Många undersökningar visar att det finns ett starkt stöd för välfärden. Men i två val i rad har många röstat på högerpartier som arbetar för skattesänkningar. Hur kommer det sig? Vet inte alla att dagis, skola, sjukvård och omsorg betalas via skatter? Eller vill folk ha välfärd utan att betala för den?

Jag tror att många men inte en majoritet är nöjda med regeringens politik. De lågavlönade har fått några hundralappar mer i månaden. De behöver de pengarna. De medel- och högavlönade har fått några tusen mer i månaden. De behöver inte de pengarna, men de vill ha dem kvar så att de kan överkonsumera. De som har köpt sin hyresrätt har gjort ett klipp. Många av dem gillar nog att privatiseringen av bostäder och struntar i att det försvårar möjligheten för dem utan bostad att få en bostad. De flesta i Sverige har det bra. De flesta är inte fysiskt eller psykiskt sjuka eller arbetslösa. Vart tionde svenskt barn är fattigt. De är inte absolut fattiga, de har mat, kläder, bostad och går i skola. Men de är relativt fattiga, de har inte råd att ha fritidsaktiviteter som kostar pengar, de har inte råd att ha de prylar och kläder som deras skolkamrater har. Den relativa fattigdomen är stigmatiserande och en skamfläck för Sverige.

Sedan högern vann valet 2006 har skattekvoten sänkts från 51 procent till 46 procent. Om skatten hade varit kvar på 2006 års nivå hade vi haft mer en 100 miljarder per år till välfärd. De pengarna hade räckt till många nya arbeten inom skola, vård och omsorg. Genom att höja skatten till 2006 års nivå kan välfärden reorganiseras. Det har vi råd med. Det bör vi klara av att genomföra.

2003 vann nejsidan folkomröstningen om EMU:s tredje steg. Nejsidan vann trots jasidan hade stöd av all massmedia – utom några lokaltidningar och vänstertidningar – Socialdemokraterna, alla borgliga partier, samt de flesta fackföringar och arbetsgivarorganisationer. Att nejsidan vann berodde på flera saker:

Danmark och England var inte med i EMU:s tredje steg. Det visade att det var möjligt att inte vara med i det tredje steget.

Nejsidan lyckades mobilisera tusentals aktivister.

Organisationer och partier från både vänster och höger samarbetade. Alla organisationer som ingick i samarbetet genomförde även egna aktiviteter. Eftersom borgliga har lättare att nå ut till borgliga och gröna har lättare att nå gröna och så vidare så var det bra.

Nejsidan hade ett tydligt krav som det gick att säga ja eller nej till.

Arbetsmetoderna från EMU omröstningen kan användas för att utveckla en politisk kraft för försvar och utveckling av välfärden.

Bengt-Olof Lindbergh

Källor:

Att kommunister kan driva utvecklingen åt vänster genom att samarbeta med borgliga har jag inte tänkt ut själv. Det har jag lärt mig av Mao. Hans skrifter kan läsas här.

Jag var aktiv i Nej till EMU i Bromma-Vällingby 2003.

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilka problem vill Trump lösa med tullar? Vilken strategi ligger bakom dem? Hur har strategin fungerat hittills, och vad kan vi förvänta oss i framtiden? Rubriken kunde lika gärna ha varit ”Den globala ekonomin på randen till kollaps?”. D...

  (Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Broschyren KFML® och facket publicerades av Oktoberförlaget 1974. Den representerade ett brott mot den tidigare linjen i KFML/SKP att inte bedriva offentlig polemik mot KFML®, eftersom man då ”fäste uppmärksamheten på KFML®.”  Enligt Hara...

eller Trumps kräftgång   Idag den 9 april införde president Donald Trump sin nya serie av tullar på amerikansk import, så kallade reciproka tullar. Utöver de som tillkännagavs förra onsdagen (befrielsedagen) införde Trump en extra avgift på kines...

eller "Svar till Kenneth Lundgren"   Denna text har tidigare publicerats som kommentar på Kommunistiska Arbetarföreningens webbplats.   I sin kommentar från den 5 januari 2025 citerar Kenneth Lundgren såväl Filippinernas Kommunistiska Parti s...