Det står klart att USA:s globala hegemoni är på tillbakagång medan ekonomiska formationer som BRICS och de imperialistiska makterna Ryssland och Kina växer i global dominans.

USA har sedan upplösningen av det socialimperialistiska Sovjetunionen 1991 varit den mäktigaste ekonomiska och militära makten med liten konkurrens på grund av förstörelsen av dess främsta utmanare, Sovjetunionen. Detta ledde till att borgerliga journalister, tankesmedjor, politiker, finansmän och akademiker i sin vägran att erkänna imperialismen, hänvisade till relationerna globalt och USA:s suveräna dominans som en som var unipolär.

Samma liberala borgare, eller moderna kautskyaner, drar slutsatsen att vi med uppkomsten av konkurrerande ekonomiska makter (särskilt Kina och Ryssland) är på väg mot en "multipolär" värld där mäktiga stater och deras monopol kommer att hålla varandra i schack.

Jag skulle inte bry mig om att skriva en artikel mot denna moderna kautskyismen om det inte vore för inflödet av självutnämnda "marxist-leninister" (särskilt i den angloamerikanska sfären) som plockar upp detta som antiimperialistisk och genuin marxistisk teori.

Inte nog med att denna felaktiga beskrivning är felaktig och helt saknar klassanalys. Teorin om multipolaritet är förlamande om den hålls okontrollerad och är en exakt återspegling av den ideologi som Lenin rasade mot i "Imperialismen som kapitalismens högsta stadium". Detta var Kautskys ideologi, de tyska socialimperialisternas ideologi, som agerade som radikala liberaler och kastade internationalismen i soporna för krigskrediter strax före första världskriget. Om vi vill undvika revisionism och dogmatism måste denna retorik kastas på historiens skräphög.

Varför är multipolaritet ett problem i den internationella kommunistiska rörelsen och hur hänger det samman med kautskyismen?

För att besvara frågan om vad multipolaritet är och hur det förhåller sig till kautskyismen, måste vi först göra klart för oss att både Kina och Ryssland är imperialistiska länder. Denna analys har redan genomförts så jag kommer att lämna några arbeten för vidare läsning om detta nedan. Nu när vi har klargjort att Ryssland och Kina faktiskt är imperialistiska och inte bastioner för den proletära revolutionen som många vilseledda "marxist-leninister" så felaktigt påstår, kan vi ta itu med denna fråga på ett bättre sätt.

Dessa revisionister har ganska många anhängare och inkluderar men är inte begränsade till Ben Norton, som hävdar att han är en marxist-leninist subjektivt men objektivt bara bekämpar USA:s imperialism för att försvara den ryska och kinesiska imperialismen. Han har också framträtt på den populära ML (Marxist-Leninist) Podcast "The Deprogram", Midwestern Marx som är en organisation och "tidskrift" som också har stor följarskara, och har publicerats av Monthly Review. Han har försvarat rysk och kinesisk imperialism i lika stor utsträckning och har nyligen till och med gått så långt som att säga att "Ryssland är på väg att bli socialistiskt igen" (1). Anhängare av multipolaritet är bland andra Infrared (Haz), Jakson Hinkle, Caleb Maupin och Alexandr Dougan.

Det har också funnits ett visst inflytande i Australien där Australiens kommunistparti publicerade en artikel av Jesus Rojas 2021 med titeln "Venezuela, Ryssland och Kina: vägen till en multipolär värld", och dess 14:e kongress 2022 antog en resolution som inkluderade: "De flesta länder stöder trenden mot en multipolär värld och mot hegemoni. Kinas ramverk för win/win-diplomati och gemenskap för en delad framtid är mycket bättre lämpat för den alltmer multipolära världen.”

Det finns också en ganska liten grupp som kallas "Eureka-kollektivet" som också verkar följa denna teori.

Detta stora inflytande över hela världen har lett till att många blivande marxist-leninister stöder multipolaritet som en genuin och livskraftig lösning som främjar fred. Detta är löjligt , eftersom militärutgifterna bara har ökat sedan framväxten av andra imperialistiska stater, som enligt Al Jazeera "når all-time high på 2,24 biljoner dollar" (2).

Aggressionen har också bara ökat med krig och folkmord som upprepas i Palestina. Folkmord begås av den fascistiska israeliska regeringen och bosättarna; Ukraina invaderas av det imperialistiska Ryssland och understöds och luras av den imperialistiska supermakten USA; Jemen, Afghanistan, Kongo, Sudan, Burkina Faso och den territoriella tvisten Guyana-Venezuela är ytterligare exempel.

Ryssland och Kina har satt sina imperialistiska tänder i afrikanska och asiatiska ådror med lån som är lika hårda som IMF:s. Sri Lanka har förverkat "hamnen och över 15 000 tunnland mark runt den i 99 år" (3).

Det är uppenbart att de imperialistiska länderna inte kommer att "hålla varandra i schack" utan fortsätta som imperialismen alltid har gjort, som en blodtörstig best som kommer att söka kapital där den kan, oavsett konsekvenserna. Men hur förhåller sig detta till kautskyismen och ultraimperialismen?

Marx förklarade att "historien upprepar sig först som tragedi och sedan som fars". Och farsartat är det att se hur lågt dessa subjektiva "ml:are", men objektiva försvarare av imperialismen, kommer att sjunka med löjliga uttalanden som de ovan listade för att främja och försvara sin ideologi.

Kautsky presenterade sin ultraimperialism genom att säga: "Kan inte den nuvarande imperialistiska politiken ersättas av en ny, ultraimperialistisk politik, som kommer att införa det internationellt förenade finanskapitalets gemensamma exploatering av världen i stället för de nationella finanskapitalens inbördes rivalitet? En sådan ny fas av kapitalismen är i varje fall tänkbar." (4).

En ny ultraimperialistisk politik framträder nu och presenterar imperialismen som en önskvärd uppsättning av flera poler (multipolaritet) med olika mål men ett gemensamt mål att uppnå en fredlig miljö för deras pågående exploatering och plundring.

Det låter precis lika löjligt som den ultraimperialism som Lenin motsatte sig när han skrev:

”Är ’ultraimperialism’ möjlig, eller är detta ultrastruntprat?" (5) och slår fast:

"I den kapitalistiska verkligheten , d.v.s inte i engelska svartrockars, eller den tyske ’marxisten’ Kautskys banala, kälkborgerliga fantasi, är därför "interimperialistiska" eller "ultraimperialistiska" förbund – oavsett vilken form de slutes, vare sig det är i form av en imperialistisk koalition mot en annan imperialistisk koalition, eller i form av en allmänt förbund omfattande alla imperialistiska makter – ofrånkomligen endast ’andhämtningspauser’ mellan krigen. Fredsförbunden förbereder krigen, och uppstår i sin tur som en följd av krig; fredsförbunden och krigen betingar varandra, ger upphov till de växlande formerna i den fredliga och icke-fredliga kampen på en och samma grundval, nämligen av imperialistiska förbindelser och relationer inom världsekonomin och världspolitiken, nämligen världshushållningens och världspolitikens imperialistiska förbindelser och relationer. Men för att lugna arbetarna och försona dem med de till bourgeoisiens sida övergångna socialchauvinisterna lösrycker den vise Kautsky en länk från en annan i den enhetliga kedjan, lösrycker det nuvarande fredliga (och ultraimperialistiska, ja, t.o.m ultra-ultraimperialistiska) förbundet av alla makter för att "återställa lugnet" i Kina (tänk på boxarupprorets undertryckande) från morgondagens icke-fredliga konflikt, som i övermorgon åter förbereder ett allmänt "freds"-förbund för, låt oss säga, Turkiets uppdelning, o.s.v., o.s.v I stället för ett levande sammanhang mellan perioderna av imperialistisk fred och perioderna av imperialistiska krig bjuder Kautsky arbetarna en död abstraktion för att försona dem med deras döda ledare." (6).

Med allt som hittills sagts är det mycket tydligt att interimperialistisk konkurrens bara föder krig och aldrig kommer att bli en gemensam produktiv och kooperativ strävan mellan de mäktigaste av stater.

Med allt som presenterats är det klart och tydligt att den skenbara multipolarismen bara är en omstöpning och nydaning av Kautskys ultraimperialism, precis som Kautskys ultraimperialism var en omstöpning och nydaning av Hobsons superimperialism som förkunnade "Kristenheten  således uppdelad i ett fåtal stora federala imperier, vart och ett med ett följe av ociviliserade besittningar, verkar för många vara den mest legitima utvecklingen av nuvarande tendenser, och en som skulle erbjuda det bästa hoppet om permanent fred på en säker grund av inter-imperialism. " (7). 

När vi vet att multipolarismen bara är modern kautskyism, kan vi kasta denna förlamande teori på historiens skräphög och fortsätta vårt revolutionära massarbete. Som Lenin sa "Utan revolutionär teori kan det inte finnas någon revolutionär rörelse." (8), och det är tydligt att multipolarismen inte är någon revolutionär teori.

Alan Jackson

Pubicerad i Vangard den 14/1 2023.

Källor:

 (1.) - https://www.midwesternmarx.com/articles/russia-is-on-a-path-to-becoming-socialist-again-in-anticipation-of-this-we-must-unite-the-globes-anti-imperialist-forces-by-rainer-shea

(2.) - https://www.aljazeera.com/news/2023/4/24/world-military-spending-reaches-all-time-high-of-2-24-trillion

(3) - How China Got Sri Lanka to Cough Up a Port

(4.) Kautsky - Die Neue Zeit, April 30, 1915, sid. 144.

(5.) Lenin – Imperialismen som kapitalismens högsta stadium, Proletärkultur 1983, sid.107

(6.) Lenin – Imperialismen som kapitalismens högsta stadium, Proletärkultur 1983, sid. 136 - 137 

(7.) Citerad i Lenin – Imperialismen som kapitalismens högsta stadium, Proletärkultur 1983 (kapitel  9)

(8.) Lenin – Vad bör göras?

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På Revolutionära Kommunistiska Partiets webbplats påstås att ”Det var Trotskij som ledde kampen för att återuppliva bolsjevikpartiet och arbetardemokratin, mot den allt starkare byråkratin, vilket gjorde att byråkratins första ideologiska kamp ...

Kommunistiska Arbetarföreningen(KAF) uppmanar alla organisationer som har stött eller deltagit i demonstrationer eller andra aktiviteter till stöd för Palestina de senaste 6 månaderna att medverka till bildandet och av en nationell Solidaritetsfront ...

Dessa iakttagelser är hämtade från en artikel i Prometheus av Cornelius van Vliet hösten 2020. Jag tar inte ställning till den övriga texten i hans artikel, men just dessa iakttagelser är korrekta.   ”Först och främst har de flesta trotskis...

Denna artikel publicerades ursprungligen i Stormklockan den 4/5 1970. Den bestod av två delar, men bara den första delen publiceras här. Den andra delen behandlade den s.k. nyvänsterns s.k. strukturreformer, idéer som var nära besläktade med trotskis...

  Enligt ett meddelande[1] på webben från den 15 januari grundar Revolution Revolutionära Kommunistiska Partiet (RKP) och avser också att ingå i Revolutionära kommunistiska internationalen. Det lär redan finnas 15 olika trotskistiska internationale...