(Svar till Turessons fortsatta felaktigheter om gonzalos tänkande)

Du skriver:

”Gonzalo var i Kina och blev upplärd av KKP och PKP har använt ordet “tänkande” i den traditionen. Som du skriver så använde Mao själv ordet “tänkande” under sin levnad. Eftersom vi är kommunister så vet vi att “tänkandet” är resultatet av ledningens och främst av massornas kamp och får det namn som en ledare råkar ha. Och som kommunister gör vi ingen stor sak av det utan fokuserar innehållet i ideologin och kämpar för att tillämpa den i vårt dagliga liv.”

Det är väl att ta i att påstå att påstå att Gonzalo blev ”upplärd” av KKP? Han tycks ha bevistat ett antal lektioner vid en partihögskola. Hur många är oklart.

“In China I had the chance, which I’d like to see many have, of being in a school where politics was taught, from international questions to Marxist philosophy. They were masterful lessons given by proven and highly competent revolutionaries, great teachers.” (Se http://www.redsun.org/pcp_doc/pcp_0788.htm)

Kommunistiska Förbundet(Marxist-leninisterna)/Sveriges Kommunistiska Parti (KFML/SKP) skickade partidelegationer regelbundet till Kina medan Mao Zedong levde fr.o.m 1964. Men aldrig att dessa partidelegationer eller någon i dessa delegationer blev ”upplärda”. Det stämmer helt enkelt inte med den linje, som Kinas Kommunistiska Parti under Mao Zedongs ledning, tillämpade: “ I den nuvarande internationella kommunistiska rörelsen uppstår helt enkelt inte frågan om vem som har rätt att leda. Broderpartier ska vara självständiga och jämlika, och samtidigt ska de vara förenade (min fetstil). I frågor av gemensamt intresse ska de sträva efter åsiktenighet genom konsultation och de bör samordna sina handlingar i kampen för det gemensamma målet.” (Citerat från ”Our stand on the Formation of an International Organisation of the Proletariat”, CPI (Maoist)/CC februari 2017). SKP:s partidelegationer förde därför diskussioner på jämlik basis med företrädare för KKP:s CK; aldrig att KKP patroniserade eller skulle “lära upp” oss.

Mao Zedong använde aldrig termen ”Mao Zedongs tänkande” i fråga om sina egna texter. Han var emot beslutet att slå fast ”Mao Zedongs tänkande” på KKP:s kongress 1945. Han ansåg att det räckte med att hänvisa till hans lära eller verk – se Marx inställning till beteckningen marxist.

Du blandar bort korten. Kärnfrågan är: Är det överhuvudtaget rätt att ta ut segern i förskott genom att hävda att en viss ledares linje med nödvändighet, i det här fallet Gonzalos tänkande, kommer att leda till att revolutionen segrar? Slog bolsjevikpartiet fast leninismen innan oktoberrevolutionen hade segrat? Först efter Lenins död talade man om leninism. Slog Kinas Kommunistiska Parti fast Mao Zedongs tänkande innan den japanska imperialismen hade besegrats (och trots att alltså Mao Zedong motsatte sig det)?

Vittnar inte upphöjandet av Gonzalos tänkande om ”vänster”subjektivism och hybris? Faktum är att svenska maoister redan i mitten på 1980-talet drog den slutsatsen att Perus Kommunistiska Parti (PKP) skulle ”gå på pumpen” på grund av sin plakatpolitik, ”vänster”subjektivism och hybris.

Varför upphöjs ett parti, som inte lyckades genomföra en segerrik revolution i sitt eget land, utan tvärtom kollapsade på grund av dess ordförande och en stor del av ledningen tillfångatogs, till ett föredöme? Eftersom Gonzalo på en rad punkter avviker från såväl Lenin som Mao Zedong, sätter man honom t.o.m högre än Lenin och Mao Zedong! Var finns Perus Kommunistiska Partis självkritik? Eller menar du att PKP aldrig begick något fel?

Angående sujecion, vilket betyder underkastelse, beroende eller ofrihet på svenska, används det i ditt citat, som återger ett uttalande som publicerades åtminstone 12 dagar efter Gonzalos tillfångatagande. Här i svensk översättning:

“Hälsningar och underkastelse till partiets linjedokument: Till den första marxistiska kongressen, den marxist-leninistiska-maoistiska kongressen, Gonzalos tänkande . Sanktionerad på högsta nivå och på högsta partiinstans, vår partiets enhetsbas, den grund som vägleder vårt agerande, med dess trefaldiga innehåll: 1) M-L-M-G-T; 2) det kommunistiska programmet; 3) den allmänna politiska linjen med den militära linjen i centrum. Till plenum I, II och framför allt till det ärofyllda, historiska och transcendentala plenum III. Vi hyllar ordförande Gonzalos mästerliga och giltiga tal som lyser klart och segerrikt inför världen den 24 september 1992, syntesen av PCP:s centralkommittés tredje plenum”.

Talet kanske ”lyste klart och segerrikt”, men det hjälpte uppenbarligen inte.

Du skriver:

”Eftersom vi inte är anarkister så ser vi inte heller något principiellt problem att underordna sig en ledning. Detta måste vi vara tydliga med. Den lägre nivån underordnar (underkastar) sig den lägre (du menar ”högre” – min anm.) nivån.”

Debatten handlar inte om den demokratiska centralismen, d.v.s när ett beslut har fattats i stadgemässig ordning i det kommunistiska partiet, ska minoriteten underordna sig det, och partiet uppträda som en enhetlig vilja. Diskussionen handlar om det är rätt att alltid underordna sig en viss bestämd ledare, som inte ens har bevisat att vederbörande kan leda revolutionen till seger. Om man underkastar sig en sådan ledare, är man bara en stolle.

Rickard B. Turesson

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)