eller "Svar till Kenneth Lundgren"

Denna text har tidigare publicerats som kommentar på Kommunistiska Arbetarföreningens webbplats.

I sin kommentar från den 5 januari 2025 citerar Kenneth Lundgren såväl Filippinernas Kommunistiska Parti som Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) som, men tycks inte fästa något avseende vid att dessa uttalanden togs 2012 respektive 2013. Situationen är inte densamma från en tid till en annan.

Förra gången det begav sig,  besegrade Assadregimen officiellt ISIS i Syrien i december 2017, då den syriska regeringsarmén deklarerade att landet var "fullständigt befriat" från ISIS-ockuperade områden. ISIS stöddes av USA och andra västmakter. Men det är idag helt uppenbart med facit i hand att den syriska regeringsarmén lyckades med detta endast tack vare ett massivt stöd från Ryssland, Iran och Hizbollah.

Hayʼat Tahrir al-Sham (HTS) inledde sin offensiv i Syrien den 27 november 2024. Offensiven började med att HTS och dess allierade snabbt tog kontroll över stora delar av Aleppo och Idlib, följt av städer som Hama och Homs. Offensiven kulminerade med att Damaskus föll den 8 december 2024, vilket ledde till att Assad flydde till Ryssland. Skillnaden gentemot 2017 var att den här gången var Ryssland direkt upptaget av kriget mot Ukraina, Hizbollah allvarligt försvagat av Israels attacker i Libanon, samtidigt som Iran avstod från att aktivt ingripa på Assadregimens sida. Assadregimen stod alltså ensam.

Men om Assadregimen hade haft ett brett, folkligt stöd, hade den naturligtvis kunna slå tillbaka Hayʼat Tahrir al-Shams (HTS) offensiv. Hayʼat Tahrir al-Shams (HTS) styrkor var inte särskilt imponerande; de understöddes varken av flyg eller tungt pansar. Givetvis hade Hayʼat Tahrir al-Sham (HTS) stöd av Turkiet, men turkiska militära styrkor intervenerade inte direkt på Hayʼat Tahrir al-Shams (HTS) sida. Det finns många exempel från historien att t.o.m ett litet land kan stå emot ett angrepp från ett större land. När det fascistiska Italien gick till angrepp mot Grekland 28 oktober 1940, så svarade Grekland, som leddes av den reaktionära Metaxasregimen, med en motoffensiv, varpå de italienska styrkorna kastades tillbaka in i Albanien. Nazityskland var tvunget att ingripa militärt för att rädda sin allierade, Italien, den 6 april 1941.

Det finns revolutionära organisationer, inklusive maoistiska, i Syrien, men jag har inte tillgång till deras analyser och ställningstaganden. Däremot har det turkiska TKP(M-l) god insyn i syriska förhållanden, eftersom de också är verksamma i Rojava. I en intervju svarade en representant för deras väpnade gren, TIKKO:

”- Som ni kanske har följt har vårt parti länge slagit fast att den interimperialistiska rivaliteten skulle skärpas dag för dag och att detta skulle förvandlas till ett imperialistiskt ställningskrig under de kommande perioderna. I denna process som leder till ett omfördelningskrig är det möjligt att se många regionala konflikter, regeringar som byter ägare, folk som gör uppror. Tidigare i Afrika och Sydvästasien, i dag kan vi se dessa i Mellanöstern. Det som händer i Syrien är enligt vår mening att de länder som var den ryska imperialismens bakgård genom den blodiga Baath-regeringen nu byter ägare som ett marknadsområde för USA-Israel och den turkiska republiken (min fetstil). När det gäller de imperialistiska blocken håller balansen på att vända till förmån för Natos imperialistiska makter. Den nya regimen kommer att vara Natos marionett. Kinas, Rysslands och Irans inflytandesfär har minskat betydligt i detta avseende. Naturligtvis har händelserna inte skapat en situation som gynnar det förtryckta syriska folket. Man kan inte tala om folkets befrielse. Tvärtom har Natos dominans förstärkts.”

Det finns ingen anledning att skönmåla en borgerlig regim, som är i förbund med en imperialistisk makt eller flera mot andra imperialistmakter. Som kommunister kan vi aldrig stödja att det ena imperialistblocket expanderar på det andra blockets bekostnad. Bara imperialistiska nederlag gynnar revolutionen. Det har aldrig funnits några progressiva imperialister och som Lenin skriver är vår enda utgångspunkt att kommunisterna och proletariatet ”måste dra fördel av kampen mellan rövarna för att störta dem alla”. Detta står inte motsättning till att en socialistisk stat kan ingå en temporär allians med en grupp imperialistiska stater mot andra, om de senare är huvudfienden, vilket var fallet under andra världskriget.

Lenin skrev nämligen:

”Ur den borgerliga rättvisans och den nationella frihetens (eller nationernas rätt till existens) synpunkt skulle Tyskland kunna anses ha absolut rätt gentemot Storbritannien och Frankrike, ty hon har ”blivit av med” kolonier, hennes fiender förtrycker ett omätligt mycket större antal nationer än hon, och de slaver som förtrycks av hennes allierade, Österrike, åtnjuter otvivelaktigt mycket större frihet än de i Tsarryssland, detta verkliga ”nationernas fängelse”. Tyskland kämpar dock inte för nationernas befrielse, utan för deras förtryck. Det är inte socialisternas sak att hjälpa den yngre och starkare rövaren (Tyskland) att plundra de äldre och övergödda rövarna. Socialister måste dra fördel av kampen mellan rövarna för att störta dem alla (min fetstil).” [ii]

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till sist har vår regering kallat till sig den israeliske ambassadören med anledning av massakrerna och utsvältningen i Gaza. Vad som sades är inte offentligt, men samtalet innehöll knappast några hot om sanktioner eller annat. Det här är förstås för...

  Det heter i presentationen av artikeln:   ”Både SKP och KFML(r) (min fetstil) var aktiva i detta avseende. Det finns erfarenheter att bygga vidare på.”   1. ”Detta avseende” syftar på det soldatarbete, som diverse ...

Vilka problem vill Trump lösa med tullar? Vilken strategi ligger bakom dem? Hur har strategin fungerat hittills, och vad kan vi förvänta oss i framtiden? Rubriken kunde lika gärna ha varit ”Den globala ekonomin på randen till kollaps?”. D...

  (Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Broschyren KFML® och facket publicerades av Oktoberförlaget 1974. Den representerade ett brott mot den tidigare linjen i KFML/SKP att inte bedriva offentlig polemik mot KFML®, eftersom man då ”fäste uppmärksamheten på KFML®.”  Enligt Hara...