Vi har fått frågan vilka som driver den nya webbplatsen Uppror Media.  Initiativtagarna presenterar sig på följande sätt:

”Vi är Uppror Media och vi rapporterar om uppror i alla delar av det svenska samhället och i hela världen. Vi anser att rätten att göra uppror är den viktigaste vi har! För ifall vi inte gör motstånd hur skall vi göra vår röst hörd och få igenom det som vi vill? Vare sig du gör uppror mot hyreshöjning, mot din arbetsköpare, mot klimatförstörelse eller mot rättsväsendet så är det rätt att göra uppror!...”

Det enkla svaret är att den gonzalistiska Kommunistiska Föreningen (KF) driver denna webbplats, men att de inte vill skylta med detta.

Självklart är det inget fel att rapportera om uppror runtom i Sverige och i världen, men är denna typ av organisation och propaganda överhuvudtaget rätt sätt att bygga upp en kommunistisk rörelse?

För det första måste man komma ihåg att gonzalismen kännetecknas av att den förespråkar folkkrigets universalitet, d.v.s giltighet även i Sverige, det militariserade kommunistpartiet, koncentriska cirklar, stort ledarskap (jefatura) och föreställningen att den revolutionära rörelsen i världsmåttstock befinner sig på en strategisk offensiv för närvarande. Detta är den bakomliggande ideologin, vilket också betyder att KF inte kan tänka självt. Gonzalismen behandlas på andra ställen i denna blogg.

För det andra anser Uppror Media ”att rätten att göra uppror är den viktigaste vi har”. Vad menas? Kämpar Uppror Media i första hand för ”rätten att göra uppror”? Det finns inget land i världen idag, inklusive Sverige, där rätten att göra uppror, är sanktionerad av staten, men ska inte arbetarklassen ändå göra uppror den dag, då läget är moget oavsett om den härskande klassen har beviljat arbetarklassen den rätten eller inte? Uppror Media har uppenbarligen missuppfattat Mao Zedongs yttrande att ”det är rätt att göra uppror”. Mao Zedong menar självfallet att det är korrekt att göra uppror, inte att det skulle finnas en sådan abstrakt rätt.

Frågan är också om Uppror Media ämnar inleda någon slags omvändelsekampanj, d.v.s prioritera att förmå progressiva och arbetarklassen att inse att det är rätt att göra uppror och därefter ge sig ut i masskampen eller rentav göra uppror direkt? I så fall har Uppror Media redan inlett en kamp inom överbyggnaden. Det påminner om en tysk organisation, Junger Widerstand (som kanske t.o.m redan försvunnit eller ändrat färg), som för några år sedan berättade om sin kampanj i Berlin för att förmå ungdomar att sluta knarka.

För det tredje: Varför döljer man sin egen organisation – vem lurar man? Den kommunistiska rörelsen har aldrig dolt sin existens eller sina åsikter. Redan Kommunistiska Manifestet förklarade:

"Kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter. De förklarar öppet, att deras mål blott kan nås genom en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning.”

Den kommunistiska rörelsen har alltid framträtt öppet, särskilt i fredliga tider och i borgerliga demokratier, och startat förlags- och tidningsverksamhet. Det betyder definitivt inte att alla medlemmar i en kommunistisk organisation ska vara kända utåt med tanke på säkerhetspolisens övervakning, men det är en annan fråga. Under illegala förhållanden eller ockupation gäller naturligtvis andra regler.

Det var ingen hemlighet att KFML/SKP var den drivande kraften i De Förenade FNL-grupperna (DFFG) fr.o.m dessa bildande och fram till 1975. Deras medlemmar kunde behålla ledningen över DFFG tack vare att de konsekvent arbetade för DFFG:s plattform och därför åtnjöt de övriga medlemmarnas förtroende. DFFG:s plattform var enkel och klar: USA ut ur Vietnam! Stöd Vietnams folk på dess egna villkor! Bekämpa USA-imperialismen!

Slutligen: Uppror Media framträder som enbart en anti-kapitalistisk och anti-imperialistisk organisation, eftersom webbplatsen inte anger något slutmål för kampen, socialismen och kommunismen. Men det finns redan många anti-kapitalistiska och anti-imperialistiska organisationer i Sverige. Det tycks som om Uppror Media enligt deras egen studieplanering (1) tillämpar någon slags stadieteori. Först ska deltagarna i studiegrupperna fråga sig varför de kämpar, rapportera om kamper och bekanta sig med den viktigaste (!) ideologin, marxismen. När ska studieledarna släppa nyheten att de i själva verket står för den gonzalistiska varianten av marxismen-leninismen-maoismen? Därnäst ska de studera en ”praktisk inriktad bok” om masskamp och ”bekanta sig med någon masskamp”. Till sist ska de studera en ”praktiskt inriktad bok” om organisation, och denna etapp avslutas med att de ”testar att organisera en ny studiegrupp”. Var är den ideologiska och politiska linjen i allt detta? Frågan är vad för slags kader, som denna teorilösa men formella skolgång kommer att producera. Har gonzalisterna ens uppfunnit hjulet igen?

Det finns alltså ett mycket stort glapp mellan gonzalisternas egentliga uppfattning att folkkriget också är tillämpbart i Sverige under nuvarande förhållanden och deras propaganda via Uppror Media, där de gör halt i bästa fall halvvägs och inte ens tar upp slutmålet. Vilka vill de inte stöta sig med?

Uppror Media fortsätter en opportunistisk tradition. Traditionen med knäfall för spontaniteten hos den för tillfället existerande spontana rörelsen. På Lenins tid, i förra seklets början, var det frågan om ekonomister, som avlöst terrorister i Ryssland, som bägge saknade förmågan att knyta samman den spontana rörelsen med ett revolutionärt arbete och arbetarklassens långsiktiga intressen. ”Uppror Media” trampar på i dessa uppkörda hjulspår med knäfall för den primitiva spontaniteten hos dagens mycket borgerligt och småborgerligt påverkade arbetarungdom.

Den som vill leda arbetarklassen måste dock själv formulera en praktisk politik, konkreta krav och paroller, för att överhuvudtaget kunna mobilisera arbetarklassen i klasskampen och dessutom praktiskt stödja all spontan kamp från arbetarklassens sida, och t.o.m söka vägleda denna kamp.

Det finns inget som tyder på att Uppror Media vet hur man bedriver praktisk politik.

Kommentator

Maoistiska kommunistförbundet (Maoist Communist Union, MCU) uttrycker sin revolutionära solidaritet och sin sorg efter att ha fått höra att professor Jose Maria Sison, den store filippinske revolutionäre ledaren och ursprunglig ordföranden för Filippinernas Kommunistiska Parti (FKP), har avlidit. Vi hyllar det filippinska folkets modiga kamp, som även när de sörjer Ka Joma fortsätter kampen för ny demokrati, nationellt oberoende från imperialismen och socialism.

Det filippinska folkets heroiska kamp är en inspiration för människor i hela världen. Under mer än 50 år av ihärdig kamp har de filippinska reaktionärerna och deras imperialistiska överherrar inte lyckats få bort den revolutionära rörelsen. Trots miljarder dollar i amerikanskt militärt stöd, utbildning och utbyte av underrättelser har det filippinska folket inte bara inte besegrats, utan har faktiskt breddat och fördjupat den revolutionära kampen.

Detta beror på att de grundläggande sociala problem som det filippinska folket står inför fortfarande är olösta, och på att FKP  har lett kampen på ett sätt som har visat allt större delar av det filippinska folket att det enda verkliga sättet att lösa dessa problem är genom en nydemokratisk revolution med ett socialistiskt perspektiv. Landet plågas av imperialister som upprätthåller halvfeodala, halvkoloniala och halvkapitalistiska produktionsförhållanden för att bättre kunna plundra landet genom att exploatera folkets arbete och rovdrift av olika nationella resurser. USA stöder den filippinska regeringen och Filippinernas väpnade styrkor, som försummar det nationella försvaret samtidigt som de riktar sina vapen mot den revolutionära nationaldemokratiska rörelsen. Kinesiska krigsfartyg inkräktar arrogant på filippinskt territorium, vilket ökar möjligheten att landet kan sluta som en slagfält mellan imperialistiska makter, och slitas sönder av ett krig genom ombud som Ukraina och så många andra länder.

De problem som det filippinska folket står inför kan bara lösas genom att göra revolution, genom att definitivt sparka ut imperialisterna ur landet för att upprätta nationellt oberoende och en folkdemokratisk regering och därigenom bygga grunden för socialismen i Filippinerna. Kamrat Sison spelade en enastående roll när det gällde att klargöra denna vägs genomförbarhet och nödvändighet genom att bryta med revisionistiska och reformistiska partier och organisationer och grunda Filippinernas Kommunistiska Parti 1968.

Sedan FKP grundades har det fortsatt den revolutionära kampen under en mörk period i den internationella kommunistiska rörelsen som såg en omsvängning i Kina, nederlag för rörelsen i Peru, förräderi mot revolutionen i Nepal och upplösning eller förstörelse av många maoistiska organisationer runt om i världen. Att partiet förblev revolutionärt under denna period, även med motgångar och nya utmaningar, är ett viktigt bevis på partiets ideologiska klarhet och ståndaktighet. Deras revolutionära anda i dessa mörka tider har inspirerat andra och bidragit till att klargöra grunden för Marxismen-Leninismen-Maoismen (MLM ) för många revolutionärer. Ka Jomas bidrag till partiets uthållighet är av stor betydelse för den proletära världsrevolutionen.

Sedan partiets grundande har kamrat Sison spelat en viktig roll som en viktig maoistisk intellektuell och teoretiker för både den revolutionära rörelsen i Filippinerna och den bredare internationella kommunistiska rörelsen. Det finns mycket att lära sig av och djupt studera från hans livslånga bidrag, en uppgift som vi i MCU bara har börjat ta oss an.

Under årens lopp har kamrat Sison gjort ett antal viktiga insatser för MLM och spelat en viktig roll för att stödja revolutionära rörelser runt om i världen. Under de senaste åren har hans inlägg i den internationella debatten mellan maoism och gonzaloism varit särskilt viktiga, bland annat genom övertygande argument mot dogmatismen hos dem som proklamerar "allmängiltigheten av  långvariga folkkrig." Hans bidrag till denna debatt är en beundransvärd form av internationalism, som Lenin sammanfattade som "att helhjärtat arbeta för utvecklingen av den revolutionära rörelsen och den revolutionära kampen i sitt eget land, och att stödja (genom propaganda, sympati och materiellt stöd) denna kamp, denna och endast denna linje, i varje land utan undantag". Äkta revolutionärer ser problemen hos revolutionärer i andra länder som sina egna, och att tala ut, ibland polemiskt, för att påpeka dessa problem är ett grundläggande ansvar.

Att förbli revolutionär under hela livet är inte lätt, och våra kommentarer här berör bara några av de många bidrag som Ka Joma har gjort till den internationella proletära kampens sak. Vi uppmanar andra att följa i hans fotspår, lära sig av hans arbete och stödja den revolutionära rörelsen i Filippinerna.

Vi hyllar kamrat Jose Maria Sison för att han har hållit fast vid den revolutionära vägen under ett helt liv av arbete och kamp. Må det filippinska folket fortsätta att hämta inspiration från hans arbete och fortsätta att kämpa!

MCU

Filippinernas Kommunmistiska Parti Centralkommittén

18 januari 2023

Filippinernas Kommunistiska Parti (FKP) framför sina revolutionära hälsningar till de 15 kommunistiska partier och organisationer från 14 länder, som har samlats under namnet Internationella kommunistiska förbundet som tillkännagav sitt bildande för några veckor sedan, efter att den internationella maoistiska enhetskonferensen hållits. Även om vi för närvarande inte ser förutsättningarna för att upprätta ett internationellt centrum som tar på sig rollen som världens proletära förtrupp, välkomnar vi ändå ert åtagande att främja marxismen-leninismen-maoismen och genomföra revolutionära strider över hela världen.

Vi anser att den mest brådskande uppgiften som kommunistiska partier och organisationer runt om i världen för närvarande står inför är att tillämpa marxismen-leninismen-maoismen för att genomföra klassanalyser och sociala undersökningar av de varierande förhållandena i deras länder, för att fastställa den särskilda strategi och taktik som ska leda proletariatet och alla förtryckta och exploaterade klasser i att föra nya demokratiska och socialistiska revolutionära strider.

Vi hävdar att marxist-leninistiska-maoistiska partier och organisationer är de mest kompetenta när det gäller att bestämma den revolutionära vägen i sina egna länder. Det är deras ansvar att ta initiativ till att bestämma kamplinjen utifrån tillämpningen av marxism-leninism-maoismens universella principer på deras särskilda konkreta förhållanden.

Eftersom de kommunistiska partierna och organisationerna i första hand är ansvariga för att leda den revolutionära kampen i sina egna länder, måste de sträva efter att öka sin förmåga att bli oberoende och självförsörjande. Samtidigt kommer det att gynna dem att dra lärdom av historien om revolutionära strider i olika delar av världen och att utbyta åsikter och erfarenheter med kommunistiska partier i andra länder. Det kommer dock att vara kontraproduktivt för dem att underordna sig ett förmodat internationellt centrum och förlora sitt oberoende och sin initiativförmåga när det gäller att utföra revolutionärt arbete inom ramen för sin kompetens och sitt ledarskap.

Vi är mycket medvetna om den starka önskan om internationell enhet och samarbete mellan kommunistiska partier och organisationer, särskilt med tanke på den snabba förvärringen av den globala kapitalistiska krisen och de ökande hoten om imperialistiska krig. Över hela världen söker arbetare och andra förtryckta sektorer det proletära avantgardeparti som ska fungera som ledare och kärna när de utövar alla former av motstånd - väpnade och obeväpnade, lagliga och olagliga - för att stå emot de ökande formerna av utsugning och förtryck och uppnå nationell befrielse, social rättvisa och socialism.

Vi uppmanar alla kommunistiska partier och organisationer att föra revolutionär kamp i sina egna länder som det viktigaste bidraget till den internationella proletära revolutionen. Med kraftfulla revolutionära rörelser som ackumulerar framgångar och segrar i alla former av kamp över hela världen kan uppbyggandet av internationell enhet genom teoretiska och polemiska utbyten och skapandet av olika former av samarbete mellan kommunistiska partier och grupper bli mer produktivt och förankrat i praktiken.

För att uppnå större internationell enighet och samarbete, uppmuntrar FKP kommunistiska partier och organisationer att genomföra bilaterala möten och multilaterala konferenser och samråd, där viktiga frågor om teori och praktik kan diskuteras, utredas och överenskommas, samtidigt som de skiljaktiga åsikterna läggs åt sidan för vidare studier och diskussioner. Vi måste alltid sträva efter att skapa enighet på grundval av att upprätthålla marxismen-leninismen, främja maoismen som det tredje steget i utvecklingen av den proletära ideologin, avslöja och bekämpa revisionismen, föra kampen mot imperialismen och all reaktion framåt och föra de nya demokratiska och socialistiska revolutionerna framåt.

FKP ser fram emot att utvidga sina internationella förbindelser, upprätta fler marxist-leninistiska-maoistiska och antiimperialistiska band och skapa större enhet och samarbete med kommunistiska partier och organisationer, inklusive de i ICL.

Den engelska versionen på Philippine Revolution Web Central  finns här.

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

I november 2022 avhölls den Förenade Maoistiska Internationella Konferensen, som bildade det Internationella Kommunistiskaa Förbundet. Den var inte ”förenad” på något sätt, eftersom flera viktiga maoistiska partier inte deltog och andra hade hoppat av, liksom att det dokument som konferensen antog håller en mycket låg teoretisk nivå.

Den svenska översättningen av texten på Kommunistiska Föreningens webbplats är dessutom mycket dålig.

Redan har maoistiska organisationer publicerat kritik av konferensens principförklaring. Det gäller t.ex Kommunistiska Arbetarföreningen (MLM) i Colombia, men vi vet att ytterligare kritik kommer att publiceras offentligt. Ett antal maoistiska partier och organisationer, däribland Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) , som inte deltog på konferensen, har i stället publicerat ett gemensamt uttalande om kampen mot imperialismen.

RBT

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)