Den 14 – 15 juli 1960 höll Zhou En-lai en föredragning inför politbyråns ständiga kommitté om Kommunistiska Internationalen och dess förhållande till Kinas Kommunistiska Parti. Zhou En-lais analys stämmer naturligtvis överens med Mao Zedongs i andra sammanhang, men innehåller en hel del intressanta  påpekanden och detaljer.

Jag har blivit ombedd av centralkommitténs politiska byrås ständiga utskott att tala om internationella förbindelser, särskilt förbindelserna mellan Kommunistiska internationalen och det kinesiska kommunistpartiet. Jag vill ta upp sex korta punkter:

1. Det var nödvändigt att upprätta den kommunistiska internationalen och det var också nödvändigt att upplösa den. Från dess bildande till dess upplösning existerade Kommunistiska internationalen i 24 år (1919-43), som kan delas in i tre åttaårsperioder. Kamrat Mao Zedong kommenterade en gång att Kommunistiska internationalen fungerade bra under den första och tredje perioden, men inte särskilt bra under den andra. Med detta menade han inte att allt var bra under den första och tredje perioden och att ingenting var bra under den andra. Det råder ingen tvekan om att det var nödvändigt att bilda Kommunistiska internationalen, som spelade en viktig roll när det gällde att hjälpa till att bilda kommunistiska partier i olika länder och att stimulera deras tillväxt. Men när dessa partier växte upp och mognade fanns det inte längre något behov av att Kommunistiska internationalen existerade. Under sina första dagar lyckades Kommunistiska internationalen förklara marxismen-leninismens teori och principer och främja den kommunistiska rörelsens globala utveckling. Även om Lenin vid denna tid åtnjöt stor auktoritet fattade Internationalen sina beslut på grundval av demokratisk centralism, och det rådde en livlig atmosfär där företrädarna för de olika partierna fritt uttryckte sina åsikter. Internationalen drog en tydlig gräns mellan de kommunistiska partierna och de socialdemokratiska partierna, och kritiserade samtidigt "vänsterns" infantila barnsjukdom. I internationalismens anda mobiliserade den revolutionärt folk i olika länder för att stödja Sovjetunionen och främjade olika folks revolutionära kamp och nationella revolutionära rörelser. Icke desto mindre kom upplösningen av Kommunistiska internationalen också vid en lämplig tidpunkt. År 1935 antog den en resolution om att den inte skulle blanda sig i de olika partiernas inre angelägenheter, och efter det gav den dem faktiskt friare händer. Men vid den tiden fanns det fortfarande skäl för dess existens, eftersom den spelade en aktiv roll i kampen mot fascismen och för att upprätta enhetsfronten. I juni 1943, när det sovjet-tyska kriget bröt ut, upplöstes Kommunistiska internationalen. Kommunistiska internationalens svagheter och misstag, särskilt under den andra perioden, kan sammanfattas på följande sätt: den misslyckades med att anpassa sina allmänna uppmaningar till verkligheten i olika länder, och den gav specifika instruktioner till enskilda partier i stället för att ge dem principiell vägledning, vilket innebar att den blandade sig i deras interna angelägenheter och hindrade dem från att agera självständigt och tillämpa sin egen initiativförmåga och kreativitet. Detta är bara en grov utvärdering av Internationalen.

 2. Ett lands revolution och uppbyggnad är beroende av den praxis som folket i landet tillämpar. Endast genom att integrera marxismen-leninismens universella sanning med landets konkreta praktik kan man berika och utveckla marxismen-leninismen. Det är viktigt att summera sina erfarenheter, både positiva och negativa, under praktikens gång. Det kinesiska kommunistpartiet har samlat på sig rika erfarenheter. Trots de misstag som det har gjort genom att vid olika tillfällen följa "vänster"- eller högerlinjer har det fått viktiga positiva erfarenheter.

3. Varje parti måste tänka självständigt när det gäller revolutionen och uppbyggnaden i sitt eget land. Endast ett självständigt tänkande kommer att förhindra att det upprepar andra länders negativa erfarenheter och göra det möjligt för det att dra nytta av deras positiva erfarenheter. Jag förstår att det finns många människor som inte tänker självständigt och som bara följer andra blint; det är inte lätt att ändra denna mentalitet. Självständigt tänkande betyder naturligtvis inte arrogans eller godtycke och det betyder inte att man vägrar att acceptera Kommunistiska internationalens goda idéer.”

Läs vidare här - se sid. 306 – 319!

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)