister till storskaliga agitationer och strejker. Arbetardemonstrationer tar militanta former i flera länder.

Motsättningar mellan de imperialistiska länderna

USA:s nye president Joe Biden fattar och genomför ytterst aggressiva beslut för att upprätthålla USA:s sjunkande världshegemoni, upprätthåller Natos och G7-ländernas hegemoni för att kontrollera Ryssland och Kina som håller på att framträda som imperialistiska utmanare, stärker ʹQUADʹ och bildar ʹAUKUSʹ. Men Europa är inte i stånd att samarbeta med USA. Tyskland och Frankrike är beroende av olje- och gasimport från Ryssland. Å andra sidan ingriper man i Taiwans angelägenheter, och Kinas och USA:s behöriga militärövningar i Taiwansjöns vatten blir allt farligare. Ryssland och Kina har ingått ett avtal om militärt samarbete. Spänningar och konflikter mellan de imperialistiska länderna har nått en aldrig tidigare skådad intensiv nivå sedan kalla krigets slut. I denna process har Ryssland inlett ett angreppskrig mot Ukraina. USA bröt sina löften till Ryssland och utvidgade Nato och gjorde med våld eller lockbete 30 länder till en del av Nato; USA meddelade att man skulle ansluta Ukraina, som är den tredje största militära styrkan i Europa, till Nato; man genomförde gemensamma militärövningar med Ukraina; man satte in sina militära styrkor, militära fartyg och missiler till stöd för Ukraina; i samband med detta satte Ryssland in en armé på 1,5 lakh vid Ukrainas gränser och de imperialistiska motsättningarna bröt samman och ledde till Rysslands aggressionskrig mot Ukraina. Detta har pågått på ett destruktivt sätt under de senaste två månaderna. Samtalen mellan Ryssland och Ukraina den 12 april misslyckades. Kriget kommer utan tvekan att leda till ytterligare förstörelse. Det kommer att driva folket in i outhärdligt förtryck och kris. Världsproletariatet och andra förtryckta klasser och förtryckta nationaliteter lider i de imperialistiska ländernas spel i sina ekonomiska och hegemoniska intressen. Faran för tredje världskriget är överhängande.

Det krig som bröt ut i form av det ryska angreppskriget mot Ukraina är ett imperialistiskt krig. Ukraina är ett lockbete i USA:s händer. Vårt parti uppmanar arbetare, bönder, medelklass och andra förtryckta klasser och förtryckta nationaliteter att fördöma kriget. Det uppmanar världens proletariat, de förtryckta klasserna och de förtryckta nationaliteterna att upprätthålla Karl Marx' och Frederick Engels' läror om att ʹden ʹarbetande klassenʹ inte har något land ...... kommunister på alla platser alltid stöder varje revolutionär rörelse mot det existerande (kapitalistiska) sociopolitiska systemetʹ, ʹarbetarna i alla länder förenas och den stora marxistiska läraren Lenins lära, ... Upplysta proletariatet stöder inte någon av de imperialistiska vargarnas horder...ʹ och att inte ta parti för något imperialistiskt land i kriget. Människor över hela världen för en militant kamp med kravet att dra sig tillbaka från Nato under ledning av USA, att bekämpa USA:s destruktiva åtgärder för att upprätthålla sin minskande världshegemoni och göra Ukraina till syndabock, att Ryssland omedelbart och villkorslöst måste upphöra med kriget mot Ukraina i enlighet med de förväntningar som världens folk har och att Ryssland återkallar sina arméer. Revolutionära förhållanden håller på att utvecklas. Det är världsproletariatets uppgift att utnyttja dessa och intensifiera den antiimperialistiska kampen. Det måste därför sätta press på Putin-regeringen. Om Ryssland ger sig in i ett kärnvapenkrig och startar tredje världskriget måste proletariatet lära sig av den stora erfarenheten av oktoberrevolutionens framgång för alla förtryckta klasser och förtryckta nationaliteter under ledning av proletariatet under ledning av kamraterna Lenin och Stalin 1917, genom att omvandla första världskriget till ett inbördeskrig, och upprätthålla arvet från detta, och måste störta Putin-regeringen. Den måste upprätta en ny och högre socialistisk regering under proletariatets ledning. Det förtryckta folket i USA och de europeiska länderna måste göra militanta rörelser under proletariatets ledning och kräva att man slutar att instifta Ukraina i detta krig. Om USA:s Nato-allians ger sig in i det tredje världskriget måste det omvandlas till ett inbördeskrig.

På samma sätt måste proletariatet i den nya socialimperialistiska makten Kina ge den en läxa. Vårt parti vädjar till världsproletariatet och de förtryckta folken att med ett humanitärt perspektiv skydda det ukrainska folket som flyr till andra områden som flyktingar. Ukrainas proletariat och förtryckta folk måste fördöma Zelenskij-regeringens imperialistiska politik, som är pro-Nato och särskilt pro-USA-EU, och som har gjort landet till en satellit till Nato, särskilt USA-imperialisterna. De måste omvandla det krig som imperialisterna påtvingat dem till ett inbördeskrig för att skydda sitt lands suveränitet och för sin nationalitets överlevnad. Ukrainas förtryckta folk måste kämpa mot alla typer av imperialism under ledning av landets proletariat och uppnå suveränitet. De förtryckta nationaliteterna och folket i Donetsk- och Luhanskrepublikerna i Donbassområdet måste uppnå sin framtid beroende på sin egen styrka under proletariatets ledning och inte genom att vara beroende av den ryska imperialismen. Folket i de efterblivna länderna måste kämpa för att upphäva alla typer av avtal, inklusive militära avtal som kompradorerna ingått med imperialistiska länder. Det enda sättet och den omedelbara uppgiften för världens proletariat och de marxist-leninistiska-maoistiska krafterna att uppnå befrielse från imperialistisk utsugning och förtryck och skapa världsfred är att utrota imperialismen från denna jord och upprätta socialismen, där det inte finns någon möjlighet till krig.

För att uppnå denna uppgift är det nödvändigt att etablera en lämplig internationell revolutionär proletär organisation i enlighet med de nuvarande konkreta förhållandena. Under den senaste tiden har de främsta grupperna och organisationerna i världen tagit till sig det arbetande folkets krav och konsoliderar sig successivt för att kunna ge ett enat ledarskap till socialistiska, nya demokratiska revolutioner och nationella befrielsekampen i riktning mot deras befrielse. Enhet och solidaritet håller på att utvecklas bland dessa. Det är en glädjande utveckling att några maoistiska organisationer instämde i vårt partis ståndpunkt om nödvändigheten av att bygga upp ett internationellt forum och begärde att omedelbart vidta åtgärder i denna riktning. Detta tyder på att världsproletariatets subjektiva styrka håller på att utvecklas. Låt oss med utgångspunkt i detta försöka inrätta internationella förenade forum med en särskild plan för att ge ett enat ledarskap för att bekämpa alla typer av imperialisternas offensiver och krig, för att skapa fred i världen, särskilt i Ukraina, och för de antiimperialistiska striderna. Låt oss föra den socialistiska världsrevolutionen framåt. Låt oss ytterligare förena oss i denna riktning.

Amrut
i/c, International Affairs

Central Committee

CPI (Maoist)

Signatures:

Communist Party of India (Maoist)

Communist Party of Turkey/Marxist-Leninist

Construction Committee of the Maoist Communist Party of Galicia

Maoist Communist Party – Italy

Communist Party of Nepal (Revolutionary Maoist)

Communist (Maoist) Party of Afghanistan

Communist (Maoist) Party of Afghanistan – Shola Jawid

El Kadehines Party – Tunisia

Maoist Revolutionary League – Sri Lanka

Revolutionary Communists (RK) of Norway

Revolutionary Collective Britain (Formerly RVM)

Red Road Maoist Group of Iran

Communist Party of Switzerland (Red Fraction)

Poder Proletario Organización Partidaria MLM Colombia

Maoist Communist Party Turkey/North Kurdistan

Filippinernas Kommunistiska Parti avböjde underteckna detta uttalande av främst två skäl:

CPP uttrycker sin solidaritet med CPI (Maoist) och medundertecknare av dess uttalande av den 1 maj 2022. Vi anser att uttalandet ger en tydlig bild av den internationella situationens allmänna konturer och innehåller lägliga uppmaningar till arbetarklassen runt om i världen att leda kampen mot det kapitalistiska systemet, imperialistiskt förtryck, fascism och alla former av reaktion.

Uttalandet innehåller dock några punkter, om än sekundära, som inte stämmer överens med vissa av CPP:s åsikter. Med tanke på att uttalandet redan är i sin slutgiltiga form och undertecknat av andra partier har vi valt att avstå från att medunderteckna uttalandet vid denna tidpunkt.

Med vänliga hälsningar,

Marco L. Valbuena, informationschef

Filippinernas kommunistparti

- Förslaget att bygga upp en "internationell proletär revolutionär organisation" bör behandlas först i formella bilaterala eller multilaterala parti-till-parti-diskussioner med konkreta förslag och planer, innan det deklareras i ett uttalande för allmän spridning. CPP anser att det är möjligt att bygga en internationell organisation av jämlika och oberoende kommunistpartier efter omfattande diskussioner och ansträngningar för att bygga ett internationellt forum genom vilket MLM:s ideologiska, politiska och organisatoriska enhet kan byggas upp. Det måste först klargöras att det borde finnas en konsensusregel enligt marxismen-leninismen-maoismens och den proletära internationalismens principer snarare än beslutsfattande genom majoritetsbeslut och demokratisk centralism som följs av enskilda kommunistpartier och tidigare av de kommunistiska internationalerna innan uppkomsten av jämlika och oberoende partier efter upplösningen av den tredje internationalen 1943. Regeln om demokratisk centralism har inte hjälpt ansträngningarna att bygga upp ett internationellt proletärt centrum.

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)