I en artikel på Communist International den 24 juli i år ⁱ heter det:

“Det är från det stora språng i vår ideologis kärna som åstadkoms av ordförande Mao som ordförande Gonzalo, som uppfyllde uppgiften att definiera maoismen som marxismens tredje, nya och högre stadium, fastställde: ’Motsättningen, den enda grundläggande lagen för den eviga materiens oupphörliga omvandling’ (Perus Kommunistiska Partis första kongress, 1988)”

Vad gäller saken? Författarna försvarar nämligen ett diskussionsunderlag, som Kommittén för den Förenade Maoistiska Internationella Konferansen (CUMIC)har antagit. I detta slås det nämligen fast att motsättningen är “den enda grundläggande lagen för den eviga materiens oupphörliga omvandling”. Detta har tidigare kritiserats i ett inlägg ⁱⁱ av en av de inbjudna organisationerna, Poder Proletario Colombia (mlm).

Men är frågan om negationens negation finns eller inte en fråga, som kommunistiska partier måste ta ställning till? Eller är det en teoretisk fråga och där diskussionen inte ens är avslutad?

Dialektikens grundlagar

De tre grundlagar som avses är 1) lagen om motsatsernas enhet och kamp; 2) lagen om kvantitativa förändringars övergång till kvalitativa, och 3) lagen om negationens negation. Det som brukar diskuteras är deras inbördes rangordning, vilken som är primär och vilka som är härledda och om den tredje grundlagen överhuvudtaget finns. Faktum är att Marx använder den tredje grundlagen i ”Kapitalet”:

“Det är negationens negation (min fetstil). Denna återställer den individuella egendomen, men på grundval av den kapitalistiska epokens resultat – på grundval av kooperation mellan fria arbetare och deras gemensamma rätt till jorden och till de genom arbetet självt producerade produktionsmedlen. Förvandlingen av den på individuellt arbete vilande, splittrade privategendomen till en kapitalistisk egendom är i själva verket en ojämförligt mycket mer långsam, hård och svår process än förvandlingen av den faktiskt redan på samhällelig produktiv drift vilande kapitalistiska privategendomen.” [K. Marx, Das Kapital, sid. 793.] ⁱⁱⁱ

Friedrich Engels ägnar ett helt kapitel, Dialektik. Negationens negation, eller 18 sidor i Anti-Dühring, åt att förklara negationens negation. Den sista meningen i Marx-citatet är för övrigt en illustration av lagen om kvantitativa förändringars övergång till kvalitativa.

Uppfattningen att grundlagen om motsättningarnas enhet och kamp är den enda grundlagen bygger på ett citat från ett tal av Mao Zedong 1964:

”Engels talade om de tre kategorierna, men jag för min del tror inte (min fetstil) på två av dessa kategorier. (Motsatsernas enhet är den mest grundläggande lagen, kvalitetens och kvantitetens omvandling till varandra är motsatserna kvalitets och kvantitets enhet, och negationens negation existerar överhuvudtaget inte.) Att på samma nivå ställa samman kvalitetens och kvantitetens omvandling till varandra, negationens negation och lagen om motsatsernas enhet, är ’triplism’ inte monism. Det mest grundläggande är motsatsernas enhet. Omvandlingen av kvalitet och kvantitet till varandra är motsatserna kvalitets och kvantitets enhet. Det finns inget sådant som negationens negation. Bekräftelse, negation, bekräftelse, negation … när saker utvecklas innehåller varje länk i kedjan både bekräftelse och negation. ”^iv

Observera att Mao Zedong sade att han ”inte trodde” på två av kategorierna. Vi vet inte heller om detta är hans ”sista ord” i frågan, eftersom han levde i ytterligare tolv år. Mig veterligt har frågan om den dialektiska materialismens och de tre grundlagarnas status aldrig någonsin fastslagits på någon kongress i Ryska Socialdemokratiska Arbetarpartiet, senare SUKP(b), Kinas Kommunistiska Parti eller i Komintern. Tvärtom var frågan om den marxistiska filosofin, dess roll som vetenskapsfilosofi och dess roll i förhållande till naturvetenskapen, en ständig diskussionsfråga inom Komintern. Det står inte motsättning till att vissa begrepp i den marxistiska filosofin är nödvändiga och användbara i kampen mot opportunismen. I den inre partikampen mot Liu Shaoqi populariserades den första grundlagen genom formuleringen ”ett delar sig i två”. Frågan om huvudmotsättningen, ett begrepp som utvecklades av Mao Zedong, och som ytterst bestämmer den politiska strategin, är mycket användbar för att avslöja falska maoister.

Tillämpningen av grundlagarna

Min uppfatttning om de tre grundlagarna är att den första grundlagen, d.v.s den om motsättningarnas enhet och kamp, är primär och att de två övriga härledda. Jag anser visst att man har nytta av den andra lagen om kvantitativa förändringars övergång till kvalitativa. Sveriges ökande samarbete med NATO efter Sovjetunionens fall illustrerar lagen om kvantitativa förändringars övergång till kvalitativa, men när själva språnget skulle ske till medlemskap i NATO var omöjligt att förutse. Däremot varnade alla NATO-motståndare för möjligheten av ett sådant språng, men NATO-motståndarna var inte tillräckligt många eller tillräckligt välorganiserade för att förhindra språnget. Den svenska och finländska regeringen behövde en förevändning för att söka medlemskap och fick den i form av Rysslands krig mot Ukraina.

I ett kommunistiskt parti utvecklas heller aldrig revisionismen i ett slag; den kommer smygande steg för steg i form av antingen högeropportunism eller vänsteropportunism (som alltid är ”vänster” till formen men höger till innehållet). För att förhindra en revisionistisk urartning måste man därför bekämpa höger- och vänsteropportunistiska idéer redan i inledningsskedet.

När det gäller lagen om negationens negation kan jag inte erinra mig att jag har haft någon omedelbar praktisk nytta av den. Men jag tror att man i Sovjet och Kina borde ha ägnat större uppmärksamhet åt denna lag. Man upphävde det privata ägandet till produktionsmedlen, minskade drastiskt de formella löneskillnaderna, men glömde i praktiken att partielitens naturaförmåner, som innebar att de levde på en högre levnadsstandard än befolkningens flertal, kunde generera borgerliga tänkande. Det var inte första hand småproduktionen i dessa länder som genererade borgerligt tänkande inom partieliten utan deras egna levnadsvillkor och ställning. Kontrarevolutionerna i dessa partier skedde uppifrån och inifrån. Denna fråga togs dock upp i ett dokument från 1976 i KKP:

“Det finns en oundviklig ojämlikhet mellan höga partifunktionärers levnadsstandard å ena sidan och levnadsstandarden för arbetare och fattiga och lägre medelbönder å andra sidan (min fetsttil). Om de inte har en kommunistisk världsåskådning kommer sådana höga tjänstemän att degenerera till en bourgeoisie inom partiet, betrakta revolutionens seger som ett tillfälle för dem själva att berika sig, betrakta borgerlig rätt som deras rättmätiga efterrätt, göra allt som står i deras makt för att skydda de höga tjänstemännens intressen, motsätta sig den fortsatta revolutionen under proletariatets diktatur eller motsätta sig inskränkningar av eller till och med sträva efter att utvidga den borgerliga rätten. Det är uppenbart att existensen av borgerlig rätt utgör en viktig ekonomisk grund för bildandet av bourgeoisien i partiet. ” ^v

Det är självfallet mycket märkligt att göra frågan om grundlagen om motsättningarnas enhet och kamp som den enda grundlagen i dialektiken till en stridsfråga i samband med ett politiskt dokument. Det handlar definitivt inte om lojalitet till Mao Zedong utan snarast till Gonzalo. I varje fråga där Mao Zedong och Gonzalo företräder olika uppfattning, har artikelförfattarna alltid valt Gonzalos uppfattning. Ta bara frågan om folkkriget är universellt eller inte. Mao Zedong har aldrig förespråkat teorin om att folkkriget är universellt. Tvärtom uppmanade han redan 1956 kommunister från Sydamerika att inte mekaniskt överföra teorin om folkkriget:

”Den kinesiska revolutionens erfarenhet – dvs att bygga basområden på landsbygden, omringa städerna från landsbygden och slutligen bemäktiga sig städerna – är kanske inte helt användbara i många av era länder, men den kan tjäna som referensmaterial för er. Jag råder er att inte mekaniskt omplantera de kinesiska erfarenheterna. Ett annat lands erfarenheter kan enbart tjäna som referensmaterial och får inte betraktas som en dogm. Marxismen-leninismens allmängiltiga sanning och de konkreta förhållandena i era egna länder – de två måste förenas.” ^vi

Rickard B. Turesson

i https://ci-ic.org/blog/2022/07/24/defence-of-maoism-ii/

ii https://ci-ic.org/blog/2022/01/01/poder-proletario-statement-for-an-international-maoist-conference/ – förkortning på engelska: UOC (mlm)

iii Citerat via Friedrich Engels Anti-Dühring, Arbetarkultur 1952, sid 179. Se även https://www.marxists.org/archive/marx/works/1877/anti-duhring/ch11.htm

iv Tal om filosofiska frågor”, Mao Zedong om filosofiska frågor, Oktoberförlaget 2020 , andra upplagan, sid. 222

v A Summary of Views on the Problem of the Inner-Party Bourgeoisie , Red Paper nr 2, sid. 54 https://www.bannedthought.net/USA/MCU/RedPages/RedPages-02-Jan2022-r2.pdf

vi Mao Zedong, Valda verk band 5, sid. 310

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På Revolutionära Kommunistiska Partiets webbplats påstås att ”Det var Trotskij som ledde kampen för att återuppliva bolsjevikpartiet och arbetardemokratin, mot den allt starkare byråkratin, vilket gjorde att byråkratins första ideologiska kamp ...

Kommunistiska Arbetarföreningen(KAF) uppmanar alla organisationer som har stött eller deltagit i demonstrationer eller andra aktiviteter till stöd för Palestina de senaste 6 månaderna att medverka till bildandet och av en nationell Solidaritetsfront ...

Dessa iakttagelser är hämtade från en artikel i Prometheus av Cornelius van Vliet hösten 2020. Jag tar inte ställning till den övriga texten i hans artikel, men just dessa iakttagelser är korrekta.   ”Först och främst har de flesta trotskis...

Denna artikel publicerades ursprungligen i Stormklockan den 4/5 1970. Den bestod av två delar, men bara den första delen publiceras här. Den andra delen behandlade den s.k. nyvänsterns s.k. strukturreformer, idéer som var nära besläktade med trotskis...

  Enligt ett meddelande[1] på webben från den 15 januari grundar Revolution Revolutionära Kommunistiska Partiet (RKP) och avser också att ingå i Revolutionära kommunistiska internationalen. Det lär redan finnas 15 olika trotskistiska internationale...