I ett anförande på Kinas Kommunistiska Partis åttonde kongress andra session 17 maj 1958, sade Mao Zedong:

”Japanerna i Peking bad om ursäkt för att de angrep oss. Jag sade: det var en god handling. Just därför att ni invaderade och ockuperade mer än halva Kina kunde vi ena och leda folket i hela nationen kunde vi kasta ut er och nå Peking.”

Mao Zedong syftade på ett möte, där en japansk premiärminister bad om ursäkt för den japanska invasionen på 1930-talet. Mao Zedong kommenterade också samma händelse i andra sammanhang. Yttrandet betyder naturligtvis inte att Mao Zedong och Kinas Kommunistiska Parti hade önskat att Japan skulle angripa Kina och det kinesiska folket. Men angreppet ledde till att huvudmotsättningen i Kinas ändrades, så att inte bara proletariatet utan även bönderna, städernas småborgerskap, det nationella borgerskapet och t.o.m mindre godsägare hamnade på samma sida om barrikaderna.  Det gjorde det möjligt att upprätta bredast möjliga enhetsfront gentemot den japanska imperialismen. Som historien förste dialektiker, Herakleitos (535 – 475 f.v.t) sade, ”blir allting till genom motsatsernas kamp”.

RBT

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)