(Denna text publicerades  ursrungligen den 5/9 2015)

Efter Chrustjovs angrepp på Stalin på den tjugonde partikongressen 1956 försvarade Kinas Kommunistiska Parti (KKP) och Mao Zedong Stalin och framhöll att han var 70 procent och 30 procent dålig. Detta försvar formulerades i artikeln ”Till frågan om Stalin”. Det viktigaste skälet till detta ställningstagande enligt min uppfattning var Chrustjovs dolda motiv, nämligen att hans kritik av Stalin var avsedd att fungera som en språngbräda att revidera marxismen-leninismen. Det gällde frågan om den fredliga vägen till socialismen, den anti-monopolistiska tvåstegsrevolutionen, den fredliga samlevnaden med imperialismen med USA i spetsen, Jugoslavien som socialistiskt land och synen på befrielserörelserna etcetera. Det framtida KFML/SKP upprättade redan på 1960-talet förbindelser med Kinas Kommunistiska Parti och solidariserade sig naturligtvis med KKP:s analys. Någon egen självständig analys gjorde emellertid inte KFML/SKP; däremot försvarade vi naturligtvis alltid Stalin gentemot trotskistisk och borgerlig kritik. Dessutom var vi inte medvetna om hur omfattande den interna kritiken i KKP av Stalin egentligen var – se bl.a mitt ursprungliga svar, där jag citerar Mao Zedong från ett tal 1957. Denna förteckning innehåller en rad utdrag, där Mao Zedong diskuterar Stalin – se speciellt den avslutande sammanfattningen.

Dagens marxist-leninister har inga som helst förpliktelser gentemot SUKP(b) eller KKP, eftersom båda partierna har ändrat färg. Vår uppgift är att göra en allsidig analys av den historiska utvecklingen i Sovjetunionen och Kina, lära av både framgångar och misstag, inte att ”lyfta upp” eller ”lyfta ner” positiva eller negativa aspekter. Det kan man göra i den politiska agitationen – inte i samband med teoretiska analyser.

Varför är det så viktigt att ta del av Mao Zedongs kritik av Stalin, en kritik som Kenneth Gustafsson beklagar? Skälet är naturligtvis att Mao Zedong hade personliga erfarenheter av Stalins och Kominterns linje och att KKP dessutom hade relativt god insyn i SUKP(b). I de fall där Stalin och SUKP(b) gav råd om kinesiska förhållanden, särskilt om hur KKP skulle förhålla sig till Guomindang, och där åsikterna skiljde sig åt, hade Stalin fel och Mao Zedong rätt. Dessutom analyserade KKP och Mao Zedong naturligtvis lärdomarna från det socialistiska uppbygget i Sovjet, såväl framgångarna som misstagen. Mao Zedong kritiserade särskilt Stalins sätt att lösa motsättningarna:

” ”Efter Oktoberrevolutionen, under den period då Stalin var i ledningen, blandade han samman de två typerna av motsättningar. Frågor som att tala illa om regeringen, tala om regeringen, vara missnöjd med regeringen, vara missnöjd med kommunistpartiet, kritisera regeringen, kritisera kommunistpartiet, är egentligen problem inom folket. Men det finns två slags kritik: Det ena är när fienden kritiserar oss, när fienden är missnöjd med kommunistpartiet; och sedan har vi när folket kritiserar oss, när folket är missnöjt med oss; och de båda måste särskiljas. Under så många år gjorde inte Stalin denna åtskillnad, eller bara sällan. Några [kamrater] som arbetat i Sovjetunionen länge har berättat för mig att det inte gjordes någon åtskillnad; man fick bara tala om bra saker, inte de dåliga; man fick bara sjunga lovsånger, inte komma med kritik; vem som än kom med kritik misstänktes för att vara en fiende och riskerade fängelse eller avrättning. Dessa båda typer av motsättningar har alltid varit lätta att blanda samman, lätta att ta miste på. Inte heller vi har kunnat undgå att blanda samman [dem]. ” (Mao Zedong: ”Om den riktiga behandlingen av motsättningar inom folket”– direktavskrift av talet, som inte helt överensstämmer med den redigerade versionen i band 5.

Mao Zedongs kritik av Stalins uppfattningar i ekonomiska frågor finns exempelvis utvecklade i ”Kritik av Stalins Socialismens ekonomiska problem i Sovjetunionen” och ”Beträffande Socialismens ekonomiska problem i Sovjetunionen” .

Kenneth Gustafsson skriver:

”Rickard skriver lika lite om dessa omständigheter som alla trottar som vill kritisera Stalin, istället för att se i vilka klasstrider de uppkommer. Lika lite skriver han om hur Stalin och hans meningsfränder vänder på utvecklingen och från basen och uppåt gör upp med många regionala byråkrater och vidgar det proletära maktövertagandet upp till regional nivå i många regioner.”

Kenneth Gustafsson uttrycker sig tvärsäkert om utvecklingen i Sovjet, som om han hade varit på plats och följt utvecklingen från första parkett. Men på sin höjd har han läst vissa av Stalins texter, men vilka andra källor stödjer han sig på? Han har naturligtvis heller inte rotat i de sovjetiska arkiven, eftersom de är stängda igen. Varför redovisar han inte källorna i stället för att låtsas att han vet hur det förhöll sig? Den andrahandskälla som jag använder har jag också redovisat, nämligen Mao Zedong. Jämförelsen med trotskisterna är bara alltför löjligt att kommentera. Mao Zedong kanske också var trotskist?

Marx skrev en gång till sin dotter, Jenny Marx: ”Var kritisk till allt!”. Det gäller också KKP och Mao Zedong. Vi vet till exempel inte hur mycket av Mao Zedongs texter som fortfarande är opublicerade och vi har knappast några tillförlitliga källor om det inte partilivet i KKP i övrigt. Det finns ingen anledning att behandla ledande teoretiker inom den revolutionära rörelsen som om de vore felfria gudar. I så fall har man en religiös inställning till marxismen, att den i själva verket utgör en samling trossatser. Då kommer man heller aldrig att delta i någon framgångsrik revolution.

Rickard B. Turesson

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetaridningen)

Oktoberförlaget anordnar boksläpp i Stockholm för Stefan Lindgrens nya bok “Dö för Nato?”

Den svenska politiska eliten håller i skön förening på att baxa in Sverige i militäralliansen Nato. De struntar i vad grundlagen säger och stressade helt i onödan fram en ansökan utan att ge utrymme för en folkomröstning eller ens en diskussion. Sveriges 200-åriga neutralitetspolitik offras för att inlemma Sverige i Nato:s kärnvapenplaner.

Nato är från början ett instrument för USA:s utrikespolitik, för dess anspråk på världsherravälde. I framtiden kan svenska soldater komma att kommenderas ut i Nato-krig i främmande land. Är vi, våra barn och barnbarn beredda att dö för Nato? Ska Sverige bli en språngbräda i ett Nato-krig mot Ryssland eller bli måltavla i ett kärnvapenkrig?

Boken säljs till rabatterat pris till besökarna. "Dö för Nato?" kan också inhandlas direkt från Oktoberförlagets webbplats eller från internetbokhandlarna.

Datum: Söndag 2 oktober, 13.00

Plats: Victor Jara-lokalen, Pontonjärgatan 36B, 112 37, Stockholm

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)