Pål Steigan har nyligen utkommit med en självbiografi, "En folkefiende", på Aschehougs förlag, varifrån denna presentation är hämtad:

"Få politiske skikkelser her til lands har klart å gjøre seg mer kontroversielle - for ikke å si: forhatte - enn Pål Steigan. Sammen med Tron Øgrim sto han bak dannelsen av både SUF (m-l) og AKP, og bidro dermed til å gjøre livet surt for sine politiske motstandere av alle avskygninger, både i og utenfor partiet, gjennom minst et par tiår. Det er heller ikke mange andre nordmenn som kan påberope seg å ha møtt Mao, Enver Hoxha og Pol Pot personlig - og dessuten å ha skrytt dem alle opp i skyene. Slikt gjør en ikke populær i vide kretser, selv om man etter hvert skulle komme på bedre tanker og gi klart uttrykk også for det.

Selv tretti år etter at Steigan trakk seg fra alle ledende politiske verv, vekker han konflikt og engasjement. M-l-bevegelsen var kjent for sin disiplin og indre enhet. For første gang forteller Steigan om hvordan kameratskap sprakk og ble til bittert fiendskap da motsetningene ble for store. Men han kommer aldri til å angre på at han har gjort sitt ytterste for å kjempe mot kapitalismen, et system han mener truer menneskehetens fremtid mer enn noen gang. "En folkefiende" er blitt en viktig, interessant og høyst lesverdig fortelling."

På Aschehougs webbplats finns ett utdrag från boken, som naturligtvis också kan beställas via svenska nätbokhandlare. För alla som inte skäms över att ha tillhört den marxist-leninistiska rörelsen i Sverige är detta en viktig bok. Pål Steigan kastar inte ut barnet med badvattnet.

Läs också "Pål Steigan blogger"!

Sista veckan i mars 2013 var Storbritannien mycket nära en mycket allvalig energibrist. Den kalla vintern hade tärt våldsamt på landets lager av naturgas. En gasledning från Belgien stängdes och det handlade om dagar innan det kunde bli nedkoppling, strömavbrott och liv kunde gå förlorade i kölden. 

Läs vidare i Pål Steigans blogg!

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

I ett pressmeddelande skriver Indiens Kommunistiska Parti Marxisterna, CPI(M) att den två dagar långa strejken – den

20 och 21 februari- är en historisk framgång av två skäl: Det var den största arbetarprotesten sedan Indiens

självständighet. Det var första gången alla centrala fackföreningar agerade tillsammans.

I pressmeddelandet anges inte hur många som deltog i strejken, men eftersom 100 miljoner deltog i strejken 2012 så var det fler än 100 miljoner.

B-O L

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Runt 100 miljoner indier strejkar för bättre levnadsvilkor. Strejken kommer pågå i två dagar, den 20 och den 21 februari.Svenska massmedia rapporterar inte om strejken därför lägger jag ut en länk till ett Aljazeera reportage. Samt en länk till The Times of India.

B-O L

( Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Den två dagar långa strejken har fått en framgångsrik start. 120 miljoner beräknas delta. Strejken genomförs av 11 centrala fackföreningar (centrala fackföreningar finns i alla delstater) och 5 tusen lokala fackföreningar (lokala fackföreningar finns i en eller några delstater, även de kan vara stora eftersom en del indiska delstater har runt 100 miljoner innevånare). De centrala fackföreningarna är knutna till följande partier: BJP ett högerinriktat parti, Kongresspartiet, CPI ett kommunistiskt parti, CPI (M) ett kommunistiskt parti. CPI (M-L) Libération ett maoistiskt parti.

Strejkkraven är mycket enkla som exempelvis: 10 000 rupies i minimilön (cirka 2000 svenska kronor). Arbetsmiljölagen ska följas. Förvaltningen av nödhjälp ska rensas från korruption så att de fattiga får nödhjälpsarbete och ID-kort så de kan köpa mat till låga priser.

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

I sin blogg skriver Pål Steigan om kampen om Afrikas rikedomar, du kan läsa inlägget här. Pål Steigan har även skrivit än längre artikel om motsättningen mellan Kina och väst, du kan läsa artikeln här.

( Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

514 fackliga aktivister arresterades när de stoppade trafiken på en väg i Chennai, den 18 december. Samma dag arresterades runt 700 fackliga aktivister när de försökte att stoppa tågtrafiken på Chennais tågstation. De två protestaktionerna var en del av en landsomfattande kampanj för en generalstrejk den 20 och 21 februari. Målet är att 100 miljoner ska delta i strejken. Strejken organiseras av de ledande fackliga organisationerna. Den politiska bredden är från det högerinriktade BMS som är det hindunationalistiska BJP:s fackliga organisation till AICCTU som är det maoistiska CPI ML Libérations fackliga organisation. Strejkens krav är bland annat högre minimilöner, social trygghet och lägre priser.Strejken har även stöd av runt 5000 mindre fackföreningar.

Bengt-Olof Lindbergh

Källa:http://newindianexpress.com/states/tamil_nadu/article1385306.ece

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)