Den gonzalistiska Kommunistiska Föreningen har nyligen genomfört ett vinterläger med ett begränsat antal deltagare. I ett av uttalandena från denna konferens påstås det: ”Kampen för maoismen i Sverige har varit lång och pågått i över 40 år.”

Kampen för maoismen i Sverige skulle alltså ha pågått i endast 40 år i Sverige. Det betyder att kampen för maoismen i Sverige inleddes någon gång 1980 – 1983 (2023 - 40). Vad var det som hände i början av 1980-talet i Sverige? Föddes någon av de ledande gonzalisterna i den nuvarande Kommunistiska Föreningen då?

Faktum är att kampen för maoismen i Sverige inleddes redan i och med bildandet av Sveriges Kommunistiska Arbetarförbund  (SKA)1956, vars ordförande Set Persson var. Set Persson reagerade direkt på Chrusjtjovs tal på SUKP:s 20:e partikongress och skrev broschyren ”Vart vill Chrusjtjov leda kommunisterna?”. SKA uppmärksammade tidigt utvecklingen i Kina, bl.a utgivningen av KKP:s artikel ”De historiska lärdomarna av proletariatets diktatur” (1957).  Set Persson dog emellertid redan 1960 och ingen i SKA kunde tyvärr axla hans ledarskap. SKA, som aldrig hade haft fler än 250 medlemmar, förlorade medlemma successivt fram till uppkomsten av de Marxistiska sällskapen 1964, som senare bildade Kommunistiska Förbundet (marxist-leninisterna), d.v.s KFML, 1967. När en partidelegation från SKA besökte Kina i mitten av 1960-talet, förmodligen 1964, påpekade de kinesiska kamraterna erkännsamt att Set Persson var före dem i fråga om den offentliga polemiken mot Chrusjtjov och den moderna sovjetrevisionismen.  De kvarvarande medlemmarna i SKA anslöt sig till de   Marxistiska sällskapen och senare till KFML.

När KFML bildades 1967, slogs det fast i grundsatserna att ”Förbundet står på den vetenskapliga socialismens, marxismen-leninismens Mao Tse-tung tänkandets grund.” När KFML ombildades till Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) 1973, fortsatte grundsatserna att gälla och SKP tog heller aldrig något nytt partiprogram. I praktiken upprättade KFML via sin föregångare Marxistiska sällskapen senast 1966 broderpartiförbindelser med KKP, vilka sedan övertogs av SKP. Valda verk av Mao Tse-tung band I översattes redan 1966 av Nils Holmberg, en av KFML:s grundare, som genomförde översättningsarbetet i Kina. SKP:s ledning träffade regelbundet kader från KKP på Kinesiska ambassaden i Stockholm liksom skickade partidelegationer med jämna mellanrum till Kina.

På splittringskonferensen i november 2022, då gonzalisterna genom utstuderad fraktionsverksamhet tog makten i Kommunistiska Föreningen, sade ett av deras ljushuvuden att KFML/SKP/SKP(m-l)/SKA aldrig varit maoistiska. Detta ljushuvud hade själv tillhör det anti-maoistiska RKU/KP, innan han anslöt sig till Kommunistiska Föreningen. KP:s föregångare, KFML (r), gjorde ett misslyckat försök på 1970-talet att upprätta broderpartiförbindelser med KKP. Han menade alltså på fullt allvar att KKP och Mao Zedong upprättade broderpartiförbindelser med icke-maoistiska partier och organisationer! Vilken missförtroendeförklaring mot KKP och Mao Zedong! Men gonzalisterna menar naturligtvis att Mao Zedong själv aldrig förstod att han var maoist! [ii]Det är först i och med Perus Kommunistiska Partis och Gonzales ”syntetisering” som Mao Zedong har blivit maoist! Det påminner om mormonerna som återlöser de döda, d.v.s döper döda förfäder i efterhand, som inte kände till Jesus, så att också de kan få evigt liv.

Den som vill sätta sig in i den kommunistiska rörelsen utveckling i Sverige efter andra världskriget bör självfallet studera Den sanna historien om de svenska kommunisterna, [iii]som har utgivits av Oktoberförlaget.

Rickard B. Turesson

I den principförklaring som det gonzalistiska Internationella Kommunistiska Förbundet antog i höstas hette det:

”Den nya internationella organisationens uppgift är att kämpa för att påtvinga maoismen som det enda befälet (min fetstil) och vägledning för den proletära världsrevolutionen, vilket tjänar till att konstituera eller återskapa de marxist-leninistiska-maoistiska kommunistpartierna (den fördröjda strategiska uppgiften) och tjänar till att starta, utveckla och samordna folkkrigen i världen i riktning mot återskapandet av Kommunistiska internationalen.”

Detta påstående har redan bemötts av Kommunistiska Arbetarföreningen i uttalandet Det är helt fel idag att starta en Kommunistisk International, som tillämpar demokratisk centralism :

”Det Internationella Kommunistiska Förbundet vill alltså ’påtvinga maoismen som det enda befälet’ för den proletära världsrevolutionen. För det första är detta förhållningssätt enbart patetiskt med tanke på att ingen av undertecknande organisationer befinner sig på en strategisk offensiv i de egna länderna, att knappt någon av dem inte har något massinflytande och att vissa av organisationerna i Europa enbart har tvåsiffriga medlemsantal. För det andra står dessa organisationer inte för en maoistisk linje utan för en ’vänster’revisionistisk linje, som i ord bekänner sig till maoismen, men som reviderar Mao Zedongs princippolitik på avgörande punkter (mera om detta sedan). För det tredje har denna internationella organisation inte antagit något politiskt program. Den har antagit elva principer, varvid den första är ’Motsättning  – den enda grundläggande lagen för den eviga materiens ständiga omvandling’! Detta är en fråga för dialektiken, men ska den ingå i ett program? Detsamma gäller exempelvis principer som att ’Gå emot strömmen’, som i och för sig korrekt, men tillhör den ett program? Den historiskt intresserade bör studera Kominterns olika resolutioner och förslagsvis börja med Lenins öppningstal på Kominterns första kongress som en jämförelse. Då ser man att gonzalisterna befinner sig på barnkammarnivå. Slutligen: Vad menas egentligen med att ’påtvinga’ maoismen? Det går inte att påtvinga en ideologi på någon annan, ett folk, en klass eller en grupp människor. Tvärtom måste kommunistiska partier i praktiken bevisa linjens riktighet genom att gå i spetsen för de arbetande massornas kamp, varvid de berörda frivilligt övertygas om riktigheten i kommunisternas politik.  Allt annat går emot masslinjen:

’Kommandometoder är felaktiga i varje slag av arbete, ty de går längre än nivån på massornas politiska arbete medger och bryter mot principen om frivillig massaktion och återspeglar sålunda den sjuka som förhastandet utgör. Våra kamrater får inte anta att allt som de själva förstår också förstås av massorna. Huruvida massorna förstår det och är beredda att gå till aktion, kan upptäckas endast genom att bege sig in i deras mitt och göra undersökningar.’”[ii]

Menade Mao Zedong att en kommunistisk världsåskådning kunde påtvingas massorna? Självklart inte:

”Centralkommittén har gång på gång betonat att massorna måste utbilda sig själva och befria sig själva. Detta beror på att världsåskådningen inte kan påtvingas dem (min fetstil). För att omvandla ideologin är det nödvändigt att de yttre orsakerna fungerar genom inre orsaker, även om de senare är huvudsakliga. Hur kan den stora proletära kulturrevolutionen kallas en seger om världsåskådningen inte förändras?”[iii]

På varje punkt där gonzalisterna  skiljer sig från Mao Zedongs uppfattningar har naturligtvis gonzalisterna fel. I själva verket är teorin om att ”påtvinga” maoismen på världsrevolutionen en ultra-vänsterlinje, ”vänster” i formen men höger till innehållet. Det är betecknande att när revisionisterna tog makten i såväl SUKP som KKP påtvingade de partikadern sin uppfattning med alla medel, inklusive med våld och avrättningar.

Rickard b. Turesson

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Detta viktiga uttalande har publicerats på Kommunistiska Arbetarföreningens webbplats.

"I höstas bildades Internationella Kommunistiska Förbundet med ambitioner att fungera som en ny kommunistisk international. Förbundets principförklaring  publicerades den 28 december 2022 på internet och hade undertecknats av 15 organisationer. En helt avgörande fråga är om initiativtagarna rätt har utvärderat erfarenheterna från Kommunistiska Internationalen (Komintern) och särskilt Kinas Kommunistiska Partis (KKP:s) och Mao Zedongs erfarenheter från internationellt samarbete med broderpartierna från 1963. Samtliga organisationer påstår sig nämligen hylla Mao Zedong och hans politiska linje. Som bekant tog Mao Zedong och KKP aldrig initiativ till att bilda en ny international. Detta kommenteras på följande sätt i principförklaringen:

'Ordförande Mao och KKP ansåg att det under sådana omständigheter inte var lämpligt att bilda en ny kommunistisk international, eftersom den ideologiska och politiska grunden – som då borde vara marxismen-leninismen Mao Zedongs tänkande – inte var definierad. Särskilt Albaniens arbetarparti – som leddes av Enver Hoxha – accepterade inte Mao Zedongs tänkande och ville ha en international som enbart byggde på marxismen-leninismen, utan att ta hänsyn till den nya utveckling som den hade, eftersom Hoxha i grunden var motståndare till Mao Zedongs tänkande.'”

Läs vidare här!

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Deklaration

Alla imperialistiska länder proklamerar att de är försvarare av frihet, demokrati och världsfred. De antyder alla att de kämpar mot diktaturer och internationell terrorism. Men i själva verket är de de värsta terroristiska diktatorerna i världen. De talar om fred men förbereder frenetiskt ett nytt krig för globalt rån. De stärker vapenindustrin. De ökar sina arsenaler. De mobiliserar enorma krigsmaskiner främst mot Östeuropa. De stöder de redan utdragna krigen mot folken i Palestina, Syrien och Jemen. De uppmanar till utbrott av nya reaktionära krig i Taiwansundet, på Koreahalvön, i Östkinesiska havet, vid gränsen mellan Ukraina och Vitryssland, vid havsgränsen mellan Grekland och Turkiet. Nato, som styrs av yankeeimperialismen, konfronterar i Ukraina genom marionettregimen i Kiev sina legosoldatarméer, vapen och militära befälhavare med den ryska imperialismens militära styrka. Båda sidor hittar på förevändningar för att använda kärnvapen. De interimperialistiska motsättningarna skärps till den grad att ett nytt kärnvapenkrig inte längre är en latent imperialistisk fara, utan en överhängande risk för världssamhällets existens och dess livsmiljö. I grund och botten visar de pågående proxykrigen och handelskrigen, de framväxande handelsblocken och militärblocken, tilldelningen av tunga militärbudgetar, tillverkningen av kolossala och massförstörelsevapen, moderniseringen av militära styrkor och olika typer av förberedelser för världskrig även i rymden att det råder en stenhård konkurrens om de ekonomiska resurserna och den politiska kontrollen över länderna i Asien, Afrika och Latinamerika, inklusive flera östeuropeiska länder. Allt detta tyder på att de interimperialistiska motsättningarna intensifieras och att kampen om en ny uppdelning av marknaderna och om världsherravälde intensifieras.

Det världsimperialistiska systemet, som är dekadent och sönderfallet, har i sin oundvikliga enkelriktade marsch mot graven skyfflat över de fruktansvärda konsekvenserna av den alltmer akuta världsekonomiska krisen på samhället, och i och med den har den sociala krisen, hälsokrisen och miljökrisen utvidgats och fördjupats i alla världsdelar. För de omättliga imperialisterna räcker det inte med att monopolisera och ackumulera kapital på bekostnad av den globala exploateringen av det sociala arbetet, den ockerliknande exporten av finansiellt kapital, förstörelsen av naturen och plundringen av de förtryckta länderna. Kriserna i deras system, främst den ekonomiska krisen, tvingar imperialisterna att genomföra en ny uppdelning av den redan uppdelade världen. En ny uppdelning som endast kan uppnås med hjälp av ekonomisk styrka, finansiell styrka, militär styrka och världskrigets styrka mellan några imperialistiska länder på nedgång och andra som kämpar för världsherravälde, som en produkt av den obevekliga ekonomiska lagen om de imperialistiska ländernas ojämna utveckling.

Men samma ekonomiska och sociala orsaker som driver imperialisterna till rövarkrig, blir till obeboeliga, outhärdliga materiella villkor för kapitalets slavar, materiella villkor för de exploaterade proletärernas, folkens, nationernas och ländernas uppror som förtrycks av monopolen och imperialistländerna. Och det är upp till den internationella kommunistiska rörelsen att ge dem det revolutionära medvetandet, organisera och omvandla upproren till en revolutionär kamp mot den gemensamma fienden: det världskapitalistiska systemet av förtryck och exploatering.

Som kamrat Mao har sagt: Världskrig kan bryta ut och revolutioner kan ske som ett resultat, eller så kan revolutioner bryta ut överallt och samtidigt som imperialismen begränsar sin styrka för att stå emot dem, kan det bli omöjligt för imperialismen att starta ett nytt världskrig.

Det är upp till kommunisterna att ge ett exempel på internationalistisk enighet och kamp mot förberedelserna för ett nytt imperialistiskt världsblodbad, att förena och samordna ansträngningarna för att främja de proletära arméernas revolutionära kamp i alla länder mot mobiliseringen av trupper och vapen för reaktionära krig; bygga upp en gemensam front med alla revolutionärer, antiimperialistiska, demokratiska och miljövänliga krafter som motsätter sig kriget och stödet och det militära engagemanget från lakejregimerna med sina imperialistiska herrar över hela världen, särskilt i halvkoloniala och halvfeodala länder; Förkasta och fördöma som förrädare de opportunistiska satraper som i proletariatets och folkens namn ger stöd till en av de imperialistiska fraktionerna, när de alla är dödliga fiender till världens förtryckta och exploaterade; obevekligt stödja den revolutionära kamp som leds av äkta marxist-leninistiska-maoistiska kommunister, framför allt folkkriget i Indien och andra folkkrig i Filippinerna, Turkiet och Peru, som i dag utgör den proletära världsrevolutionens förtrupp mot imperialismen och dess reaktionära nationella vakthundar.

Den imperialistiska kapitalismen är i kris! Länge leve socialismen och kommunismen!

Antingen förhindrar revolutionen kriget eller så leder kriget till revolution!

Arbetare och folk i hela världen, förenas mot imperialismen!

Kommunistiska Arbetarförbundet (MLM) Colombia

Galiciens Maoistiska Kommunistpartis Uppbyggnadskommitté

Maoistiska kommunistpartiet - Italien

Afghanistans Kommunistiska (Maoistiska) Parti

Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna)

Nepals kommunistiska Parti (Majoriteten)

Nepals kommunistiska Parti (Maoistiskt revolutionärt)

Irans röda väg (Maoistisk grupp)

Purba Banglas Proletära Parti (PBSP/Bangladesh)

Schweiziska Kommunistpartiet (Röda fraktionen)

Turkiets Kommunistiska Parti - Marxist-leninistiskt (TKP-ML)

Kommunistisk omorganisation - Brasilien

Schweiziska kommunistiska ungdomsförbundet

Publicerat den 17 februari 2023:

https://www.tkpml.com/declaration-lets-develope-the-revolutionary-struggle-against-the-imperialist-world-war-preparations/?swcfpc=1

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Den 17 december 2022 delade Revolusjonære Kommunister på sin Facebook-profil en kondoleans med anledning av Jose Maria Sisons bortgång. Den 28 januari togs inlägget bort  av Facebook med ´meddelandet att inlägget bryter mot Facebooks riktlinjer, som förbjuder inlägg som stödjer ”farliga personer och organisationer”:

Detta beslut kommenteras av Revolusjonære Kommunister här!

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Maoist Communist Union i USA har just utkommit med Red Pages nr 3, som bland annat innehåller en uttömmande kritik av gonzalismen – se Red Pages sid. 13 – 60.

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

En twittrare skriver:

”Det fascinerar mig att många väljer att presentera Sveriges förmåga att sysselsätta invandrare som fullständigt katastrofal fastän sysselsättningsgraden på 73,5% för utrikesfödda endast ligger 2,4 procentenheter under genomsnittet för inrikesfödda i EU.”

Statistiken slår mot SD:s och de borgerliga partiernas mantra att invandrares sysselsättningsgrad skulle vara exeptionell låg i Sverige. Däremot är spannet mellan utrikesfödda och inrikesfödda i fråga om sysselsättningsgrad i Sverige stort.

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Den 13 januari offentliggjorde Revolutionära kommunister i Norge sin kritik av bildandet av Internationella Kommunistiska Förbundet:

”Anteckningar om Internationella Kommunistiska Förbundets (ICL) grundförklaring

Den 6 januari skickade vi följande dokument till nättidningen Communist International och bad dem publicera det. Eftersom de ännu inte har svarat,  publicerar vi det på vår egen webbplats.

Vår ståndpunkt att grundandet av Internationella kommunistförbundet (ICL) är för tidigt, att grundförklaringen inte är lämplig som grund för enhet för den internationella maoistiska rörelsen, att den ideologiska enhet som krävs för organisatorisk enhet ännu inte har uppnåtts och att en internationell organisation i detta skede endast kommer att omfatta en del av den internationella maoistiska rörelsen (i bästa fall) och möjligen hindra fortsatta ansträngningar till enhet (i värsta fall).”

Uttalandet är på engelska – läs vidare här!

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)