Hämtat från från "Stalins plats i historien" (1956) - https://www.marxists.org/reference/archive/mao/selected-works/volume-7/mswv7_467.htm

"Det måste påpekas att Stalins verk fortfarande, liksom tidigare, bör studeras seriöst och att vi bör acceptera allt som är av värde i dem, som ett viktigt historiskt arv, särskilt de många verk där han försvarade leninismen och korrekt sammanfattade erfarenheterna av att bygga upp Sovjetunionen. Men det finns två sätt att studera dem – det marxistiska sättet och det doktrinära sättet. Vissa människor behandlar Stalins skrifter på ett doktrinärt sätt och kan därför inte analysera och se vad som är korrekt och vad som inte är korrekt, och allt som är korrekt betraktar de som ett universalmedel och tillämpar det urskillningslöst, och därför gör de oundvikligen misstag. Stalin lade till exempel fram en formel om att under olika revolutionära perioder bör huvudslaget riktas mot den tidens sociala och politiska mellankrafter för att isolera dem. Denna Stalins formel bör behandlas utifrån omständigheterna och från en kritisk, marxistisk synvinkel. Under vissa omständigheter kan det vara korrekt att isolera mellankrafterna, men det är inte korrekt att isolera dem under alla omständigheter. Vår erfarenhet lär oss att revolutionens huvudslag bör riktas mot huvudfienden och att isolera denna, medan man när det gäller mellankrafterna bör föra en politik som går ut på att både förena sig med dem och kämpa mot dem, så att de åtminstone neutraliseras; och när omständigheterna tillåter det bör man försöka få dem att gå från sin neutrala position till en allians med oss för att underlätta revolutionens utveckling. Men det fanns en tid – det tioåriga inbördeskriget från 1927 till 1936 – då några av våra kamrater grovt tillämpade denna Stalins formel på Kinas revolution genom att rikta sitt huvudangrepp mot mellankrafterna och peka ut dem som den farligaste fienden; resultatet blev att i stället för att isolera den verkliga fienden isolerade vi oss själva och led förluster till den verkliga fiendens fördel. Mot bakgrund av detta doktrinära misstag formulerade Kinas kommunistiska partis centralkommitté under perioden av det antijapanska kriget en politik som gick ut på att utveckla de progressiva krafterna, vinna över mellankrafterna och isolera de inbitna i syfte att besegra de japanska angriparna... (min fetstil i samtliga fall)"

Rickard B.

27/10 2017

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)