(TUCI genomför en minneshögtid.)

Den 10 maj strejkade 150 arbetare på företaget Titagarh Vagnas i den indiska delstaten Västbengalien. Arbetarna kontaktade den revolutionära fackföreningen TUCI som hjälpte arbetarna med agitation och förhandling med företagsledningen. På kvällen den 11 maj vann arbetarna. Alla fick en löneförhöjning på 40 rupies per dag.

Innan strejken var daglönen 80 till 130 rupies. Trots segern är arbetarna fortfarande lågavlönade även jämfört med indier. 22 arbetsdagar för 170 rupies ger en månadslön på 3 740 rupies (748 kronor).

B-O L

Källa:http://www.cpiml.in/home/files/Red%20Star%20Weekly/Red_Star_Weekly_120520.pdf

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Ordföranden för Kommunistiskt Parti, Jörgen Petersen anser att den röda regeringen för en blå nedskärningspolitik.

Du kan läsa hans kritik här.

B-O L

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Den 10 maj grep polisen mer än 500 kommunister i den indiska delstaten Bihar. Kommunisterna hade stoppat tåg och biltrafik i flera distrikt. Protesterna handlade om att de som mördat Devandra Singh ska ställas inför rätta.

B-O L

Källa:http://www.newkerala.com/news/newsplus/worldnews-18259.html

2011 föll den danska högerregeringen efter 10 år vid makten. Innebar högerns fall ett fall för högerpolitiken? Den danska tidningen Dagbladet Arbejderen ställer den frågan till några som aktivt arbetat för en ny regering och en ny politik.Du kan läsa artikel här.

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Vid det danska folketingsvalet 2011 gjorde Enhedslisten, EL ett toppenresultat. Inför valet 2011 hade EL tre mål: 1. En ny regering. 2. En starkare EL. 3. En röd majoritet i folketinget.

Det första målet blev verklighet. Den borgliga regeringen föll.

Det andra målet klarades av med bättre resultat än vad det mest optimistiska hade vågat hoppats. EL ökade från 4 mandat till 12 mandat i folketinget. Medlemstillströmningen blev så stark att EL inte klarade av att ta emot alla nya medlemmar.

Det tredje målet nåddes inte. Det blev en minoritets regering bestående av Socialdemokraterna, S, Socialistiska Förbundet, SF (de motsvaras av vänsterpartiet i Sverige) och Radikale Venstre, R. Med EL har S, SF och R 89 mandat i folketinget och högern har 86 mandat.

Vänsterregeringen är beroende av R:s stöd. R som är ett liberalt parti använder sin styrka till att bromsa eller att sätta stopp på ekonomiska krav som S, SF och EL gick till val på.

Enligt verksamhetsberättelsen till EL:s årsmöte så är El:s möjligheter att driva regeringen åt vänster mindre än vad EL väljare förväntat sig.  

Jag anser att EL har dragit två riktiga slutsatser av vad som behöver göras för att driva regeringen åt vänster. EL ska utbilda och aktivera de nya medlemmarna. EL ska utveckla ett utomparlamentariskt arbete tillsammans med fackföreningar, fredsrörelser, kvinnorörelser, miljörörelser och så vidare.

Enhedslistens arbete för att driva regeringen åt vänster är bara i start fasen.

Bengt-Olof Lindbergh

Källa:http://enhedslisten.dk/node/69879

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Jag lägger ut tre dokument från Enhedslistens årsmöte 2012. Jag återkommer med en analys senare.

Bengt-Olof Lindbergh

http://enhedslisten.dk/node/69879

http://enhedslisten.dk/node/69878

http://enhedslisten.dk/node/69877

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Enhedslisten gick kraftigt framåt i det senaste valet genom att satsa hårt på några få krav som var genomförbara. Rödt planerar att göra på sama sätt i valet 2013.Målet är att komma in i Stortinget. Både Rödt och Enhedslisten stär vänster till partier som motsvarars av Vänsterpartiet i Sverige. I en artikel i den norska tidningen Klassekampen beskrivs hur Rödt har Enhedslisten som förebild.  Du kan läsa artikeln här.

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Bloggaren Nemokrati, som är anonym, men uppenbarligen har hjärtat till vänster, skriver:

"Både S och M vill fortsätta skänka bort våra skattemiljarder till riskkapital och storbanker – inte bara genom att låta riskkapitalet fortsätta vbf skattefinansierade vinster till skatteparadis genom att tillhandahålla en svensk marknad för offentlig upphandling som uppgår till 820 skattemiljarder per år – utan nu även genom att baila ut bankerna EN GÅNG TILL trots att förra mastodontbankräddningen skedde för mindre än fem år sedan, dvs 2008.

Denna gång vill de skicka 145,2 miljarder till IMF/ESM som i sin tur GER BORT pengarna till storbanker, främst Deutsche Bank, så att dessa stenrika banker ska slippa stå för sina egna kreditförluster i PIIGS-länderna. Calmfors har konstaterat att vi löper akut risk att förlora vartenda öre.

EU:s ”nödlån” till Grekland kom inte befolkningen till del, utan gick istället direkt till de privata långivarna (tyska storbanker och riskkapital) som på det sättet skulle slippa kreditförluster. Under det ”förlorade” börsåret betalar Wall Street ändå ut 80 miljarder dollar i bonusar till sina star traders (annat ord för hästskojare), en summa som ändå bara utgör en ytterst minimal del av vad bankerna själva tjänat på spekulationen och luftslottsproduktionen vars fantomenmurbruk heter derivat, svappar, cds och you name it."

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)