Antologin ”Mao Zedong on diplomacy” innehåller såväl dokument, som publicerats tidigare i band 1 – 4, som okänt material, framför allt utskrifter av samtal som Mao Zedong har fört med utländska statsmän. Maos föredragningar är komprimerade och kärnfulla, men alltid på pricken. I ett samtal med Indiens premiärminister, Nehru, 1954 säger han bland annat:

”Folkets revolutionära krafter uppstår endast när tiden är mogen. Om första världskriget inte hade erbjudit bolsjevikpartiet ett tillfälle, skulle den ryska oktoberrevolutionen ha stött på svårigheter. I Kina har vi kämpat i 22 år, men inte förrän under de sista åren vann vi segern. Inte förrän i slutet av andra världskriget fick vi möjlighet att resa oss.” ⁱ

Här understryker Mao att både den ryska och kinesiska revolutionen hängde ihop med de båda världskrigen, d.v.s drastiska förändringar av det objektiva läget, och att kinesiska revolutionens först avgjordes i och med det segerrika inbördeskriget 1945 – 1949. Speciellt ”vänster”dogmatiker bortser från det objektiva lägets betydelse.

Och vidare:

”Om ett tredje världskrig utkämpas. kommer det att uppstå förluster på båda sidor. Det kommer att skapa en balans. Den yttersta faktorn som avgör utgången av ett krig kommer fortfarande att vara människor – vilka som hanterar vapnen, vad de stridande som använder vapnen anser vara mest fördelaktigt och vilka som är bättre på att slåss. De två första faktorerna är av största vikt. När det gäller mängden vapen hade både Indiens kongressparti och Kinas kommunistparti inga vapen i början, men nu har vi båda vapen. En annan punkt kommer från erfarenheten. I båda världskrigen lyckades försvararna och angriparna besegrades. Under första världskriget avancerade de tyska väpnade styrkorna till Paris i väster och närmade sig Petrograd i öster. Men till slut misslyckades angriparna. I andra världskriget besegrades angriparna, Tyskland, Italien och Japan, och försvarssidan vann segern, även om vissa länder på försvarssidan, som Storbritannien och Frankrike, försvagades av kriget.” ⁱⁱ

Mao påpekar alltså att den mänskliga faktorn, bland annat stridsviljan, ytterst avgör ett krigs utgång och att det är fördelaktigare att bedriva ett försvarskrig än ett anfallskrig, eftersom anfallskrig oftast är orättfärdiga.

RBT

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)