Senaste inläggen

Av NAT:s redaktion - 30 oktober 2023 15:40

K. Muralidharan genomför en heltäckande analys i artikeln "A new leap in the Palestine national liberation war". Det går att få en maskinöversättning till svenska direkt på webbplatsen.


(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Av NAT:s redaktion - 28 oktober 2023 19:26

Uttalande från Indiens kommunistiska parti (maoisterna) om Palestina

 

Centralkommittén


18 oktober 2023


Leve den aldrig tidigare skådade attacken från HAMAS, det oundvikliga resultatet av Israels ockupation och strävanden från Palestinas befrielserörelse!


Stoppa de kontinuerliga brutala flygattackerna  mot Gaza från Israel, den amerikanska imperialismens marionettbosättare!


Fördöm allvarligt den pro-israeliska ståndpunkten hos Modis brahmaniska hindunationalistiska fascistiska indiska regering!


CPI:s (maoisterna) centralkommitté  hyllar de 7:e oktobers oöverträffade raketattacker mot Israel av HAMAS, det oundvikliga resultatet av Israels ockupation av Palestina och det palestinska folkets strävanden efter deras befrielse. Under förevändning av HAMAS attack angrep den ökända israeliska krigsmakten (IDF) Gaza från alla håll och blockerade tillförseln av mat, elektricitet, bränsle och till och med medicinförråd, vilket resulterade i en allvarlig humanitär kris. Kontinuerliga flygattacker utförs mot Gaza sedan den 7 oktober, där tusentals människor har dödats och många fler tusentals lemlästats. En miljon människor hade redan fördrivits från sina hem. Enligt de rapporter som publicerats, planerar Israel för en ännu större offensiv mot det palestinska folket.


Vårt parti fördömer och kräver på det bestämdaste att de brutala flygattackerna på Gaza sedan de senaste tre dagarna från Israel, marionettstaten och en utpost för USA-imperialismen i Mellanöstern, stoppas.


USA-imperialismen fördömde inte bara HAMAS:s attack som terroristisk, den 7 oktober utan tillkännagav också omedelbart militär hjälp och började inom nolltid skicka vapen, och annan militär utrustning till Israel, dess illasinnade attackhund. USA, Storbritannien, Tyskland och Italien tog ett gemensamt uttalande till stöd för Israel. Denna avskyvärda handling av imperialister måste fördömas från alla möjliga hörn av världen. Indiens premiärminister Modi, som följde sina imperialistiska mästare i hälarna, särskilt USA, uttryckte skamlöst solidaritet med Israel. Vi motsätter oss starkt Modis brahmaniska hindunationalistiska fascistiska indiska regerings pro-israeliska attityd.


Vårt parti anser att USA-imperialismen och det sionistiska Israel är ansvariga för det nuvarande orättfärdiga kriget från Israel och rättfärdiga motståndet från HAMAS, vilket resulterar i att människor förlorar liv på båda sidor, men att det palestinska folket lider stora offer och förstörelse. Israel måste omedelbart stoppa attackerna mot Gaza och få gisslan frigiven på ett säkert sätt av HAMAS.


Det är välkänt för världen att staten Israel befolkades av imperialister, särskilt av USA och Storbritannien för att tjäna deras intressen 1948 under förevändning att etablera ett hemland för judar i Palestina. Detta erkänns också av FN, som också är under kontroll av USA och dess allierade. Sedan dess har det inte funnits någon verklig fred för palestinierna. Israel är engagerat i krig med araberna och har kontinuerligt ockuperat palestinska territorier tills nu. Palestinierna har fört kamp med israelerna sedan dess för sin befrielse under olika fanor och ledarskapskrafter, från representanter för vänster till islamiska krafter, feodala krafter och nationella borgerskap. De har drabbats av motgångar, ledares förräderi, men återhämtat sig kämpar igen.


Det är kristallklart att verklig rättvisa och fred för palestinierna kommer att vara möjlig endast när staten Israel förstörs och det enda landet Palestina, det demokratiska sekulära Palestina, är etablerat där hela det palestinska folket inklusive judar skulle kunna leva tillsammans med lika rättigheter och njuta av sann befrielse. Eftersom Israel är USA-imperialismens viktigaste utpost i Mellanöstern och inte representerar "ett hem för judarna", kommer detta inte att vara möjligt förrän imperialismen har störtats.


För detta måste Palestinas revolutionära massor föra ett utdraget folkkrig under ledning av arbetarklassens avantgarde vägledd av vetenskapen om marxism, leninism och maoism. Även om det tycks vara orealistiskt idag, i en tid präglad av imperialism och proletär revolution, kommer en dag att komma då det palestinska folkets kamp för befrielse säkerligen kommer att uppnå detta mål.


Vårt parti bekräftar det orubbliga stödet till det palestinska folkets befrielserörelses rättvisa sak.


Vår centralkommitté  uppmanar alla marxist-leninistiska-maoistiska partier, vänsterkrafter, demokratiska och progressiva organisationer och människor, förtryckta nationaliteter över hela världen att stå fast i stödet till det palestinska folkets befrielserörelse.


Vårt centralkommitté  uppmanar också framför allt till enighet för att  besegra imperialismen och alla dess lakejer, så att allt förtryck och exploatering kan ryckas upp med rötterna och att målet att etablera socialismen-kommunismen kan uppnås.


Abhay

Talesman

Centralkommittén


(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Av NAT:s redaktion - 21 oktober 2023 11:53

Den senaste tidens Hamasledda väpnade motstånd mot Israels fascistiska ockupationsstyrkor har av USA och dess allierade till stor del framställts som en "oprovocerad attack mot israeliska civila" - en framställning som tydligt gynnar USA:s imperialistiska plan att föra ett folkmordskrig mot Palestina och återta den strategiska kontrollen över resurserna i Mellanöstern.


Att kalla Hamas angrepp "oprovocerat" är att kategoriskt bortse från det stora antal israeliska bosättare som stormade al-Aqsamoskén den 5 oktober, de hundratals palestinier som dödades av den israeliska försvarsmakten (IDF) mellan januari och oktober i år, de allt större områden av palestinsk mark som tvångsockuperats av israeliska bosättare samt det dagliga och ständiga våld som israeliska trupper utövar mot det palestinska folket.


Att betrakta Israels obevekliga bombningar av Gaza som en handling av "vedergällning" och "självförsvar" innebär att man bortser från de grovt oproportionerliga väpnade offensiverna mot Palestina och det faktum att detta inte är ett krig mellan jämlikar. Netanyahuadministrationen förfogar över en enorm arsenal av moderna vapen och militär teknik som är långt överlägsen den som används av palestinska väpnade grupper. Det måste också noteras att Israels militära överlägsenhet inte bara är en fråga om omständigheter, utan ett direkt resultat av åratal av amerikanska påtryckningar och otvetydigt stöd till Israel.


Att framställa palestinskt väpnat motstånd som en "terroristattack" fördunklar det rättfärdiga i den palestinska kampen för självbestämmande och frihet från militär ockupation. Det raderar ut generationer av historiska orättvisor som det palestinska folket har lidit av i händerna på en sionistisk stat som har daltats med och stöttats av USA i årtionden. Man förtiger det faktum att israeliska attacker har riktats mot bostäder, sjukhus, medier och andra offentliga inrättningar och dödat tusentals palestinier, av vilka många är kvinnor och barn.


Man måste förstå att den palestinska befrielsekampen försvårar USA:s mål att upprätta hegemoni och kontroll över oljeresurserna i Mellanöstern. Genom att stödja den israeliska ockupationen av Palestina vill USA behålla Israel som sin viktigaste strategiska tillgång i regionen och främja USA:s allianser med stora oljeproducenter som Bahrain, Kuwait, Oman, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten - som alla betraktar Israel som en regional allierad mot Iran. Genom att förlänga den israeliska ockupationen av Palestina avleder USA uppmärksamheten från sina egna intressen och försöker upprätthålla en viss kontroll över regionens nyckelaktörer, så att de förblir beroende av amerikanskt stöd.


Men USA balanserar på en knivig lina. USA är redan överbelastat av samtidiga konflikter, från kriget mellan USA och Nato i Ukraina till försöken att begränsa Kinas expansion och militära aggression i Sydkinesiska sjön, och en upptrappning av fientligheterna i Mellanöstern hotar att överhetta den amerikanska ekonomin genom militär produktion. Den amerikanska imperialismen är medveten om sin strategiska tillbakagång och kommer att söka lösningar genom intensifierad plundring, fascism och krig.


I detta sammanhang blir stödet för den palestinska saken inte bara förståeligt utan en nödvändighet i den bredare kampen mot imperialismen och all reaktion.


(Publicerad i "Updates Philippines" den 17/10 2023)


(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Av NAT:s redaktion - 3 oktober 2023 12:13

 

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Av NAT:s redaktion - 3 september 2023 21:22

På senare tid har enskilda personer organiserat koranbränningar i Sverige, vilket lett till olika förvecklingar framför allt utomlands. Dels har Erdogan i Turkiet använt koranbränningarna som en förevändning för att förhindra att Sveriges medlemsansökan till NATO godkänns – dels har det lett till omfattande protester i den muslimska världen, exempelvis i Irak och Libanon.


Om bokbränning som kampmetod

 

Låt oss sätta bokbränningar i ett historiskt perspektiv! Den första bokbränningen i världen påstås ha inträffat i Kina under Qin-dynastin 213 före vår tideräknings början (f.v.t). Syftet var att förstöra de Hundra Tankeskolornas texter och i gengäld stärka Qin-dynastins styrande legalistiska filosofi. Men detta hindrade inte att Qin-dynastin föll 7 år senare.


I Sverige anställde predikanten Erik Jansson [1]och hans anhängare bokbål på Luthers uppbyggelseskrifter 1844, som de ansåg strida mot Bibelns sanna lära. Detta ledde till en våldsam konfrontation med statskyrkan, varvid Erik Jansson häktades. Men han fritogs av sina anhängare och kunde rymma till USA 1846, där han och hans frireligiösa riktning, Erik-jansarna, bildade ett religiöst kollektiv, grundat på gemensamt ägande. Kollektivet, som i början var framgångsrikt, slets ändå sönder av motsättningar och Erik Jansson mördades.


Nazisterna satte också i system att bränna ”otysk litteratur” på bokbål fr.o.m 1933. På ett stort bokbål vid Opernplatz i Berlin den 10 maj brändes 20 000 böcker och tidskrifter samt 5 000 bilder. Den ”otyska” litteraturen, som brändes, var självklart i stor utsträckning kommunistisk[2]. Den tyske författaren Heinrich Heine hade profetiskt i ett drama redan 1821 förutspått: ”Där man bränner böcker, bränner man till slut också människor.”  Dessa bokbål var bara en tillfällig styrkedemonstration från nazisternas sida; någon annan funktion hade det inte. Det gjorde bara kommunisterna och rättänkande progressiva människor än mera beslutsamma att bekämpa nazisterna och Nazityskland led också ett skändligt nederlag 1945, men till priset av miljontals liv.


Flaggbränningar har liknande karaktär av symbolhandlingar och manifesterar oftast ilska över ett lands övergrepp mot ett annat, eller mot en regerings övergrepp mot det egna folket. De är förbjudna i många länder. Det kan dock finnas situationer, då det är motiverat med en flaggbränning, men den bör i så fall ha bred acceptans på förhand. Syftet med en protesthandling är alltid att den ska stärka saken, inte att den ska försvaga den.


Självbränning är ytterligare variant. Den användes av vietnamesiska buddistmunkar i anslutning till vietnamkriget – första gången av Thich Quang Duc, som brände sig själv till döds den 11 juni 1963 som en protest mot den USA-allierade Diemregimens behandling av buddisterna, som utgjorde 90 procent av Vietnams befolkning. [3] Även om denna självbränning fick stor uppmärksamhet internationellt, fick den av naturliga skäl få efterföljare.


Självbränningar är i och för sig hedervärda, men ineffektiva i längden – man riskerar att göra slut på kandidater utan att ha uppnått något bestående resultat. Praktiken visade dessutom att det var det vietnamesiska folkets väpnade kamp, som fördrev den amerikanska ockupationsmakten och dess olika marionettregimer.


Den senaste självbränningen skedde i Tunisien den 17 december 2010, då den unge grönsakshandlaren Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv. Detta blev startskottet till den s.k arabiska våren, men inga andra upprepade Bouazizis handling.

 

Är koranbränningar idag en lämplig form för religionskritik?

 

Nej, koranbränningar och liknande aktioner är kontraproduktiva eller oftast helt meningslös symbolpolitik. T.o.m självbränningar är i längden kontraproduktiva. De som redan är ateister eller religionskritiska stärks inte ytterligare i sin övertygelse av dylika demonstrationer, och många övertygade muslimer, för att inte tala om fundamentalisterna, påverkas snarast negativt av dessa demonstrationer. I samband med denna slags symbolpolitik avstår utövaren självmant från all rationell sakargumentation och anspelar helt och hållet på känslor. Vår uppfattning är alltså att det inte är en fråga om en princip, att religionskritik inte alls ska bedrivas, utan en fråga om lämplighet, hur religionskritik utövas.


De som idag initierar dessa koranbränningar i Sverige drivs inte heller av några ”ädla syften”. Den ene, Paludan, är en effektsökande högerextremistisk rättshaverist, vars enda syfte med bränningarna är att få uppmärksamhet genom att reta upp muslimer. De andra koranbrännarna, som ursprungligen kommer från Irak, vill tydligen skaffa sig ett skäl så att de inte ska kunna utvisas utan i stället att beviljas permanent uppehållstillstånd. Salwan Momikas absurda mål är dessutom att Koranen ska ”förbjudas” i Sverige.


Religionen är naturligtvis ett ”opium för folket”. Religionen är rakt igenom idealistisk, eftersom den talar om en Gud som inte finns och utlovar belöningar för de rättfärdiga i ett liv efter detta, som heller inte kommer att inträffa.


Marxismen är däremot ateistisk till sin natur. Lenin skriver exempelvis:


“Marxism är materialism. Som sådan är den lika obevekligt religionsfientlig som materialismen hos 1700-talets encyklopedister eller Feuerbachs materialism. Detta är ställt utom allt tvivel. Men Marx' och Engels' dialektiska materialism går längre än encyklopedisternas och Feuerbachs, eftersom den tillämpar den materialistiska filosofin på historiens område, på samhällsvetenskapernas område. Vi måste bekämpa religionen – det är ABC för all materialism, och följaktligen för marxismen. Men marxismen är inte en materialism som har stannat vid detta ABC. Marxismen går längre. Den säger: Vi måste veta hur vi skall bekämpa religionen, och för att kunna göra det måste vi förklara källan till tron och religionen bland massorna på ett materialistiskt sätt. Kampen mot religionen kan inte begränsas till abstrakta ideologiska predikningar, och den får inte reduceras till sådana predikningar. Den måste kopplas till klassrörelsens konkreta praktik, som syftar till att eliminera religionens sociala rötter (vår fetstil).[4]


Religionens objektiva funktion är att avleda uppmärksamheten från klassmotsättningarna och de aktuella missförhållandena och predika att det egentligen inte lönar sig att göra något åt det under detta liv.


Religionens betydelse i samhället undergrävs effektivast genom en ekonomisk och social utveckling som minimerar fattigdom och utanförskap, och genom en höjd utbildningsnivå. Just därför menade Marx och Engels att religionen kommer att självdö under socialismen och kommunismen; då behöver den inte längre fungera som ett opium för folket. Men så länge som kommunisterna och arbetarklassen kämpar för den socialistiska revolutionen är huvudinriktningen att utlösa, delta i och leda klasskampen och ena alla som kan enas i kampen mot monopolborgerskapet och dess stat. Detta innefattar även dem som hyser religiösa illusioner.


Självfallet är det viktigt att bedriva saklig religionskritik i vissa sammanhang, speciellt i ett läge då den progressiva och revolutionära vänstern i världen har försvagats, bland annat på grund av socialismens misslyckanden i Sovjetunionen och Kina. Detta har på många håll lett till ett tomrum som fyllts med religiösa fundamentalister av olika tappning.

Yttrande- och tryckfriheten

 

Yttrande- och tryckfrihet är en viktig förutsättning för att kunna bedriva radikal samhällskritik och -kamp i ett kapitalistiskt samhälle. Därför anser kommunister att de demokratiska fri- och rättigheterna konsekvent måste försvaras; vi är motståndare till att staten, religiösa riktningar eller andra grupperingar bestämmer vad som får sägas och inte sägas.  Det finns ingen anledning varför kommunisterna ens ska ge några förslag om hur den borgerliga statsapparaten i Sverige ska inskränka yttrande-, tryckfriheten och demonstrationsfriheten för att kunna bekämpa koranbränningarna. Den svenska regeringen vill liksom den danska stävja koranbränningarna genom att utreda ett nytt lagrum, som antingen hänvisar till ”hets mot folkgrupp” eller ”rikets säkerhet”. Detta kommer med nödvändighet att bli en gummilag, tillräckligt vag för att senare kunna användas mot vilken demonstration eller protestyttring som helst, om den är tillräckligt stor och betydelsefull för klasskampen.


Men om de nuvarande koranbrännarna inte får någon publicitet så kommer de förmodligen också så småningom att tröttna.


Det finns heller ingen anledning att acceptera kränkning som argument för inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten. I vissa länder är det i lag förbjudet att förneka Förintelsen; i Frankrike även folkmordet på armenierna i Turkiet 1915-1920; i andra, som Turkiet, är det förbjudet att påstå att det skedde ett folkmord på armenierna.


Alla kan påstå sig vara kränkta. Var ska gränsen dras egentligen? Ger man ett lillfinger åt de ”kränkta”, riskerar summan av ”alla kränkta” till sist att ta hela handen, och det kommer inte att finnas någonting kvar att skriva om, porträttera eller demonstrera emot. I Storbritannien krävde till exempel en muslimsk organisation 2006 att det brittiska postverket skall sluta trycka ett Nalle Puh-frimärke på grund av att även Nalle Puhs kompis, Nasse (en gris), fanns med på frimärket.


Det förhållandet att man anser att det ska vara tillåtet att sprida felaktiga och osanna åsikter betyder ju inte att man själv accepterar dessa åsikter. En förutsättning för att effektivt bekämpa felaktiga ståndpunkter är att låta dessa komma fram i öppen dager. Tankar som aldrig formuleras utåt eller bara i smyg är omöjliga att bekämpa.


Det är märkligt att vissa troende, speciellt anhängare till tre stora monoteistiska religionerna, judendom, kristendom och islam, överhuvudtaget kan känna sig ”kränkta” på sin Guds vägnar. De anser sig alla ha en allsmäktig Gud på sin sida, som kan straffa ogudaktiga människor med syndaflod, jordbävningar, vulkanutbrott, tsunamier och, om det inte hjälper, med helveteselden på den yttersta dagen. De har alla odds på sin sida. De borde förlita sig på att be till Gud att Gud straffar dessa koranbrännare och andra syndare. Men det finns självfallet muslimer, kristna och judar, som hyser en obegränsad tillit till Guds allmakt.


Ett hundslagsmål

 

Koranbränningarna är för närvarande begränsade till Sverige och Danmark, och utförs och understöds av högerextremister. De är självklart i första hand ute efter att provocera muslimer, som är deras egentliga måltavla. Motparten, de mest högljudda motståndarna i den muslimska världen, står själva inte för religionsfrihet eller religiös tolerans. I Iran har sedan tidigt 1980-tal över 200 bahá’íer [5]blivit antingen mördade eller avrättade av Khomeini-regimen, tusentals har arresterats, frihetsberövats och förhörts. I Afghanistan under talibanstyret 2001 sprängdes två jättelika buddhastatyer, som var 1400 år gamla i Bamiyandalen. Så sent som 2014 gjorde ISIS (Daesh), som påstår sig försvara islam, yaziderna,[6] en religiös minoritet i Irak, till måltavla för drakoniska förföljelser och ansåg sig t.o.m ha rätt att ta yazidkvinnor som sexslavar.


Religiösa fanatiker – det spelar ingen roll om de utger sig för att judar, kristna, muslimer, hinduer eller buddhister – uppträder vid makten eller vid en styrkeposition som religiösa fascister.  Det var ingen tillfällighet att general Suharto, när han 1965 störtade Sukarnos regering i Indonesien, överlät grovjobbet på landsbygden åt reaktionära muslimska organisationer, varvid runt en halv miljon kommunister och påstådda vänsteranhängare mördades. Khomeiniregimen gjorde likaledes processen kort med kommunister och vänsteranhängare, då den tog makten 1979.


Koranbränningarna – och motreaktioner mot dessa – säger en hel del om den tid vi lever i idag. Det finns inget socialistiskt läger överhuvudtaget i världen och det finns ingen revolutionär rörelse i Sverige stark nog att lyfta de verkligt avgörande klasskampsfrågorna. I stället får vi bevittna ett hundslagsmål.


RBT

 

(Denna blogg  är knuten till Nya Arbetartidningen)





Av NAT:s redaktion - 15 augusti 2023 21:06

Filippinernas kommunistparti (FKP) motsatte sig kraftfullt Marcos Jr:s falska erbjudande om amnesti. I ett tal inför den filippinska kongressen den 24 juli 2023 tillkännagav regimens högste chef att han kommer att utfärda en amnestiproklamation för alla som ger upp det filippinska folkets revolutionära väpnade kamp.


En dag efter tillkännagivandet utfärdade FKP ett uttalande där man hävdade att FKP och NPA (New People´s  Army/Nya Folkarmén) "bestämt kommer att avvisa Marcos förrädiska erbjudande om amnesti och kapitulation. Det kommer kraftfullt att avslöjas och fördömas som ytterligare ett instrument för bedrägeri och förtryck."

Man bör komma ihåg att tidigare regimer i den kontrarevolutionära staten har använt erbjudanden om amnesti som sockrade kulor mot revolutionära krafter. År 1905 erbjöd den amerikanska kolonialregeringen amnesti till den filippinske frihetskämpen Macario Sakay, men avrättade honom senare år 1907. År 1946 lockades några ledare för Hukbalahap av Quirinos amnestiprogram för att sedan mördas några månader senare.


Corazon Aquino och Gloria Arroyo installerades vid makten genom en kombination av en militärkupp och enorma massrörelser och tvingades förklara amnestier och släppa ett antal politiska fångar. Deras regimer skulle senare föra ett brutalt förtryckskrig som präglades av mord och massakrer.


FKP säger att den nuvarande regimens oförskämda erbjudande kommer att avvisas av revolutionärer, som inte motiveras av en självisk önskan om personlig vinning, utan snarare av en osjälvisk hängivenhet att tjäna och kämpa med folket. "Den revolutionära saken för äkta nationell frihet och social rättvisa är mycket större än Marcos erbjudande om amnesti."


FKP fortsätter: "Marcos erbjudande om amnesti för dem som ger upp är dubbeltydigt, med tanke på att nära 800 politiska fångar fortfarande sitter i fängelse, och varje dag arresteras och förföljs människor för sin politiska övertygelse och sitt sociala engagemang. Under parollen ”’krig mot terrorismen’ förtrycks och attackeras folkets organisationer överallt, med hjälp av de extraordinära drakoniska befogenheter som den så kallade antiterroristlagen ger."


I en senare utveckling avvisade NPA-Southern Tagalog Regional Command helt och hållet Marcos Jr:s erbjudande. Ka Armando Cienfuego, talesman för enheten, säger att ingen medlem av NPA-ST kommer att acceptera det falska erbjudandet. Kämparna håller fast vid folkarméns strikta disciplin och tror fullt och fast på det korrekta i den revolutionära saken.


FKP hävdar vidare: "Den revolutionära saken för verklig nationell frihet och social rättvisa är mycket större än något av Marcos erbjudanden om amnesti. Revolutionärer motiveras inte av en självisk önskan om personlig vinning, utan snarare av en osjälvisk hängivenhet att tjäna och kämpa med folket."


(Översatt från UPDATES Philippines den 31/7 2023)

 

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Av NAT:s redaktion - 13 augusti 2023 08:00

(Baksidestext)
 

Lenin påpekade att marxismens tre beståndsdelar är politisk ekonomi, filosofi, och vetenskaplig socialism. För att förstå varför kapitalismen är ett grymt och exploaterande system och hur kapitalisten exploaterar arbetaren, måste man förstå marxismens politiska ekonomi.


Vad är då politisk ekonomi? Det är studiet av människors förhållande till varandra under olika socioekonomiska system, och hur de förhåller sig till produktionen och fördelningen av samhällets rikedomar. Varför är kapitalisten rik och arbetaren fattig? Varför påbörjar imperialistiska stormakter krig och plundring av andra länder? På vilka principer grundas det socialistiska och kommunistiska samhället? Dessa frågor besvarar den marxistiska politiska ekonomin.


Innehållet ger bl.a en lättillgänglig introduktion till väsentliga delar av Marx Kapitalet, men också Lenins teori om imperialismen och Mao Zedongs teori om nödvändigheten av den fortsatta revolutionen under proletariatets diktatur. Trots att denna bok skrevs under en tid då det politiska världsläget var annorlunda, är det teoretiska innehållet lika aktuellt idag.


Detta är en svensk översättning av den kinesiska läroboken i politisk ekonomi som gavs ut år 1974 i Folkrepubliken Kina av Shanghai People’s Press. Denna bok är en av två läroböcker som faktiskt framtagits av kommunistiska partier vid makten och som finns översatta till svenska.


Boken kan beställas direkt från Oktoberförlaget eller inhandlas från nätbokhandlare som Adlibris och Bokus. Pris: 170 kr, exklusive frakt.


(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards