Deklaration

Alla imperialistiska länder proklamerar att de är försvarare av frihet, demokrati och världsfred. De antyder alla att de kämpar mot diktaturer och internationell terrorism. Men i själva verket är de de värsta terroristiska diktatorerna i världen. De talar om fred men förbereder frenetiskt ett nytt krig för globalt rån. De stärker vapenindustrin. De ökar sina arsenaler. De mobiliserar enorma krigsmaskiner främst mot Östeuropa. De stöder de redan utdragna krigen mot folken i Palestina, Syrien och Jemen. De uppmanar till utbrott av nya reaktionära krig i Taiwansundet, på Koreahalvön, i Östkinesiska havet, vid gränsen mellan Ukraina och Vitryssland, vid havsgränsen mellan Grekland och Turkiet. Nato, som styrs av yankeeimperialismen, konfronterar i Ukraina genom marionettregimen i Kiev sina legosoldatarméer, vapen och militära befälhavare med den ryska imperialismens militära styrka. Båda sidor hittar på förevändningar för att använda kärnvapen. De interimperialistiska motsättningarna skärps till den grad att ett nytt kärnvapenkrig inte längre är en latent imperialistisk fara, utan en överhängande risk för världssamhällets existens och dess livsmiljö. I grund och botten visar de pågående proxykrigen och handelskrigen, de framväxande handelsblocken och militärblocken, tilldelningen av tunga militärbudgetar, tillverkningen av kolossala och massförstörelsevapen, moderniseringen av militära styrkor och olika typer av förberedelser för världskrig även i rymden att det råder en stenhård konkurrens om de ekonomiska resurserna och den politiska kontrollen över länderna i Asien, Afrika och Latinamerika, inklusive flera östeuropeiska länder. Allt detta tyder på att de interimperialistiska motsättningarna intensifieras och att kampen om en ny uppdelning av marknaderna och om världsherravälde intensifieras.

Det världsimperialistiska systemet, som är dekadent och sönderfallet, har i sin oundvikliga enkelriktade marsch mot graven skyfflat över de fruktansvärda konsekvenserna av den alltmer akuta världsekonomiska krisen på samhället, och i och med den har den sociala krisen, hälsokrisen och miljökrisen utvidgats och fördjupats i alla världsdelar. För de omättliga imperialisterna räcker det inte med att monopolisera och ackumulera kapital på bekostnad av den globala exploateringen av det sociala arbetet, den ockerliknande exporten av finansiellt kapital, förstörelsen av naturen och plundringen av de förtryckta länderna. Kriserna i deras system, främst den ekonomiska krisen, tvingar imperialisterna att genomföra en ny uppdelning av den redan uppdelade världen. En ny uppdelning som endast kan uppnås med hjälp av ekonomisk styrka, finansiell styrka, militär styrka och världskrigets styrka mellan några imperialistiska länder på nedgång och andra som kämpar för världsherravälde, som en produkt av den obevekliga ekonomiska lagen om de imperialistiska ländernas ojämna utveckling.

Men samma ekonomiska och sociala orsaker som driver imperialisterna till rövarkrig, blir till obeboeliga, outhärdliga materiella villkor för kapitalets slavar, materiella villkor för de exploaterade proletärernas, folkens, nationernas och ländernas uppror som förtrycks av monopolen och imperialistländerna. Och det är upp till den internationella kommunistiska rörelsen att ge dem det revolutionära medvetandet, organisera och omvandla upproren till en revolutionär kamp mot den gemensamma fienden: det världskapitalistiska systemet av förtryck och exploatering.

Som kamrat Mao har sagt: Världskrig kan bryta ut och revolutioner kan ske som ett resultat, eller så kan revolutioner bryta ut överallt och samtidigt som imperialismen begränsar sin styrka för att stå emot dem, kan det bli omöjligt för imperialismen att starta ett nytt världskrig.

Det är upp till kommunisterna att ge ett exempel på internationalistisk enighet och kamp mot förberedelserna för ett nytt imperialistiskt världsblodbad, att förena och samordna ansträngningarna för att främja de proletära arméernas revolutionära kamp i alla länder mot mobiliseringen av trupper och vapen för reaktionära krig; bygga upp en gemensam front med alla revolutionärer, antiimperialistiska, demokratiska och miljövänliga krafter som motsätter sig kriget och stödet och det militära engagemanget från lakejregimerna med sina imperialistiska herrar över hela världen, särskilt i halvkoloniala och halvfeodala länder; Förkasta och fördöma som förrädare de opportunistiska satraper som i proletariatets och folkens namn ger stöd till en av de imperialistiska fraktionerna, när de alla är dödliga fiender till världens förtryckta och exploaterade; obevekligt stödja den revolutionära kamp som leds av äkta marxist-leninistiska-maoistiska kommunister, framför allt folkkriget i Indien och andra folkkrig i Filippinerna, Turkiet och Peru, som i dag utgör den proletära världsrevolutionens förtrupp mot imperialismen och dess reaktionära nationella vakthundar.

Den imperialistiska kapitalismen är i kris! Länge leve socialismen och kommunismen!

Antingen förhindrar revolutionen kriget eller så leder kriget till revolution!

Arbetare och folk i hela världen, förenas mot imperialismen!

Kommunistiska Arbetarförbundet (MLM) Colombia

Galiciens Maoistiska Kommunistpartis Uppbyggnadskommitté

Maoistiska kommunistpartiet - Italien

Afghanistans Kommunistiska (Maoistiska) Parti

Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna)

Nepals kommunistiska Parti (Majoriteten)

Nepals kommunistiska Parti (Maoistiskt revolutionärt)

Irans röda väg (Maoistisk grupp)

Purba Banglas Proletära Parti (PBSP/Bangladesh)

Schweiziska Kommunistpartiet (Röda fraktionen)

Turkiets Kommunistiska Parti - Marxist-leninistiskt (TKP-ML)

Kommunistisk omorganisation - Brasilien

Schweiziska kommunistiska ungdomsförbundet

Publicerat den 17 februari 2023:

https://www.tkpml.com/declaration-lets-develope-the-revolutionary-struggle-against-the-imperialist-world-war-preparations/?swcfpc=1

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Den 17 december 2022 delade Revolusjonære Kommunister på sin Facebook-profil en kondoleans med anledning av Jose Maria Sisons bortgång. Den 28 januari togs inlägget bort  av Facebook med ´meddelandet att inlägget bryter mot Facebooks riktlinjer, som förbjuder inlägg som stödjer ”farliga personer och organisationer”:

Detta beslut kommenteras av Revolusjonære Kommunister här!

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Maoist Communist Union i USA har just utkommit med Red Pages nr 3, som bland annat innehåller en uttömmande kritik av gonzalismen – se Red Pages sid. 13 – 60.

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

En twittrare skriver:

”Det fascinerar mig att många väljer att presentera Sveriges förmåga att sysselsätta invandrare som fullständigt katastrofal fastän sysselsättningsgraden på 73,5% för utrikesfödda endast ligger 2,4 procentenheter under genomsnittet för inrikesfödda i EU.”

Statistiken slår mot SD:s och de borgerliga partiernas mantra att invandrares sysselsättningsgrad skulle vara exeptionell låg i Sverige. Däremot är spannet mellan utrikesfödda och inrikesfödda i fråga om sysselsättningsgrad i Sverige stort.

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Den 13 januari offentliggjorde Revolutionära kommunister i Norge sin kritik av bildandet av Internationella Kommunistiska Förbundet:

”Anteckningar om Internationella Kommunistiska Förbundets (ICL) grundförklaring

Den 6 januari skickade vi följande dokument till nättidningen Communist International och bad dem publicera det. Eftersom de ännu inte har svarat,  publicerar vi det på vår egen webbplats.

Vår ståndpunkt att grundandet av Internationella kommunistförbundet (ICL) är för tidigt, att grundförklaringen inte är lämplig som grund för enhet för den internationella maoistiska rörelsen, att den ideologiska enhet som krävs för organisatorisk enhet ännu inte har uppnåtts och att en internationell organisation i detta skede endast kommer att omfatta en del av den internationella maoistiska rörelsen (i bästa fall) och möjligen hindra fortsatta ansträngningar till enhet (i värsta fall).”

Uttalandet är på engelska – läs vidare här!

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Mao Zedong träffade några företrädare, Hysni Kapo och Beqir Balluku, för Albaniens Arbetarparti den 3 februari  1967, d.v.s i början av kulturrevolutionen, och diskuterade situationen i Kina med dem.  Mao Zedong berörde också frågan om Mao Zedongs-tänkande och maoismen i detta samtal (1), vilket återges i detta stycke:.

Ordförande Mao: De är en försvinnande klass. Av dessa mer än 30 miljoner människor består deras representanter inte av mer än hundratusentals och de är utspridda i städer, stadsdelar, byar, skolor och olika institutioner. Det är därför att så fort väggtidningarna dök upp, så fort massrörelsen började, så fort röda gardet dök upp, blev de livrädda.

Dessutom fanns det några andra oriktigheter. De började använda och  missbruka uttrycket ”Mao Zedongs tänkande”, ”maoism”... Jag gillar inte denna ”-ism”.

Zhou Enlai: Vi säger att uttrycket ”Mao Zedongs tänkande” kommer att fortsätta användas i framtiden.

Ordförande Mao: De har också gett mig epitet som ”Store lärare”, ”Store ledare”, ”Store strateg” och ”Store rorsman”. Jag tycker inte om dessa. Men det finns inget jag kan göra. De gör detta överallt. Vissa föreslår att man bara behåller epitetet ”lärare”. Jag har varit lärare på en grundskola – så trevligt att bara vara en enkel lärare! Men när det gäller att vara ”professor” är detta uteslutet. Jag har inte gått på universitetet. Har du gått på något universitet?

Vi har fått frågan vilka som driver den nya webbplatsen Uppror Media.  Initiativtagarna presenterar sig på följande sätt:

”Vi är Uppror Media och vi rapporterar om uppror i alla delar av det svenska samhället och i hela världen. Vi anser att rätten att göra uppror är den viktigaste vi har! För ifall vi inte gör motstånd hur skall vi göra vår röst hörd och få igenom det som vi vill? Vare sig du gör uppror mot hyreshöjning, mot din arbetsköpare, mot klimatförstörelse eller mot rättsväsendet så är det rätt att göra uppror!...”

Det enkla svaret är att den gonzalistiska Kommunistiska Föreningen (KF) driver denna webbplats, men att de inte vill skylta med detta.

Självklart är det inget fel att rapportera om uppror runtom i Sverige och i världen, men är denna typ av organisation och propaganda överhuvudtaget rätt sätt att bygga upp en kommunistisk rörelse?

För det första måste man komma ihåg att gonzalismen kännetecknas av att den förespråkar folkkrigets universalitet, d.v.s giltighet även i Sverige, det militariserade kommunistpartiet, koncentriska cirklar, stort ledarskap (jefatura) och föreställningen att den revolutionära rörelsen i världsmåttstock befinner sig på en strategisk offensiv för närvarande. Detta är den bakomliggande ideologin, vilket också betyder att KF inte kan tänka självt. Gonzalismen behandlas på andra ställen i denna blogg.

För det andra anser Uppror Media ”att rätten att göra uppror är den viktigaste vi har”. Vad menas? Kämpar Uppror Media i första hand för ”rätten att göra uppror”? Det finns inget land i världen idag, inklusive Sverige, där rätten att göra uppror, är sanktionerad av staten, men ska inte arbetarklassen ändå göra uppror den dag, då läget är moget oavsett om den härskande klassen har beviljat arbetarklassen den rätten eller inte? Uppror Media har uppenbarligen missuppfattat Mao Zedongs yttrande att ”det är rätt att göra uppror”. Mao Zedong menar självfallet att det är korrekt att göra uppror, inte att det skulle finnas en sådan abstrakt rätt.

Frågan är också om Uppror Media ämnar inleda någon slags omvändelsekampanj, d.v.s prioritera att förmå progressiva och arbetarklassen att inse att det är rätt att göra uppror och därefter ge sig ut i masskampen eller rentav göra uppror direkt? I så fall har Uppror Media redan inlett en kamp inom överbyggnaden. Det påminner om en tysk organisation, Junger Widerstand (som kanske t.o.m redan försvunnit eller ändrat färg), som för några år sedan berättade om sin kampanj i Berlin för att förmå ungdomar att sluta knarka.

För det tredje: Varför döljer man sin egen organisation – vem lurar man? Den kommunistiska rörelsen har aldrig dolt sin existens eller sina åsikter. Redan Kommunistiska Manifestet förklarade:

"Kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter. De förklarar öppet, att deras mål blott kan nås genom en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning.”

Den kommunistiska rörelsen har alltid framträtt öppet, särskilt i fredliga tider och i borgerliga demokratier, och startat förlags- och tidningsverksamhet. Det betyder definitivt inte att alla medlemmar i en kommunistisk organisation ska vara kända utåt med tanke på säkerhetspolisens övervakning, men det är en annan fråga. Under illegala förhållanden eller ockupation gäller naturligtvis andra regler.

Det var ingen hemlighet att KFML/SKP var den drivande kraften i De Förenade FNL-grupperna (DFFG) fr.o.m dessa bildande och fram till 1975. Deras medlemmar kunde behålla ledningen över DFFG tack vare att de konsekvent arbetade för DFFG:s plattform och därför åtnjöt de övriga medlemmarnas förtroende. DFFG:s plattform var enkel och klar: USA ut ur Vietnam! Stöd Vietnams folk på dess egna villkor! Bekämpa USA-imperialismen!

Slutligen: Uppror Media framträder som enbart en anti-kapitalistisk och anti-imperialistisk organisation, eftersom webbplatsen inte anger något slutmål för kampen, socialismen och kommunismen. Men det finns redan många anti-kapitalistiska och anti-imperialistiska organisationer i Sverige. Det tycks som om Uppror Media enligt deras egen studieplanering (1) tillämpar någon slags stadieteori. Först ska deltagarna i studiegrupperna fråga sig varför de kämpar, rapportera om kamper och bekanta sig med den viktigaste (!) ideologin, marxismen. När ska studieledarna släppa nyheten att de i själva verket står för den gonzalistiska varianten av marxismen-leninismen-maoismen? Därnäst ska de studera en ”praktisk inriktad bok” om masskamp och ”bekanta sig med någon masskamp”. Till sist ska de studera en ”praktiskt inriktad bok” om organisation, och denna etapp avslutas med att de ”testar att organisera en ny studiegrupp”. Var är den ideologiska och politiska linjen i allt detta? Frågan är vad för slags kader, som denna teorilösa men formella skolgång kommer att producera. Har gonzalisterna ens uppfunnit hjulet igen?

Det finns alltså ett mycket stort glapp mellan gonzalisternas egentliga uppfattning att folkkriget också är tillämpbart i Sverige under nuvarande förhållanden och deras propaganda via Uppror Media, där de gör halt i bästa fall halvvägs och inte ens tar upp slutmålet. Vilka vill de inte stöta sig med?

Uppror Media fortsätter en opportunistisk tradition. Traditionen med knäfall för spontaniteten hos den för tillfället existerande spontana rörelsen. På Lenins tid, i förra seklets början, var det frågan om ekonomister, som avlöst terrorister i Ryssland, som bägge saknade förmågan att knyta samman den spontana rörelsen med ett revolutionärt arbete och arbetarklassens långsiktiga intressen. ”Uppror Media” trampar på i dessa uppkörda hjulspår med knäfall för den primitiva spontaniteten hos dagens mycket borgerligt och småborgerligt påverkade arbetarungdom.

Den som vill leda arbetarklassen måste dock själv formulera en praktisk politik, konkreta krav och paroller, för att överhuvudtaget kunna mobilisera arbetarklassen i klasskampen och dessutom praktiskt stödja all spontan kamp från arbetarklassens sida, och t.o.m söka vägleda denna kamp.

Det finns inget som tyder på att Uppror Media vet hur man bedriver praktisk politik.

Kommentator

Maoistiska kommunistförbundet (Maoist Communist Union, MCU) uttrycker sin revolutionära solidaritet och sin sorg efter att ha fått höra att professor Jose Maria Sison, den store filippinske revolutionäre ledaren och ursprunglig ordföranden för Filippinernas Kommunistiska Parti (FKP), har avlidit. Vi hyllar det filippinska folkets modiga kamp, som även när de sörjer Ka Joma fortsätter kampen för ny demokrati, nationellt oberoende från imperialismen och socialism.

Det filippinska folkets heroiska kamp är en inspiration för människor i hela världen. Under mer än 50 år av ihärdig kamp har de filippinska reaktionärerna och deras imperialistiska överherrar inte lyckats få bort den revolutionära rörelsen. Trots miljarder dollar i amerikanskt militärt stöd, utbildning och utbyte av underrättelser har det filippinska folket inte bara inte besegrats, utan har faktiskt breddat och fördjupat den revolutionära kampen.

Detta beror på att de grundläggande sociala problem som det filippinska folket står inför fortfarande är olösta, och på att FKP  har lett kampen på ett sätt som har visat allt större delar av det filippinska folket att det enda verkliga sättet att lösa dessa problem är genom en nydemokratisk revolution med ett socialistiskt perspektiv. Landet plågas av imperialister som upprätthåller halvfeodala, halvkoloniala och halvkapitalistiska produktionsförhållanden för att bättre kunna plundra landet genom att exploatera folkets arbete och rovdrift av olika nationella resurser. USA stöder den filippinska regeringen och Filippinernas väpnade styrkor, som försummar det nationella försvaret samtidigt som de riktar sina vapen mot den revolutionära nationaldemokratiska rörelsen. Kinesiska krigsfartyg inkräktar arrogant på filippinskt territorium, vilket ökar möjligheten att landet kan sluta som en slagfält mellan imperialistiska makter, och slitas sönder av ett krig genom ombud som Ukraina och så många andra länder.

De problem som det filippinska folket står inför kan bara lösas genom att göra revolution, genom att definitivt sparka ut imperialisterna ur landet för att upprätta nationellt oberoende och en folkdemokratisk regering och därigenom bygga grunden för socialismen i Filippinerna. Kamrat Sison spelade en enastående roll när det gällde att klargöra denna vägs genomförbarhet och nödvändighet genom att bryta med revisionistiska och reformistiska partier och organisationer och grunda Filippinernas Kommunistiska Parti 1968.

Sedan FKP grundades har det fortsatt den revolutionära kampen under en mörk period i den internationella kommunistiska rörelsen som såg en omsvängning i Kina, nederlag för rörelsen i Peru, förräderi mot revolutionen i Nepal och upplösning eller förstörelse av många maoistiska organisationer runt om i världen. Att partiet förblev revolutionärt under denna period, även med motgångar och nya utmaningar, är ett viktigt bevis på partiets ideologiska klarhet och ståndaktighet. Deras revolutionära anda i dessa mörka tider har inspirerat andra och bidragit till att klargöra grunden för Marxismen-Leninismen-Maoismen (MLM ) för många revolutionärer. Ka Jomas bidrag till partiets uthållighet är av stor betydelse för den proletära världsrevolutionen.

Sedan partiets grundande har kamrat Sison spelat en viktig roll som en viktig maoistisk intellektuell och teoretiker för både den revolutionära rörelsen i Filippinerna och den bredare internationella kommunistiska rörelsen. Det finns mycket att lära sig av och djupt studera från hans livslånga bidrag, en uppgift som vi i MCU bara har börjat ta oss an.

Under årens lopp har kamrat Sison gjort ett antal viktiga insatser för MLM och spelat en viktig roll för att stödja revolutionära rörelser runt om i världen. Under de senaste åren har hans inlägg i den internationella debatten mellan maoism och gonzaloism varit särskilt viktiga, bland annat genom övertygande argument mot dogmatismen hos dem som proklamerar "allmängiltigheten av  långvariga folkkrig." Hans bidrag till denna debatt är en beundransvärd form av internationalism, som Lenin sammanfattade som "att helhjärtat arbeta för utvecklingen av den revolutionära rörelsen och den revolutionära kampen i sitt eget land, och att stödja (genom propaganda, sympati och materiellt stöd) denna kamp, denna och endast denna linje, i varje land utan undantag". Äkta revolutionärer ser problemen hos revolutionärer i andra länder som sina egna, och att tala ut, ibland polemiskt, för att påpeka dessa problem är ett grundläggande ansvar.

Att förbli revolutionär under hela livet är inte lätt, och våra kommentarer här berör bara några av de många bidrag som Ka Joma har gjort till den internationella proletära kampens sak. Vi uppmanar andra att följa i hans fotspår, lära sig av hans arbete och stödja den revolutionära rörelsen i Filippinerna.

Vi hyllar kamrat Jose Maria Sison för att han har hållit fast vid den revolutionära vägen under ett helt liv av arbete och kamp. Må det filippinska folket fortsätta att hämta inspiration från hans arbete och fortsätta att kämpa!

MCU