(Svar till pseudonymen Turessons fortsatta felaktigheter om gonzalos tänkande)

Pseudonymen i fråga skriver:

”Eftersom vi är kommunister så vet vi att ’tänkandet’ är resultatet av ledningens och främst av massornas kamp och får det namn som en ledare råkar ha. Och som kommunister gör vi ingen stor sak av det utan fokuserar innehållet i ideologin och kämpar för att tillämpa den i vårt dagliga liv.”

Vet vi? Mig lurar du inte. Begreppet ”tänkande” introducerades i Kinas Kommunistiska Parti i samband med dess kongress 1945. Innan dess användes det aldrig i den internationella kommunistiska rörelsen. Det kan t.o.m vara en språklig fråga, d.v.s frågan om hur ett kinesiskt ord översätts till främmande språk, i första hand till engelska. Jag vet att ordet filosofi kan översättas på två olika sätt till kinesiska; det finns t.o.m en bok som avhandlar den frågeställningen. I varje fall refererade Mao Zedong aldrig till ”Mao Zedongs tänkande”. Jag har läst nio band av Mao Zedong, sex på svenska och tre på engelska, och aldrig hittat någon sådan referens. Jag föreslår att du läser samtliga dessa band och återkommer. Kanske överger du dessutom din beundran för Gonzalo på kuppen. Mobo Gao, uppvuxen i Kina, som har skrivit ”Striden om Kinas förflutna” (utgiven på Oktoberförlaget) och som är positiv till Mao Zedong och kulturrevolutionen, har bekräftat historieskrivningen kring kongressen 1945. Jag hittar dessvärre inte citatet just nu.

KFML använde beteckningen ”marxismen-leninismen Mao Tsetungs tänkande” i sina grundsatser, men det fungerade aldrig som ett mantra som vi rabblade i tid och otid. Det avgörande för KFML/SKP var den politiska linje och praktik, som vi utvecklade fram till 1977 och som ledde till framgång fram till dess.

Du menar dessutom att vi inte ska göra ”någon stor sak” av denna fråga. Denna urskuldande attityd uttrycker försonlighet gentemot opportunismen och du tycks inte förstå hur allvarligt felet är.

Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna), som hade en del att göra med de nepalesiska maoisterna, som tillämpade ”Prachandas väg”, skriver i ett öppet brev (1) från 2009:

“’Kampen mot dogmatismen’ har blivit en modern fras bland många maoistiska revolutionärer. De talar om att förkasta Lenins och Maos ’föråldrade’ principer och att utveckla MLM i de nya förhållanden’ som sägs ha uppstått i 2000-talets värld. Några av dem beskriver sin strävan att ’berika och utveckla’ MLM som en ny väg eller ett nytt tänkande, och även om detta är till en början beskrivs som något som är begränsat till en revolution i det berörda landet, får det oundvikligen en ’universell karaktär’ eller ’universell betydelse’ på nolltid. Och i denna övning kan enskilda ledare förhärligas och till och med gudomliggöras till den grad att de framstår som ofelbara. En sådan glorifiering hjälper inte partikommittéernas och partiets kollektiva funktionssätt i sin helhet och linjen ifrågasätts nästan aldrig eftersom de kommer från en ofelbar individuell ledare. I en sådan situation är det extremt svårt för CK, för att inte tala om kadrerna, att bekämpa en allvarlig avvikelse i den ideologiskt-politiska linjen, eller i den grundläggande strategin och taktiken, även när det är helt klart att det går emot mot revolutionens intressen. Den ’individkult’ som främjas i namn av ”väg- och tänkandet” ger en viss grad av immunitet mot avvikelser i linjen om de kommer från den individuelle ledaren själv. ”

Vidare:

”Om ’Prachandas väg’

Det har skrivits mycket om ’Prachandas väg’ i era dokument, artiklar och intervjuer under de senaste sju åren.

Det har också varit ett diskussionsämne under våra bilaterala möten under de första inledande åren av folkkriget i Nepal.

På särskild fråga från er delegation upprepade vi vår ståndpunkt vid våra bilaterala möten att uppbyggnaden av en personkult inte kommer att hjälpa partiet eller revolutionen i det långa loppet. Vi citerade våra egna erfarenheter i Indien under kamrat Charu Mazumdars tid och rådde er att inte inskärpa en blind tro på enskilda personer. Vår bestämda åsikt har alltid varit att -ismer, -vägar, -tänkande etc. etableras under en lång process efter att de har bekräftats i praktiken och har en tydlig vetenskaplig grund (min fetstil). Vi rådde er att det var förhastat att tala om en ny väg eller ett nytt tänkande i Nepal bara för att vissa betydande segrar uppnåddes i folkkriget. Ni var inte övertygade och fortsatte med att’berika och utveckla’ MLM i form av Prachandas väg och ge den en universell karaktär.”

Kritiken är självfallet relevant även vad gäller ”Gonzalos tänkande”. De tre tongivande partierna i RIM, d.v.s Perus Kommunistiska Parti, Revolutionära Kommunistiska Partiet (RCP/USA) och Nepals Kommunistiska Parti (Maoisterna), bedrev eller bedriver samtliga personkult. PKP lanserade ”Gonzalos tänkande”, men kollapsade efter Gonzalos tillfångatagande. Bob Avakian i RCP, också helgonförklarad i sin livstid, lanserade ”Den nya syntesen”/”Ny kommunism”, som ingen förstår vad det är och RCP degenererade till obetydlighet. Nepals Kommunistiska Parti (Maoisterna) slog in på ”Prachandas väg”, som var identisk med den parlamentariska vägen till socialismen, och följaktligen har socialismen ännu inte upprättats i Nepal.

De enda två maoistiska partier, som har bedrivit ett långvarigt folkkrig sedan slutet av 1960-talet, Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) och Filippinernas Kommunistiska Parti, har visserligen inte segrat, men de har heller inte besegrats. Det är ingen tillfällighet att de heller inte bedriver någon person- eller genikult av enskilda ledare, som tar ut segern i förskott. Varför? Därför att ledningen i dessa partier är skolade i marxismens klassiker och flera av dem tillhörde den internationella kommunistiska rörelsen redan då Mao Zedong levde och de har också härdats i ett långvarigt folkkrig. Därför drar IKP (maoisterna) den korrekta slutsatsen:

”Vår bestämda åsikt har alltid varit att -ismer, -vägar, -tänkande etc. etableras under en lång process efter att de har bekräftats i praktiken och har en tydlig vetenskaplig grund.”

Det är annat med nyfrälsta gonzalister, som låter sig imponeras av plakatpolitik och tomma fraser, och som saknar all självinsikt i fråga om sina egna begränsade kunskaper i marxismen och brister i den egna klasståndpunkten. Därför går de på vad som helst.

Rickard B. Turesson

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På Revolutionära Kommunistiska Partiets webbplats påstås att ”Det var Trotskij som ledde kampen för att återuppliva bolsjevikpartiet och arbetardemokratin, mot den allt starkare byråkratin, vilket gjorde att byråkratins första ideologiska kamp ...

Kommunistiska Arbetarföreningen(KAF) uppmanar alla organisationer som har stött eller deltagit i demonstrationer eller andra aktiviteter till stöd för Palestina de senaste 6 månaderna att medverka till bildandet och av en nationell Solidaritetsfront ...

Dessa iakttagelser är hämtade från en artikel i Prometheus av Cornelius van Vliet hösten 2020. Jag tar inte ställning till den övriga texten i hans artikel, men just dessa iakttagelser är korrekta.   ”Först och främst har de flesta trotskis...

Denna artikel publicerades ursprungligen i Stormklockan den 4/5 1970. Den bestod av två delar, men bara den första delen publiceras här. Den andra delen behandlade den s.k. nyvänsterns s.k. strukturreformer, idéer som var nära besläktade med trotskis...

  Enligt ett meddelande[1] på webben från den 15 januari grundar Revolution Revolutionära Kommunistiska Partiet (RKP) och avser också att ingå i Revolutionära kommunistiska internationalen. Det lär redan finnas 15 olika trotskistiska internationale...