I artikeln ”Dominobrickan hotar att svaja”  i E24 den 17/12 skriver Per Lindvall:

”Det är lite paradoxalt, eller typiskt svenskt, att samtidigt som den europeiska monetära unionen EMU står inför sin största kris under sin tioåriga historia så har euron i Sverige, enligt SCB, fler anhängare än kronan.”

Euron är i första hand ett politiskt projekt, som inte dikteras av ekonomisk nödvändighet. EU:s medlemsstater befinner sig på olika ekonomisk utvecklingsnivå och tillväxttakten skiljer sig mellan staterna. Vissa stater är starkt skuldsatta, andra inte. I vissa stater är en låg ränta en fördel – i andra stater underblåser den bara inflationen. Just nu har Grekland stora ekonomiska problem och fungerar som en ostadig dominobricka.

Rickard B. Turesson

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

I slutet av 1970 talet börjar välfärden att sönderfalla. I några punkter ska jag beskriva några av orsakerna till att utvecklingen går åt fel håll.

GRUNDEN FÖR KLASSAMARBETE UPPHÖR

Den materiella grunden för välfärdens snabba uppbyggnad var den kapitalistiska tillväxtens styrka och stabilitet från 1945 till 1970-talet. Den politiska grunden var arbetarklassens styrka genom starka fackföreningar och att socialdemokraterna hade regeringsmakten och agerade utifrån Arbetarrörelsens efterkrigsprogram. I början av 1970-talet kom en kapitalistisk överproduktions kris. Konkurrensen om marknaden ökade och utifrån kapitalägarnas klassintresse blev det nödvändigt att pressa tillbaka arbetarklassens sociala och ekonomiska läge och minska den offentliga sektorn för att minska utgifterna. Det blev även nödvändigt att skapa en kapitalistisk marknad genom att privatisera den offentliga sektorn. Arbetarrörelsens styrka byggde helt och hållet på att kapitalet deltog i klassamarbetet. När kapitalet började föra klasskamp stod arbetarklassen handfallen. Sedan slutet av 1970-talet befinner sig arbetarklassen på en oordnad reträtt

SAF GÅR PÅ OFFENSIV

1971 inleder Svenska Arbetsgivarföreningen, SAF en ideologisk kampanj för att tränga tillbaka vänsterns idéer. SAF erkänner att högern har brist på idéer och löser det problemet genom att översätta och ge ut högerlitteratur. Kampanjens första mål var att skapa en kvalificerad debatt, syftet med den debatten var att börja formulera egna idéer och ge dem en utformning så att de kan nå många människor. 1975 pressenterar Sture Eskilsson, som var informationsansvarig för SAF, en plan för SAF. Han pressenterar två alternativ för SAF i framtiden:

”1. Utvecklingen accepteras som ofrånkomlig eller i vart fall icke nämnvärt påverkbar genom SAF. Organisationens uppgift blir att administrera genomförandet av de reformer motparterna och statsmakten föreslår och ge företagen service i anknytning till dessa.

2. SAF uppfattar som sin viktigaste uppgift att bevaka de företagsintressen som i bakgrundsskissen angavs hotade. Föreningen mobiliserar de resurser som krävs för denna uppgift.”( Citat från Höger om av Stefan Kock sidan 42.)

SAF väljer alternativ två och blir en organisation som satsar på opinionsbildning och konfrontation. Den nya inriktningen innebär att SAF bryter med klassamarbetet som präglat relationen mellan SAF och LO sedan Saltsjöbadsavtalet 1938.

I slutet av 1970-talet bildar SAF flera olika opinionsbildande organisationer. Några exempel:

1978 Timbro, Ratio, Opinion.

1979 Näringslivets presstjänst, Näringslivets Energiinformation.

1980 Näringslivets Ekonomifakta, Ung Företagsamhet.

1979 genomför SAF kampanjen Satsa på dig själv. Jag minns att det var omöjligt att undgå den kampanjen för det var annonser i tidningar och på reklamplatser utomhus. Då var jag ung och jag märkte att den kampanjen gick hem hos många ungdomar.

1983 bildas Marknads alternativ för Sverige, MAS. Två av dem som deltog i MAS arbete var Carl Bildt och Bengt Westerberg, FP. MAS arbetade för att de borgliga partierna skulle samordna sin ekonomiska politik. MAS pressenterade  flera förslag om hur Sverige skulle omvandlas i marknadsliberal riktning.

1983 börjar SAF: s dotterbolag Svenska Management Gruppen bearbeta medlemsföretag och borgliga kommunal- och landstingspolitiker för att privata företag skulle kunna ta över driften av offentlig verksamhet.

1983 bildades även 4-oktoberkommitten. Syftet med den organisationen var att bilda opinion mot förslaget till löntagarfonder. Den 4 oktober 1984 –dagen innan riksdagens öppnande- genomför 4-oktoberkommitten en demonstration med 100 000 deltagare enlig arrangörerna och 75 000 enligt polisen.

I Den svenska välfärdens uppgång och sönderfall, del 5 kommer jag att pressentera fler punkter om hur välfärden sönderfaller.

Bengt-Olof Lindbergh

Källor: SAF i politiken, Sven Ove Hansson, Tiden. Höger om, Stefan Kock, Ordfront. Välfärd till salu, Asbjörn Wahl. Häftet är slut sålt, men häftet kan laddas ned från Gemensam Välfärd. Klicka här. Klicka sedan på studiematerial, välj studiecirkel.

 (Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Jimi Hendrix

släppte ut Eldfågeln

det kostade honom livet.

Eldfågeln sitter

i sin gyllene bur.

Du kan inte

släppa ut Eldfågeln

om du lever

i vardagens dy.

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Den 11/12 inlämnade MLPD en stämningsansökan hos domstolen i Essen mot Deutsche Bank.  Deutsche Bank hade nämligen sagt upp MLPD:s alla konton hos banken den 17/11. MLPD svarade med att kräva att banken skulle dra tillbaka sina uppsägningar senast den 1/12.

Redan 1986 sade Deutsche Bank upp samma MLPD-Konton. Domstolen i Essen fastställde emellertid i en dom att detta handlande var grundlagsstridigt.  Tidigare i år har Commerzbank sagt upp Stefan Engels, ordförande i MLPD, konton. De ledande tyska storbankerna, runt femton stycken, har organiserat en politiskt motiverad och rättsvidrig bankbojkott mot MLPD genom att vägra krediter, genomföra kontouppsägningar liksom att förvägra öppnandet av nya konton.

Stefan Engel kommenterar händelseutvecklingen:

”Vi kommer beslutsamt att försvara våra möjligheter att bedriva ekonomisk verksamhet. Deutsche Bank har redan en gång lidit ett nederlag mot oss. Förbudet mot politiskt motiverade bojkottaktioner är en viktig lärdom från Hitlerfascismen. Även nu gäller det att sätta stopp från första början!”

Du kan läsa mer på MLPD:s webbplats.

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Längtan efter den

jag vill vara

och kanske kan bli.

Längtan efter den

som inte har ischias

som inte har benskörhet.

Längtan efter den

som vet, var han ska sitta

som vet, var han ska gå.

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Från april 2010 vill den moderatledda regeringen införa nya regler för hur kollektivavtal ska träffas mellan svenska fack och gästande utländska företag. Som en följd av EU-domstolens utslag i Lavalmålet – den fackliga blockaden mot ett skolbygge i Vaxholm – får inte facket vidta konfliktåtgärder för att tvinga gästande företag att betala samma löner och villkor som svenska löntagare har.

Det blir endast tillåtet att kräva minimilön och vissa minimivillkor när det gäller till exempel arbetstid och semester. Kan arbetsgivaren visa, genom ett utländskt kollektivavtal eller lagstiftad minimilön i hemlandet, att minimikraven uppfylls har facket inte rätt att kräva kollektivavtal eller tillgripa stridsåtgärder.

EU-domstolen skriver i Lavaldomen att EU:s utstationeringsdirektiv ska tolkas så att värdmedlemsstaten inte kan kräva ”arbets- och anställningsvillkor som går utöver” de minimiregler som anges i direktivet. En annan tolkning, såsom att kräva normallön och inte enbart minimilön, skulle enligt EU-domstolen ”innebära att direktivet förlorade sin ändamålsenliga verkan”. Direktivets ”ändamålsenliga verkan” är således att bereda mark

för låglönekonkurrens.

Regeringen föreslår att Lex Britannia, som ger facken konflikträtt för att tvinga fram svenska avtal,  ska avskaffas. Lex Britannia underkändes i Lavaldomen eftersom EU-domstolen befann lagen vara direkt diskriminerande mot företag från andra EU-länder – trots att syftet är att motverka social dumpning och att säkerställa principen lika lön för lika arbete. Så här formulerar sig perukstockarna i Luxemburg: ”Denna rätt att vidta stridsåtgärder kan göra det mindre lockande och till och med svårare för nämnda företag att utföra bygg- och anläggningsarbeten i Sverige och den utgör därmed en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster i den mening som avses i artikel 49 EG.”

Om regeringen, anförd av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, får som den vill så kommer den svenska fackföreningsrörelsen att vingklippas och den låglönekonkurrens som var fallet i Vaxholm hösten 2004 att sättas i system. Detta måste fackföreningsrörelsen sätta stopp för, annars gräver man sin egen grav. Vägra att erkänna EU-domstolens antifackliga Lavaldom. Kräv att våra folkvalda politiker slår vakt om de lagar som riksdagen har stiftat.

Det är alldeles utmärkt att även LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin numera tycker att Sven Otto Littorin ska dra tillbaka regeringens Lavalproposition. ”Regeringens nuvarande lagförslag slår undan benen för kollektivavtalsregleringen”, konstaterar Wanja Lundby-Wedin i ett pressmeddelande den 3 december. Men för att sätta kraft bakom kravet måste kampanjen ”Rör inte konflikträtten! Försvara Lex Britannia!” inte bara fortsätta utan intensifieras.

Gösta Torstensson

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

En kopp kaffe.

Några vänner

jag kan ringa.

Mobilen avstängd.

Räkningarna betalda.

Pengar till nästa lön.

En penna

för texter.

Två pennor

för teckningar.

Några papper.

Bengt-Olof Lindbergh

som har diktbloggen: http://bol.bloggplatsen.se

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)