Se denna diskussionstråd på Kommunisten: https://kommunisten.nu/?p=12499#comment-982 (all debatt på Kommunisten har nu tagits bort)

Varning för “oktobervägen”! Alla kommunister inser att det behövs en militär teori för en socialistisk revolution. När den socialistiska revolutionen bör inledas är en fråga. En annan fråga är vilken militär strategi/teori som man tror att det går att tillämpa i ett land. Folkkrigsteorin förutsätter stöd från massorna på alla plan och kan inte drivas utan masstöd och den kan per definition svårligen vara stöd för en “äventyrsprojekt”. De man bör se upp med är de som förespråkar “oktobervägen” som riskerar att bli några RAF-liknande stadsgerillor som ska “väcka massorna” och som tror att det går att plötsligt göra “resning i städerna” och “ockupera centrala punkter”. Det kommer att sluta i katastrof precis som i Tallin, Shanghai osv. Se boken “Det väpnade upproret”

Vad menas med detta inlägg egentligen? Det är ju väl känt att den internationella kommunistiska rörelsen alltsedan Lenins dagar har förespråkat väpnad stadsrevolution i imperialistiska och kapitalistiska länder, eftersom huvudmotsättningen  i dessa har gått mellan proletariat och borgerskap.  Denna linje gick dock inte att tillämpa i koloniala eller halvkoloniala länder.

Huvudmotsättningen är en annan i koloniala, halvkoloniala eller i nuförtiden nykoloniala länder. Mao Zedong skriver i ”Om motsättningar”:

”När imperialismen inleder ett aggressionskrig mot ett sådant land (halvkolonialt som Kina – min anm.) kan alla dess olika klasser, med undantag för några förrädare, tillfälligt enas i ett nationellt krig mot imperialismen. Vid denna tidpunkt blir motsättningen mellan imperialismen och landet i fråga huvudmotsättningen, medan alla motsättningar mellan de olika klasserna inom landet (inklusive den mellan feodalsystemet och folkets stora massor, som var huvudmotsättningen), tillfälligt förvisas till en sekundär och underordnad plats. Så var det i Kina i 1840 års Opiumkrig, och i Yi Hotan-kriget år 1900 och så är det nu i det pågående kinesisk-japanska kriget.” (1)

Av detta citat kan man dra följande slutsatser. Huvudmotsättningen ändras i samband aggression från imperialistiska stormakter mot olika länder. Detta ledde till att det utkämpades folkkrig under andra världskriget i t.ex Kina, Indokina och Jugoslavien och Albanien i Europa. Överallt där Nazityskland, Japan och Italien angrep och ockuperade andra länder uppstod det en motståndsrörelse, men i många fall var det fråga om enbart en försvarsrörelse som inte hade det uttryckliga syftet att gripa makten efter ett segerrikt befrielsekrig – se främst Västeuropa. Det framgår också att Mao Zedong 1937 (när ”Om motsättningar” skrevs) inte ansåg att huvudmotssättningen i Kina tidigare hade gått mellan proletariat och borgerskap utan att den hade gått mellan feodalsystemet och folkets stora massor.  Det är bara löjligt att lasta nederlagen i Shanghai och Kanton på oktoberrevolutionens väg; de måste i stället lastas  på dem i KKP som mekaniskt överförde en strategi anpassad för imperialistiska och kapitalistiska stater till kinesiska förhållanden. De behandlade den väpnade stadsrevolutionen som en universalmedicin. Men det är exakt samma misstag som de som idag förespråk folkkriget som universalmedicin, d.v.s att folkkriget skulle vara den lämpligaste strategin för att lösa huvudmotsättningen mellan proletariat och borgerskap i imperialistiska och kapitalistiska stater. Däremot är det naturligtvis korrekt att bedriva folkkrig idag i neokoloniala stater som Indien, Filippinerna med flera, som har en stor andel bondebefolkning. Där är fortfarande den bästa strategin att inringa städerna från landsbygden.

Orsakerna till nederlagen i Tallin (Reval), Hamburg etc. på 1920-talet berodde naturligtvis inte på oktoberrevolutionens väg i sig.  Som Lenin framhöll i bl.a ”Radikalismen – kommunismens barnsjukdom” måste det kommunistiska partiet vinna stöd hos arbetarklassens majoritet, det måste råda en allomfattande kris och det kommunistiska partiet kan självfallet inte heller begå några misstag för att den socialistiska revolutionen ska kunna segra. Det ungerska kommunistpartiet erövrade och behöll statsmakten under fyra månader 1919. Ett viktigt skäl, dock inte det enda, till varför partiet inte kunde behålla statsmakten var en felaktig politik gentemot bönderna: i stället för att fördela storgodsägarnas jord bland bönderna, förstatligades den omedelbart. Detta gav inte bönderna några omedelbara vinster i motsats till bolsjevikernas agrarpolitik omedelbart efter oktoberrevolutionens seger. (2)

Sven Laurin skriver:

” Folkkrigsteorin förutsätter stöd från massorna på alla plan och kan inte drivas utan masstöd och den kan per definition svårligen vara stöd för en “äventyrsprojekt”.

Här sticker en idealistisk bockfot fram. Menar Sven Laurin verkligen på fullt allvar att folkkrigsteorin kvalitativt skiljer sig från oktoberrevolutionens väg, d.v.s väpnad stadsrevolution? Om ett kommunistiskt parti tillämpar folkkriget, även i ett imperialistiskt land, så kommer det automatiskt att segra? Detta är gallimatias. Det finns många exempel på att folkkrig inte har lett till seger: man kan t.o.m börja med nederlaget för det agrarrevolutionära kriget i Jiangxi 1934, fortsätta med nederlagen i Grekland och Malysia i anslutning till andra världskriget och fortsätta med de sentida nederlagen i Peru och Nepal.

Mao Zedong definierade folkkriget som att revolutionärerna ”omringar städerna från landsbygden och slutligen bemäktigar sig städerna”, medan oktoberrevolutionens väg består i att i att först bemäktiga sig städerna och sedan sprida revolutionen till landsbygden. Detta är den enkla och korrekta definitionen av de båda vägarna. Mao Zedong yttrade redan 1956:

”Den kinesiska revolutionens erfarenhet – d.v.s att bygga basområden på landsbygden, omringa städerna från landsbygden och slutligen bemäktiga sig städerna – är kanske inte helt användbara i många av era länder,”(3)

Vilken väg man väljer, beror på den övergripande politiska situationen och vilken typ av klassamhälle man verkar inom. Alltsedan människorna började anlägga städer för 10 000 – 12 000 år sedan, har upprorsmakare stått inför detta val, omringa städerna från landsbygden och sedan bemäktiga städerna eller först genomföra upproret i städerna och sedan sprida det till landsbygden.

På Mao Zedongs tid var det en självklarhet att dessa båda vägar ledde till revolution. Inget parti, som tillhörde dåtidens internationella marxist-leninistiska rörelse, förfäktade teorin att folkkriget var universellt. Först efter Mao Zedongs död lanserade Perus Kommunistiska Parti denna befängda teori. Vissa har t.o.m anammat teorin, trots att Perus Kommunistiska Parti självt aldrig lyckades leda i folkkriget till seger i Peru. Inget av de partier i de imperialistiska länderna som stöder teorin ifråga har ens försökt starta ett folkkrig. Man kan faktiskt starta ett folkkrig med ett (1) gevär, som de nepalesiska maoisterna gjorde.

Rickard B. Turesson

(1)   Mao Zedong om filosofiska frågor – Oktoberförlaget 2016, sid. 70 -71

(2)   Den ungerska revolutionen behandlas inte alls i ”Väpnat uppror” av vissa skäl.

(3)   Valda verk band 5, sid. 310. Hela citatet finns på ett annat ställe i tråden.

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På Revolutionära Kommunistiska Partiets webbplats påstås att ”Det var Trotskij som ledde kampen för att återuppliva bolsjevikpartiet och arbetardemokratin, mot den allt starkare byråkratin, vilket gjorde att byråkratins första ideologiska kamp ...

Kommunistiska Arbetarföreningen(KAF) uppmanar alla organisationer som har stött eller deltagit i demonstrationer eller andra aktiviteter till stöd för Palestina de senaste 6 månaderna att medverka till bildandet och av en nationell Solidaritetsfront ...

Dessa iakttagelser är hämtade från en artikel i Prometheus av Cornelius van Vliet hösten 2020. Jag tar inte ställning till den övriga texten i hans artikel, men just dessa iakttagelser är korrekta.   ”Först och främst har de flesta trotskis...

Denna artikel publicerades ursprungligen i Stormklockan den 4/5 1970. Den bestod av två delar, men bara den första delen publiceras här. Den andra delen behandlade den s.k. nyvänsterns s.k. strukturreformer, idéer som var nära besläktade med trotskis...

  Enligt ett meddelande[1] på webben från den 15 januari grundar Revolution Revolutionära Kommunistiska Partiet (RKP) och avser också att ingå i Revolutionära kommunistiska internationalen. Det lär redan finnas 15 olika trotskistiska internationale...