1991 startade jag och en kvinna arbetet för att bilda en Nej till EU-grupp i Solna. Vi började med att dela ut flygblad i hushållen. Trots att vi bara var två var målet att nå de flesta hushållen i Solna. Vi kallade medlemmarna, det var ett 20-tal, till möten för att bilda en lokalgrupp. Det kom bara några få till mötena och ingen av dem ville bli invalda i en styrelse. Efter några månaders arbete hade vi växt till fem aktivister och runt hundra medlemmar. Den kvinna som varit med från början flyttade och vi blev fyra. Vi fyra bildade en Nej till EU-grupp. Vi var fast beslutna om att arbeta för att det skulle hållas en folkomröstning om medlemskap i EU och för att nejsidan skulle vinna i Solna.

Vi gjorde flera försök att få medlemmarna att komma till medlemsmöten så att vi skulle kunna diskutera och utveckla opinionsarbetet. Men trots att vi skickade kallelser och ringde runt inför mötena så var det bara några få som kom till mötena. Sakta växte vi till att bli ett 15  -tal aktivister. Vi fick ha ett informationsbord inne i Solnagallerian tack vare det kom vi i kontakt med tusentals människor.

I början av 1994 var vi med och bildade en lokal samarbetsgrupp. Där ingick Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokrater mot EU och Centerpartister mot EU. Under folkomröstningen i september hade samarbetsgruppen runt 100 aktivister. Vi höll två valstugor öppna alla dagar i veckan.

Folkomröstningen vanns av jasidan som fick 52 procent. Trots att vi förlorade så var arbetet inte förgäves. Opinionsarbetet mot svenskt medlemskap i EU bidrog till att stärka EU-motståndet. Det arbetet bidrog till att 55.9 procent röstade nej till euron 2003.

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

I januari i år intervjuade Geraldina Colotti från dagstidningen Il Manifesto Basanta, medlem av politbyrån och det internationella utskottet i Nepals Förenade Kommunister (Maoisterna), om situationen i Nepal. Intervjun har sedan publicerats av det (Nya) Italienska Kommunistpartiet. Resten av ingressen är hämtad från (n)PCI:s presentation, som är  på engelska, liksom intervjun.

Basanta answers to matters of those days, and explains an important phase of the ongoing struggle in Nepal between the revolutionary and the reactionary forces, and on the struggle within the revolutionary forces themselves. As regards the struggle within the party, he says: “To put it bluntly, we have to answer the masses of the people why the proletarian revolutions of the 20th century failed and why those of the 21st century can sustain. For this, we need a serious ideological work in our party.”

We add that this “serious ideological work” is needed in every communist party in the world. We also know that is a duty of the communist parties to carry out this ideological work through the debate in the International Communist Movement about the issues told by Basanta, and the other issues that must be dealt with for its renaissance, strengthening and unification, so beginning the work for building the new Communist International.

Building the Second Communist International is an indispensable aspect of the work of every communist party and group. As the ICM is still weak, and its renaissance at the beginning, many people think that building the new Communist International will be a very long work. If it is so, it is one more reason to begin straightaway. Founding ourselves on Marxism Leninism Maoism we shall follow the most just and direct line towards the success.

CARC Party - Italy

Interview by Geraldina Colotti, of the Italian daily Il Manifesto, to comrade Basanta, member of Politburo and International Department of Unified Communist of Nepal (Maoist).

Q. After six months of impasse, the chairman of CPN-UML Jhala Nath Khanal was elected prime minister. At the last moment, seeing that he could not win this election, the Standing Committee of UCPN-Maoist has decided to cancel the candidature of Prachanda to support the candidacy of Khanal. How did you come to this decision?

A. Yes, for about six months in the past, there was an impasse in the Prime Ministerial election in Nepal. It is clear to everybody that the six months-long standoff was the result of meddling in the internal affairs of Nepal by the Indian ruling classes who do not want any changes in favour of the Nepalese people and Nepal. Nepalese people want stability and an anti-feudal and anti-imperialist constitution that resolves the basic contradiction in Nepal. Chairman Prachanda withdrew his candidacy and supported J N Khanal when it was clearly noticed that India was meddling to form a  government that would play more in the Indian interest to maintain status quo.

Q. Khanal was elected by the votes of Maoist parliamentarians and by those of small Maoist communist parties. Has the institutional balances shifted to the left? And what will happen now?

A. Nepal is now at a serious crossroads of revolutionary advance or status quo. The entire country is now in a process of polarisation. The comprador bourgeoisie which is leading the reactionary power has been collaborating with Indian expansionist ruling classes to maintain status quo in Nepal while our party is struggling hard to unite the entire patriotic, republican, progressive and left forces to safeguard national sovereignty and ensure people's republic. This very event of prime ministerial election is one of the reflections of this process.

Q. The Nepali Congress criticized UML for not having supported their candidate. Moreover, three members of the Standing Committee and 51 parliamentarians close to Bhattarai have publicly expressed their disagreement, and have also accepted the decision of the Party. What forces these parties are representing now in Nepal? What are the foreign interference and to whom are targeted?

A. Nepali congress in general represents the comprador bourgeois and feudal class in Nepal while the UML is a mixture of various classes. K P Oli and Madhav Nepal faction is close to Nepali Congress while others are not. In this situation, it was obvious for NC to criticise UML for not supporting their candidate. So far as the disagreement of comrade Baburam Bhattarai and other comrades are concerned, it was their difference on whether chairman Prachanda should have withdrawn his candidacy or not. Only when Prachanda and J N Khanal reached 7-point agreement on the issues of immediate concern then chairman Prachanda withdrew his candidacy.

Q. Is it true that the Maoists will be given various ministries? What is the policy of UCPN (Maoist) in this regard? Which concrete proposals does it have to the main problems the country faces?

A. Once we are a part of the cabinet we will definitely have ministries. However, the number has not yet been fixed. Our claim will be to represent our strength in the Constituent Assembly.

Q. At what point is the issue of integration of the fighters in the army?

A. The question of army integration is being misinterpreted by the reactionaries. We have not abandoned and will never do so with our revolutionary cause. We will in no case make the issue of army integration an excuse to surrender PLA, which has developed at the expense of people's blood and sweat. However, we are prepared to integrate two armies and build up a national army.

Q. The Nepalese soldiers who are part of MINUSTAH (the UN force to stabilize Haiti that is in this Caribbean island since 2004), were accused of having brought and spread of cholera in the country destroyed by the earthquake, where there have been over 4,000 deaths. What is the position of the Maoists as regards international missions that are often at the expense of the oppressed peoples in other areas of the South?

A. In these days good or bad of anyone is measured by the amount of wealth he/she has accumulated. Poor countries are accused as a place of wrongdoings and the poor people are counted as the wrongdoers. The charge upon poor Nepalese soldiers, which are accused of spreading cholera in Haiti, is nothing other than this. Reactionaries the world over have been sending armies from the underdeveloped countries through the UN to help sustain their counterparts. We strongly oppose it. No such acts of the oppressed of one country using against those of the other will be permitted once the oppressed become the master of the state power under the leadership of our party in Nepal.

Q. What is the situation inside the party now? Is it true that the leadership of Prachanda and his guidance on the institutional level have been challenged? And if so, about what issues?

A. Ours is a vibrant and lively party. So it is obvious to have intensive and extensive debates and discussions in our party to make it livelier. The fact that Comrade Prachanda has been leading our party since the last 25 years does not make him immune to any mistakes. Nor it was like this in the past. Whether it be chairman Prachanda or any other  leaders in our party if they come up with some ideological and political problems our party goes through a sharp debate. We had serious line struggles in the past and we do have now too. We communists regard line struggle as the motive force of a party of the proletariat. Therefore the ongoing line struggle in our party is aimed at correcting the mistakes of the past and making him ideologically and politically stronger than before to lead the party ahead.

Definitely, we are at a difficult situation now. We have to emerge victorious in Nepal from the encirclement of the imperialist marauders all across the globe. And on the other we have to convince the masses the world over on how can we accomplish, sustain and develop the proletarian revolution. To put it bluntly, we have to answer the masses of the people why the proletarian revolutions of the 20th century failed and why those of the 21st century can sustain. For this, we need a serious ideological work in our party. It is not a petty quarrel among the leaders but a serious ideological and political struggle to confront the challenges at present. The crux of the ongoing line struggle remains here. Thank you.

Date: Feb 13, 2011

Basanta

PBM

UCPN (Maoist)

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

(Information från Svensk-Koreanska Vänskapsföreningen)

Tack för alla bidrag till katastrofinsamlingen för att hjälpa Demokratiska
Folkrepubliken Korea att klara den akuta livsmedelsbristen.
Vi har nu drygt 40 000 kr på insamlingskontot Katastrofhjälp till Korea
ett bra insamlingsresultat på relativt kort tid.
Vi har också kontakt med en kristen hjälporganisation, Trosgnistan,
med kontor i Bollnäs. De bidrar med ytterligare 100 000
kronor.

Tillsammans räcker det till 2 500 kartonger med 20 st 120 gram-
förpackningar snabbnudlar (instant noodles) à 8 USD, som
köps in i Kina genom organisationen Världens Barn i Norge.
Nudlarna skickas direkt till ett barnhem i Haeju i provinsen
Södra Huanghe söder om Pyongyang, som Trosgnistan tidigare
besökt. Koreanerna står själva för transporten. Vi får
bekräftelse när sändningen kommit fram.

En av Trosgnistans medarbetare, Per-Arne Evensen, har
flera gånger besökt Nordkorea, senast i november 2010 med
ett team på fyra personer med en stor hjälpsändning:
sjukvårdsartiklar, blöjor m.m samt en röntgenutrustning
från Karolinska Sjukhuset värd 7-800 000 kr.

Ambassadens brev till Trosgnistan (på engelska, bifogade
filer) innehåller hänvisningar till tidigare kontakter samt
uppgifter om bakgrunden till den aktuella situationen.
Du kan fortfarande bidra till livsmedelshjälpen genom
att sätta in valfritt belopp på
plusgiro 448 27 03-8, Katastrofhjälp åt Korea.

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Vad vi kan göra är att skapa en stark proteströrelse. För att skapa en proteströrelse så behövs en politisk plattform, kader, aktiva medlemmar och bra arbetsmetoder.

Den politiska plattformen behöver bara innehålla två krav: Ta hem de svenska trupperna från Afghanistan! Öka det humanitära biståndet till Afghanistan! De kraven kan samla människor som har olika politiska och/eller religiösa uppfattningar.

Det behövs ledande kader som leder proteströrelsen på riksnivå. Det behövs mellan kader som leder arbetet på distriktnivå och lokalnivå. Att arbetet leds av kader gör det enkelt för medlemmar och sympatisörer att delta i opinionsarbetet.

För att opinionsarbetet ska lyckas måste många olika arbetsmetoder användas: debattmöten med dem som är för ett svenskt deltagande, kändisupprop, flygbladsutdelning, namninsamling för plattformens krav, appellmöten och så vidare.

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Proletären har publicerad en intervju med ordföranden för Tunisiens kommunistiska arbetarparti. Du kan läsa artiklen här.

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen)  

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

(Denna text är hämtad från "nyhetsbrev för folkrörelsen nej till eu:s fackliga nätverk nr 22 februari 2011")

Kritiken mot Ungerns nya medielag har varit kraftig. Men i skuggan av kritikerstormen har två andra lagar trätt i kraft – lagar som inskränker

strejkrätten och ger myndigheterna full rätt att säga upp obekväma statsanställda.

Ungerska oppositionspolitiker menar att medielagen bara är en ur en hel katalog av odemokratiska lagar som regeringspartiet Fidesz drivit igenom. Hela 157 nya lagar och nio grundlagsändringar har tillkommit sedan regeringsskiftet.

Uppståndelsen kring medielagen har flyttat blickpunkten från två andra lagar som av den radikala oppositionen i Ungern uppfattas som mycket större hot mot den demokratiska utvecklingen än vad medialagen utgör. De lagarna begränsar strejkrätten och ger myndigheterna full rätt att säga upp statsanställda med motiveringen att de inte är nog effektiva. Det är redan tusentals personer som blivit utslängda från sina jobb inom statsförvaltning, forskning och media.

Regeringen har en väldigt brutal framtoning, säger Tamás Gáspár Miklós,

universitetslärare i Budapest och ledare för Ungerns Gröna Vänsterparti, till tidningen Arbetaren. Han riktar stark kritik mot att internationell

media inte uppmärksammat de många lagändringarna som tillkommit under president Viktor Orbáns tid.

– Som du förstår så är jag väldigt bitter över att allt fokus ligger på medielagen när det andra som händer här egentligen är en stor attack mot

hela samhället, säger Tamás Gáspár Miklós.

Den andra lagen gäller inskränkningar i strejkrätten för personer som arbetar i offentlig verksamhet. Regeringen har fråntagit facken deras rätt att

strejka om det råder oenighet mellan arbetsgivare och fackförbund om verksamheten klassas som nödvändig för att upprätthålla samhällsservicen.

Om servicen är nödvändig eller inte ska avgöras i domstol. Tamás Gáspár Miklós menar att regeringen genomfört flera försämringar för de allra fattigaste.

Den har ändrat antal månader för hur länge en person får arbetslöshetsersättning – från nio månader till tre.

– De har även infört samma skatt för alla, 16 procent. Detta gynnar de allra rikaste och det övre skiktet av medelklassen men är en stor försämring för de fattiga. Trots lagändringarna har de inhemska protesterna mot inskränkningarna i strejkrätten och uppsägningarna av statsanställda har varit få.

– Fackföreningarna är väldigt svaga här, organisationsgraden är låg, säger Tamás Gáspár Miklós.

Gösta Torstensson

Nyhetsbrevet kan beställas från gosta.torstensson(à)nejtilleu.se

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)