Svar till Anonym – se https://kommunisten.nu/?p=13760#comment-1223

Du tycks inte ha märkt att jag inte första hand diskuterar Gonzalos och Perus Kommunistiska Partis linje och verksamhet i Peru utan hans s.k tänkande och hans s.k universella bidrag till MLM. Men i vilket avseende har någonsin Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) och Filippinernas Kommunistiska Parti stött Gonzalos tänkande? Du citerar ”Red homage…” från Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) 2021: ”Kamrat Gonzalos bidrag till den nydemokratiska revolutionen och folkkriget i Peru propagerades som Gonzalos tänkande av Perus Kommunistiska Parti.” Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) konstaterar bara fakta i denna sentens, d.v.s att PKP propagerade Gonzalos tänkande, ingenting annat. De tar inte ställning till vilken relevans hans tänkande har utanför Peru. I ”Message of the people” omnämns Gonzalo tillsammans med en rad andra martyrer.

Indiens Kommunistiska Partis (maoisternas) principiella inställning till –ismer, vägar och tänkande framgår av detta citat från det öppna brevet (I) till Nepals Förenade Kommunistparti (maoisterna) 2009:

”Vår bestämda åsikt har alltid varit att ismer, vägar, tänkande etc. etableras under en lång process efter att de har bekräftats i praktiken och har en tydlig vetenskaplig grund (min fetstil). Vi rådde er att det var förhastat att tala om en ny väg eller ett nytt tänkande i Nepal bara för att några betydande segrar uppnåddes i folkkriget.”

Faktum är att varken Prachandas väg segrade i Nepal eller Gonzalos tänkande i Peru. Båda partier tog ut segern i förskott och linjen bekräftades aldrig i praktiken. Men överensstämmer i övrigt Perus Kommunistiska Partis linje för världsrevolutionen  med Indiens Kommunistiska Partis (maoistermas) och Filippinernas Kommunistiska Partis?

För det första förespråkade – och förespråkar – Gonzalo och Perus Kommunistiska Parti att folkkriget är universellt, d.v.s skall användas i alla situationer, även i kapitalistiska och imperialistiska länder, där huvudmotsättningen går mellan proletariat och borgerskap. Detta har den kommunistiska väldsrörelsen aldrig förespråkat tidigare; det har aldrig förspråkats av Marx, Engels, Lenin, Stalin, Komintern eller Mao Zedong. Det förespråkas heller inte av Indiens Kommunistiska Partis (maoisterma) och Filippinernas Kommunistiska Parti, de båda maoistiska partier i världen idag som har längst erfarenhet av att bedriva folkkrig.

För det andra har mig veterligt  Indiens Kommunistiska Partis (maoisterma) och Filippinernas Kommunistiska Parti aldrig lanserat teorierna om det militariserade kommunistpartiet och de koncentriska cirklarna – ännu ett påfund av Gonzalo och Perus Kommunistiska Parti. Men det har heller aldrig klassikerna gjort, allra minst Mao Zedong.

För det tredje harGonzalo och Perus Kommunistiska Parti påstått att den internationella revolutionära rörelsen befinner sig på en strategisk offensiv. Men hur kan den göra det när Indiens Kommunistiska Partis (maoisterna) enligt egen utsago befinner sig på en strategisk defensiv och Filippinernas Kommunistiska Parti enligt Indiens Kommunistiska Partis (maoisternas) bedömning nästan har uppnått strategisk jämvikt, samtidigt som Perus Kommunistiska Parti ännu inte reorganiserats? Vilka partier befinner sig egentligen på strategisk offensiv? Om inga revolutionära partier överhuvudtaget befinner sig på strategisk offensiv, hur kan då rörelsen som sådan idag befinna sig på en strategisk offensiv?

För det fjärde: Det föregående visar att motsättningarna i fråga om princippolitiken mellan å ena sidan Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) och Filippinernas Kommunistiska Parti och Perus Kommunistiska Parti å andra sidan är grundläggande. Detta förnekas av ”Anonym”, som tvärtom menar att Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) och Perus Kommunistiska Parti ”samarbetar och upphöjer varandra”. Men varför finns då exempelvis inte Perus Kommunistiska Parti och Brasiliens Kommunistiska Parti (Röd fraktion) med bland undertecknarna i det 1-majuttalande (II), som Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) initierade i år?

För det femte ”samarbetar och upphöjer” Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) och Filippinernas Kommunistiska Parti (FKP) varandra. CK-ledamoten i IKP (maoisterna) Ajith skrev detta om FKP:

”Det filippinska folkkriget har spridit sig över hela arkipelagen och avancerar nu till ett stadium av strategisk jämvikt. Detta land är av stor strategisk betydelse för USA-imperialismen. Den har stationerat en stor flottstyrka där. Den utbildar och beväpnar den filippinska armén och deltar direkt i planeringen av det kontrarevolutionära kriget som riktas mot den ny-demokratiska revolutionen i landet, som leds av Filippinernas Kommunistiska Parti. Folkkriget i Filippinerna ger rika erfarenheter och värdefulla lärdomar, särskilt när det gäller att konfrontera och besegra den strategi för lågintensiva konflikter (LIC) som främjas av USA.” (III)

Joma Sison, företrädare för FKP, skriver å sin sida:

"Jag beundrar Indiens kommunistparti (maoisterna). Det håller fast vid teorin om marxism-leninism-maoismen som vägledning för revolutionär handling. Det praktiserar masslinjen och bedriver långvarigt folkkrig med motståndskraft och förståelse. Efter att ha utsatts för koncentrerade attacker i norra Telengana har den stärkt sig själv i Dandkaranya för att upprätthålla maoismens fackla. Det har skickligt bemött attackerna från de reaktionära indiska paramilitära styrkorna. Utan masstöd hade det aldrig kunnat lyckas.

Den börjar nu övervinna svagheter och brister i stadsområdena och i uppbyggnaden av massorganisationer med bas i städerna. Som proletärt revolutionärt parti i en så stor befolkning kan IKP (maoisterna) spela en viktig roll i den proletära världsrevolutionen, i likhet med bolsjevikerna i det forna Sovjetunionen och Kinas kommunistiska parti under Maos ledning. FK kan dra stor nytta av de framsteg som IKP (maoisterna) har uppnått." (IV)

För det sjätte: Varför är det så viktigt att i Sverige kritisera Gonzalos tänkande och Perus Kommunistiska Parti? Det är däremot inte särskilt viktigt för partier som IKP (maoisterna) och FKP att kritisera Gonzalos tänkande och Perus Kommunistiska Parti. Dessa partier har båda bedrivit folkkrig betydligt längre och mer ihärdigt än Perus Kommunistiska Parti, som kollapsade 1992. Folkkriget i Indien inleddes i form av Naxalbariupproret 1967 – IKP (maoisterna)  representerar kontinuiteten från detta uppror – och i Filippinerna 1969. Jag tvivlar starkt på att dessa partier har lånat några väsentliga idéer från Gonzalo och Perus kommunistiska Parti.

I Sverige, som är ett kapitalistiskt och imperialistiskt land, går huvudmotsättningen mellan proletariat och borgerskap. Mao Zedong skriver:

” Kvalitativt olika motsättningar kan lösas enbart med kvalitativt olika metoder. Till exempel, motsättningen mellan proletariatet och bourgeoisin löses genom den socialistiska revolutionens metod (min fetstil), motsättningen mellan de stora massorna av folket och det feodala systemet löses genom den demokratiska revolutionens metod...”(V)

Mao Zedong har självfallet fortfarande fullständigt rätt och han sammanfattar den internationella kommunistiska rörelsens allmänna strategi. Det har aldrig hänt att något kommunistiskt parti har försökt starta folkkrig i ett kapitalistiskt och imperialistiskt land mot det egna borgerskapet. Orsaken är att proletariatet utgör en majoritet av befolkningen i dessa länder och är liksom den borgerliga statsapparaten koncentrerad till städerna. I ett land som Sverige uppgår dessutom bondefolkningen till c:a 1 procent av befolkningen, medan den i Kina uppgick till 80 procent 1937 - 1949. I de flesta segerrika folkkrig under och efter andra världskriget har bondebefolkningens andel utgjort majoriteten. Huvudmotsättningen kan naturligtvis ändras i ett litet kapitalistiskt och imperialistiskt land, vilket förutsågs av SKP:s andra kongress 1976, varvid folkkrig kan tillämpas:

”Eftersom krigsfaran härrör från rivaliteten mellan de båda supermakterna vore det felaktigt om det svenska folket sökte stöd eller satte sin tillit till den ena supermakten mot den andra. Tvärtom måste det svenska folket lita till egna krafter och ställa in sig på att bekämpa en angripande makt helt på egen hand, genom ett utdraget och långvarigt folkkrig (min fetstil).” (VI)  Denna linje konfirmerades än tydligare av SKP:s efterföljare, Sveriges Kommunistiska Arbetarparti.

På 1960- och 1970-talen angreps de marxist-leninistiska partierna i Europa från ultravänsterorganisationer som Röda arméfraktionen (RAF) och Röda Brigaderna med flera. Dessa försökte genom individuell terror provocera den borgerliga statsmakten att genomföra urskiljningslös repression, vilket skulle radikalisera arbetarklassen. Detta misslyckades helt. Denna provokatörsströmning fick absolut inget fäste i Sverige. Men faktum är att en strategi som folkkrig, som inte har några utsikter att lyckas i Sverige så länge huvudmotsättningen går mellan proletariat och borgerskap, fyller samma objektiva funktion.

Slutligen: Kamrat Anonym påstår att jag ”försöker splittra” den internationella kommunistiska rörelsen. Det är verkligen att överskatta en enskild persons inflytande och skriverier. Jag bedriver bara det som gonzalisterna tjatar om, nämligen tvålinjekamp. Det är min bestämda uppfattning att Gonzalos tänkande och Perus Kommunistiska Parti utövar ett negativt inflytande på vissa organisationer och grupper i de kapitalistiska och imperialistiska länderna, eftersom folkkrigets väg inte är tillämpbar i dessa länder, så länge huvudmotsättningen går mellan proletariat och borgerskap. Dessa grupper kommer i och för sig aldrig leda några framgångsrika folkkrig i sina länder, men det avleder uppmärksamheten från den korrekta huvudlinjen, vilket enbart reaktionen tjänar på. Framgångsrika maoistiska partier, som tidigare omnämnts, i neo-koloniala länder, som tänker själva, behöver inte alls påverkas.

När det gäller Perus Kommunistiska Parti linje och verksamhet i Peru fram till 1992, har jag aldrig granskat den i detalj. Jag har enbart utgått från det odiskutabla faktumet att den peruanska säkerhetstjänsten lyckades tillfångata Gonzalo och en stor del av centralkommittén i Lima 1992, varvid partiet så småningom kollapsade. Att genomföra ett CK-möte på territorium, som inte kontrollerades av PKP, var ett ytterst allvarligt ”vänster”subjektivistiskt misstag. Under försvarskriget mot Japan till 1945 och inbördeskriget mot Guomindang till 1949 genomförde KKP aldrig några CK-möten på fientlig mark. Partiet har aldrig gjort en självkritisk granskning och partiet tycks heller inte ha reorganiserats enligt egen utsago. Morden på Rosa Luxemburg/Karl Liebknecht hindrade aldrig skapandet av Tysklands Kommunistiska Parti; Ernst Thälmanns död förhindrade inte senare återupprättandet av Tysklands Kommunistiska Parti. Antonio Gramscis försmäktande i fängelse förhindrade inte Italiens Kommunistiska Partis verksamhet. När Perus Kommunistiska Parti försöker tala om för andra maoistiska partier i världen hur de ska bedriva sin kamp, så finns det ingen större anledning att fästa något avseende vid det.

Rickard B. Turesson

23/10 2022

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

(I)               https://kommunisten.nu/?p=13208 eller https://www.bannedthought.net/India/CPI-Maoist-Docs/Nepal/OpenLetterToCPNM-090720.pdf

(II)            https://icspwindia.wordpress.com/2022/05/01/cpi-maoist-may-day-declaration-jointly-signed-by-maoist-parties-and-organizations/

(III)          https://bannedthought.net/India/People'sWar-CPI(Maoist)/PWSPL-9E_Final.pdf - sid. 50 i People´s War

(IV)         Citerat via https://www.frontierweekly.com/articles/vol-53/53-22-25/53-22-25-Internationalism%20sans%20Communist%20International.html

(V)           Mao Zedong om filosofiska frågor, Oktoberförlaget  Stockholm 2016, sid. 56.

(VI)         Den  sanna historien om de svenska kommunisterna, Oktoberförlaget 2020, sid. 141

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På Revolutionära Kommunistiska Partiets webbplats påstås att ”Det var Trotskij som ledde kampen för att återuppliva bolsjevikpartiet och arbetardemokratin, mot den allt starkare byråkratin, vilket gjorde att byråkratins första ideologiska kamp ...

Kommunistiska Arbetarföreningen(KAF) uppmanar alla organisationer som har stött eller deltagit i demonstrationer eller andra aktiviteter till stöd för Palestina de senaste 6 månaderna att medverka till bildandet och av en nationell Solidaritetsfront ...

Dessa iakttagelser är hämtade från en artikel i Prometheus av Cornelius van Vliet hösten 2020. Jag tar inte ställning till den övriga texten i hans artikel, men just dessa iakttagelser är korrekta.   ”Först och främst har de flesta trotskis...

Denna artikel publicerades ursprungligen i Stormklockan den 4/5 1970. Den bestod av två delar, men bara den första delen publiceras här. Den andra delen behandlade den s.k. nyvänsterns s.k. strukturreformer, idéer som var nära besläktade med trotskis...

  Enligt ett meddelande[1] på webben från den 15 januari grundar Revolution Revolutionära Kommunistiska Partiet (RKP) och avser också att ingå i Revolutionära kommunistiska internationalen. Det lär redan finnas 15 olika trotskistiska internationale...